Okategoriserade
11:19 | 16 februari 2009

Här är hovrättsdomen

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Västmanlands tingsrätts dom den 14 oktober 2008 i mål nr B 1545-08 se bilaga A PARTER (antal tilltalade 1) Motpart (Åklagare) Kammaråklagare Frieda Gummesson och kammaråklagare Johan Fahlander Åklagarkammaren i Västerås Motparter (Målsägande) 1. Dödsboet efter Maximilian Jangestig c/o ombudet 2. Dödsboet efter Saga Jangestig c/o ombudet Ombud och målsägandebiträde för 1 och 2: Advokat Marie Fredborg Sigurdsgatan 24 721 30 Västerås Klagande och motparter (Målsägande) 1. Emma Jangestig 2. NN Ombud och målsägandebiträde för 1 och 2: Advokat Marie Fredborg Sigurdsgatan 24 721 30 Västerås 3. Nicklas Jangestig Ombud och målsägandebiträde: Advokat Kari Skönebrant Box 262 721 06 Västerås Klagande och motpart (Tilltalad) Christine Schürrer Frihetsberövande: Häktad Häktet Västerås Medborgare i Tyskland Ombud och offentlig försvarare: Advokat Per-Ingvar Ekblad Box 195 721 05 Västerås SAKEN Mord m.m. _____________________________ HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom vad gäller ansvar för mord och försök till mord påföljd utvisning avgift till brottsofferfond samt skadestånd till NN och dödsbona efter Maximilian Jangestig och Saga Jangestig. 2. I fråga om skadestånd till Emma Jangestig och Nicklas Jangestig gör hovrätten den ändringen att Christine Schürrer ska betala skadestånd för indirekt personskada på grund av nära anhörigs död med 100 000 kr till var och en av dem. Beträffande övriga skadeståndsposter till Emma Jangestig och Nicklas Jangestig fastställs tingsrättens dom. På beloppen ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 mars 2008 till dess betalning sker. 3. Vad tingsrätten förordnat om beslag ska bestå. 4. Christine Schürrer ska vara kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen är verkställbar mot henne. 5. Fängelsestraffet ska utöver obligatoriskt avräkningsbar tid till en tid av 32 dagar anses verkställt i anstalt. 6. Per-Ingvar Ekblad tillerkänns ersättning av allmänna medel med rätt summerade 487 062 kr varav 379 500 kr avser arbete 10 150 kr tidsspillan och 97 412 kr mervärdesskatt. 7. Marie Fredborg tillerkänns ersättning av allmänna medel som målsägandebiträde för Emma Jangestig med 220 800 kr varav 176 640 kr avser arbete och 44 160 kr mervärdesskatt. 8. Marie Fredborg tillerkänns ersättning av allmänna medel som målsägandebiträde för NN med 5 520 kr varav 4 416 kr avser arbete och 1 104 kr mervärdesskatt. 9. Marie Fredborg tillerkänns ersättning av allmänna medel som målsägandebiträde för dödsbona med 2 760 kr varav 2 208 kr avser arbete och 552 kr mervärdesskatt. 10. Kari Skönebrant tillerkänns ersättning av allmänna medel med 201 000 kr varav 160 080 kr avser arbete 720 kr utlägg och 40 200 kr mervärdesskatt. 11. Kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdena ska stanna på staten. _____________________________ YRKANDEN I HOVRÄTTEN.. 5 HOVRÄTTENS DOMSKÄL.. 5 Ansvar. ..5 Brotten den 17 mars 2008. 5 Åklagarnas talan och Christine Schürrers inställning. 8 Allmänna utgångspunkter för hovrättens bedömning. 8 Utredningen och hovrättens slutsatser 10 Emma Jangestigs uppgifter. 11 Förhållandet mellan Christine Schürrer och NN. 21 Christine Schürrers besök i Arboga den 12 och 14 mars 2008. 24 Christine Schürrers besök i Arboga den 17 mars 2008. 27 Tillgången till hammare. 30 Skoavtryck i hallen. 30 Utredningen i övrigt 32 Sammantagen bedömning. 32 Påföljd och frågan om utvisning. 34 Skadestånd. 35 Övriga frågor. 36 Häktning och avräkning av frihetsberövande utomlands. 36 Ersättningar 36 YRKANDEN I HOVRÄTTEN Christine Schürrer har yrkat att hovrätten ogillar åtalet och lämnar samtliga skadeståndsyrkanden utan bifall. Hon har samma inställning till yrkandena om skadestånd som vid tingsrätten. Emma Jangestig Nicklas Jangestig och NN har var för sig yrkat att hovrätten fullt ut bifaller deras skadeståndsyrkanden. Part har bestritt motparts ändringsyrkande. Emma Jangestig Nicklas Jangestig och NN har biträtt åtalet även i hovrätten. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Ansvar Brotten den 17 mars 2008 På kvällen den 17 mars 2008 angreps Emma Jangestig och hennes barn Max och Saga i bostaden av en eller flera personer med ett tillhygge. Vid denna tid bodde Emma Jangestig och barnen tillsammans med NN på Verktygsgatan 2 B i Arboga. De hade bott där sedan januari samma år. Barnens pappa Nicklas Jangestig hade nyligen flyttat till Motala. Vad gäller tiden för angreppet kan konstateras att Emma Jangestig strax efter kl. 19 hade kontakt med sin syster Ida Jangestig via msn. Nästa säkra tidpunkt är kl. 19.20.57 då NN hade den första kontakten med SOS Alarm. Vid det fortsatta larmsamtalet kl. 19.24.33 hörs tydligt på inspelningen att någon stönar och gråter i bakgrunden. Denna person är med all säkerhet Emma Jangestig. Någon eller några har alltså under mellantiden attackerat Emma Max och Saga Jangestig i bostaden. Max och Saga skadades så svårt att de avled senare på natten. Emma Jangestigs skador var livshotande men hon återhämtade sig efter att först ha varit nedsövd under 10 dagar. Max och Saga skulle ha fyllt fyra år respektive två år i maj 2008. Av de rättsmedicinska undersökningar som rättsläkaren Lars Eriksson utfört framgår att Emma Jangestig och Saga fick minst 10 slag var medan Max fick minst 15 slag samtliga mot huvudena. Alla tre har i något skede legat ner när de fått slag och våldet har varit mycket kraftigt. Utöver huvudskadorna har både Max och Emma Jangestig andra skador som kan tyda på att de har försökt att värja sig mot slagen; Max hade en skada på höger ringfinger och Emma Jangestig en skada på höger arm. Enligt Lars Eriksson talar utseendet av huvudskadorna starkt för att skadorna på alla tre orsakats av upprepade slag med ett hårt föremål. Han har som exempel beskrivit en hammare med rundad slagyta med en diameter på ca 3 cm och en närmast kloliknande överdel där den totala bredden troligen är ca 3 cm och där det finns ett avstånd på ca 0 7-0 8 cm mellan de kloliknande delarna på överdelen dvs. en överdel avsedd för utdragning av spikar. Han har också uppgett att det inte går att bedöma om slagen utdelats av en höger- eller vänsterhänt person samt att varje slag bör ha tagit några sekunder att utdela. Enligt de sjukjournaler som Lars Eriksson tagit del av hade Emma Jangestig tecken på trubbigt våld mot huvudet med 15 sårskador skelettskada i högra ögonhålan med nedpressning av ögontaket ett system av skelettskador i högra tinningregionen och hjärnskador i högra tinningloben. Av brottsplatsundersökningen framgår att det fanns en mängd blodspår från samtliga offer och att spåren främst fanns i hallen. Även hårstrån säkrades bl.a. en hårtuss i Emma Jangestigs hand. Detta hår saknade rötter varför det inte varit möjligt att göra en DNA-analys men hårstrånas utseende innebär att de i vart fall inte kommer från Christine Schürrer. Resultaten talar i någon mån för att detta hår kan komma från Emma Jangestig. Undersökningarna av övriga hårstrån har inte heller gett något av värde för utredningen. Två hårstrån som hittades i hallen har manligt DNA men utöver detta går det inte att dra någon slutsats av fyndet. Delar av skoavtryck i blod påträffades i hallen och dessa har inte kunnat knytas till någon av de kända personer som varit på brottsplatsen. Något tillhygge som kan ha använts som vapen har inte påträffats vare sig i bostaden eller någon annanstans. När det gäller biologiska spår har forensikern Weine Drotz gjort bedömningen att förväntan var låg att anträffa spår som uppvisar DNA i tillräcklig mängd för jämförelse med en gärningsman. Inget tyder på att förövaren har blött eller att det har varit handgemäng. Möjligheten att säkra spår har också starkt försvårats av att det har varit så många andra personer på platsen strax efter brotten enligt uppgift så många som 14 personer. Hans uppfattning är vidare att det har varit fråga om en gärningsman. Av redovisningen ovan drar hovrätten slutsatsen att Emma Jangestig med hänsyn till blodspåren blev angripen i hallen där hon också befann sig när ambulanspersonalen anlände. Även barnen låg i hallen. Det finns inget som tyder på annat än att det har varit en ensam gärningsman och det råder inget tvivel om att tillhygget har varit en vanlig hammare med en rundad slagsida och en sida försedd med klo. Våldet har varit mycket kraftigt. När det gäller existensen av DNA-spår kan det verka märkligt att det inte finns sådana att koppla just till angreppen men Weine Drotz har lämnat en rimlig förklaring till detta. Hovrätten återkommer senare till frågan om hårstrån med DNA och skoavtryck. Redan här kan hovrätten konstatera att det är uppenbart att Max och Saga dödades uppsåtligen och att uppsåt även funnits att döda Emma Jangestig. Oavsett vem som är ansvarig för gärningarna kan det inte finnas några förmildrande omständigheter. Det är alltså fråga om mord på Max och Saga och försök till mord på Emma Jangestig. Två personer kan uteslutas som gärningsman. Polisens arbete var under det första dygnet inriktat på Nicklas Jangestig men han avfördes som misstänkt då utredningen visade att han vid tiden för brotten fanns i Motala. I hovrätten har tillkommit uppgifter från Henrik Ahlstedt som berättat att han den 17 mars ringde och talade med Nicklas Jan­gestig på dennes mobiltelefon både vid 16-tiden och vid 20-21-tiden. Detta bekräftas av telefonlistor som visar att Nicklas Jangestigs mobiltelefon vid dessa tidpunkter var uppkopplad mot mast i Motala. – NN har berättat att han sent på eftermiddagen besökte musikstudion Smedjan i Köping vilket bekräftas av Dennis Nylund som sagt att NN lämnade Smedjan kl. 19.00. Polismannen Bjarne Graflund som provkört sträckan Köping-Arboga och satt detta i relation till de mobilsamtal som NN har haft har uppskattat att denne bör ha anlänt till Verktygsgatan omkring kl. 19.18. NN larmade SOS Alarm kl. 19.20.57 och av uppspelningen av fortsättningen på samtalet framgår att ambulans kom till platsen 7-8 minuter senare. – Det finns alltså ingen möjlighet att Nicklas Jangestig eller NN skulle ha kunnat utföra brotten. Åklagarnas talan och Christine Schürrers inställning Åklagarens talan mot Christine Schürrer bygger på påståendet att hon efter att ha träffat NN sommaren 2006 på Kreta blev djupt förälskad i honom och att dessa känslor utvecklats till en besatthet när han inte ville ha ett förhållande med henne. Sedan NN sommaren 2007 bildat familj med Emma Jan­gestig har denna besatthet slutligen lett till att Christine Schürrer har gått till angrepp mot hans nya familj. Åklagarna har förutom Emma Jangestigs uppgifter åberopat en omfattande skriftlig och muntlig bevisning. Den har utöver den tekniska och rättsmedicinska bevisningen ovan varit inriktad på bl.a. Christine Schürrers motiv hennes intresse för och kartläggning av familjen Jan­gestig-NN hennes flytt till Sverige sommaren 2007 och tillgång till hammare hennes skoinnehav samt närvaro i Arboga den 17 mars 2008. Christine Schürrer har bestämt förnekat att hon haft något att göra med brotten. Hon har åberopat egen bevisning bl.a. vittnesmål om iakttagelser under mars 2008 av okända personer i Arboga samt utdrag ur sin resedagbok och e-postmeddelanden m.m. Allmänna utgångspunkter för hovrättens bedömning Mord på barn är ett av de grövsta brott som det går att föreställa sig och angreppen mot Max och Saga har varit särskilt brutala. Även angreppet mot Emma Jangestig har varit rått och hänsynslöst. Det finns självfallet en stark önskan från dem som drabbats av brotten och från samhället i övrigt att dessa brott klaras upp och att den ansvarige fälls till ansvar. Ändå gäller i detta mål liksom i andra brottmål att åklagarna har bevisbördan och att de ska styrka sitt påstående att Christine Schürrer är skyldig till brotten. Sympatin med de drabbade får inte leda till att beviskraven sätts åt sidan. I Sverige råder fri bevisprövning vilket innebär att det inte finns någon begränsning av vilka bevis som får beaktas av domstolen. Bevisen måste dock ha lagts fram vid rättegången och domstolen är bunden av det material som har åberopats i målet och kan vid bevisvärderingen inte gå utöver detta. Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det för fällande dom krävs att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den åtalade gärningen. Finns det tvivel om detta kan åtalet inte vinna bifall. Det räcker alltså inte att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning att han eller hon är oskyldig. Avgörandet får inte heller bygga på ett helhetsintryck av materialet utan en bedömning ska göras av de enskilda bevisen (se förarbetena till rättegångsbalken NJA II 1943 s. 445). Den bevisning som åberopas till stöd för ett åtal kan vara direkt på så sätt att målsäganden eller ett vittne som sett vad som inträffat pekar ut den tilltalade. Men bevisningen kan även vara indirekt t.ex. fynd av DNA-spår som skulle kunna tolkas som att den tilltalade varit på brottsplatsen eller bevisning rörande motiv m.m. Den indirekta bevisningen kan vara av skiftande slag och av olika styrka. Den bevisning som åklagarna har åberopat för att visa att Christine Schürrer är skyldig utgörs främst av indirekt bevisning som tar sikte på bl.a. motiv tillgång till hammare och närvaro i Arboga den 17 mars. Utöver denna indirekta bevisning finns även Emma Jangestigs uppgifter som enligt åklagarna innebär ett utpekande av Christine Schürrer som gärningsman. Hur det förhåller sig med Emma Jangestigs uppgifter och om dessa ska anses vara ett direkt utpekande eller värderas på annat sätt återkommer hovrätten till nedan. Högsta domstolen har om indirekt bevisning sagt att det endast i undantagsfall kan vara aktuellt att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen inte verkar ge utrymme för någon alternativ gärningsman. Det måste även krävas åtminstone stödjande bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet. (Se NJA 1991 s. 56.) Detta innebär inte att bevisningen måste stå i direkt orsakssamband med gärningen. Indirekt bevisning eller indicier som via en beviskedja leder fram till gärningen kan vara tillräckligt för en fällande dom. Indicier ger emellertid fler tolkningsmöjligheter och fler alternativa förklaringar än om bevisningen är direkt. För fällande dom i ett indiciemål krävs därför att det kan klar­läggas förutom att brott har begåtts att den misstänkte funnits på eller åtminstone i närheten av brottsplatsen att denne haft möjlighet att utföra gärningen och att annan gärningsman kan uteslutas. En särskild fråga är betydelsen av en tilltalads vägran att svara på frågor. Enligt 35 kap. 4 § rättegångsbalken kan en vägran att uttala sig ges viss betydelse vid bedömningen i målet. En tilltalad har emellertid rätt att inte uttala sig och bedömningen av en vägran måste därför ske med försiktighet. Europadomstolen har tillåtit att tystnad vägs in som en försvårande omständighet men endast om det funnits annan tungt vägande bevisning mot den tilltalade och tystnaden inte har varit det huvudsakliga eller det enda beviset. Tystnad i situationer då det är rimligt att den tilltalade kan förväntas komma med en förklaring kan beaktas vid värderingen av åklagarens bevisning. Samtidigt bör understrykas att det kan finnas särskilda skäl till varför en oskyldig person väljer att inte samarbeta. (Se bl.a. Nowak Oskyldighetspresumtionen 2003 s. 195 ff och Fitgers kommentar till Rättegångsbalken avsnitt 35:4.) Utredningen och hovrättens slutsatser Det som redovisats ovan är alltså ramen för hovrättens prövning. Här övergår hovrätten till att bedöma de enskilda delarna av målet och gör därefter en sammantagen bedömning av vad som framkommit. Emma Jangestigs uppgifter Emma Jangestig har inför hovrätten lämnat en sammanhållen berättelse om vad hon och barnen gjorde den 17 mars. Berättelsen innehåller allt ifrån de vanliga rutinerna på morgonen besök på öppna förskolan där Saga smet i väg in igen när de skulle gå hem postandet av påskkort och hemkomsten vid 16-17-tiden då NN satt i datarummet intill hallen och visade henne ett arbete han höll på med. Hon har vidare berättat att NN sedan åkte iväg till arbetet att hon fortsatte med kvällsrutinerna bl.a. kopplingen av det dropp Saga hade för sina tunntarmsproblem och att barnen tittade på Bolibompa på tv. Hon hade även kontakt med sin syster Ida på msn om att systern skulle vara barnvakt till Max och Saga någon gång vecka 13 och 14. Därefter har hon ett minne av att hon öppnar dörren och att det står en kvinna utanför som säger “Hi I´m Tine”. Kvinnan tränger sig in och Emma Jangestig backar varefter det smäller till på höger sida av hennes huvud och det tjuter i höger öra. Nästa minne är att hon står mot väggen med kvinnan framför sig som ler. Hon minns också en hammare. Hon ligger sedan på golvet men vet inte hur hon hamnade där men hon ligger konstigt och det gör ont. När hon öppnar ögonen ser hon kvinnan gå in i datarummet och hon minns ett par vita strumpor. Det hon sedan kommer ihåg är att hennes mamma ropar “Emma vi finns här för dig”. Hon hör också någon säga att hennes hår måste rakas av och hon tänker att det vill hon inte. – Emma Jangestig har vidare lämnat ett signalement på kvinnan som överensstämmer med Christine Schürrers utseende. Hon har uppgett att hennes minnen av händelsen har vuxit fram efter uppvaknandet på sjukhuset och under tiden därefter men att hon är säker på att hennes minnen överensstämmer med vad som faktiskt har inträffat och att hon känner igen Christine Schürrer som kvinnan som trängde sig in i bostaden. Sett som en berättelse är det inget märkligt med uppgifterna och hovrätten ifrågasätter inte att Emma Jangestig är övertygad om att Christine Schürrer är den skyldige. Emma Jangestig har emellertid drabbats av en allvarlig skallskada och varit nedsövd under 10 dagar. Det är mot den bakgrunden hovrätten har att pröva hur mycket hon rent faktiskt kan minnas av händelsen. Av det skälet förordnade tingsrätten Sven Å Christianson professor i psykologi och Jörgen Borg professor och specialist i neurologi och rehabiliteringsmedicin att som sakkunniga utreda och avge utlåtande om Emma Jangestigs minnesfunktioner. Sven Å Christianson minnestestade Emma Jangestig inför utlåtandet till tingsrätten och har gjort en förnyad testning efter tingsrättens dom. Jörgen Borg har efter tingsrättens dom gjort en neurologisk undersökning av Emma Jangestig inklusive en avbildning av hjärnans struktur som även granskats av och diskuterats med Raili Raininko professor i neuroradiologi. Både Sven Å Christianson och Jörgen Borg har varit närvarande under det inledande mer omfattande förhöret vid hovrätten med Emma Jangestig och har även lämnat kompletterande skriftliga utlåtanden samt själva hörts på nytt inför hovrätten. Sven Å Christianson har förklarat att han står fast vid sitt tidigare utlåtande bl.a. att Emma Jangestig vid testerna uppvisat en påtaglig minnesfunktionsnedsättning som överensstämmer med en organisk minnesförlust dvs. som efter en skallskada att hon uppvisat problem vid inlärning både av verbal information och av ansikten men att hon vid det andra testtillfället uppvisat en förbättrad förmåga att minnas främst verbal information att hon kan förväntas uppvisa en återhämtning av minnen från tiden innan skadetillfället men med mycket begränsade möjligheter att någonsin kunna minnas skadetillfället i sig samt att det med avseende på Emma Jangestigs problem med att organisera minnesinformation föreligger en risk för sammanblandning av detaljinformation från olika informationskällor. Sven Å Christianson har även uppgett följande. Det brukar finnas en relation mellan bakåtverkande minnesförlust (retrograd amnesi) respektive svårigheter att lära in ny minnesinformation efter händelsen (anterograd amnesi). Så verkar inte vara fallet här eftersom Emma Jangestig trots att testerna visar problem med ny inlärning ändå minns ett sammanhållet förlopp från tiden före skadan och till och med själva skadetillfället. Detta är väldigt atypiskt. Öar av minnen från skadetillfället kan dock förekomma beroende på variationer i medvetandegraden vid händelsen men ju längre retrograd amnesi desto förre öar av minnen nära skadetillfället. Han kan inte utesluta att Emma Jangestig har öar av minnen tätt in på händelsen. Allt som sägs som självbiografisk information kan vara öar av minnen men det kan vara svårt att avgöra källan; har det verkligen hänt eller är det ett resultat av påverkan? Han har som exempel på vad som kan vara ett fragment av ett självbiografiskt minne nämnt Emma Jangestigs uppgift att någon sa att håret måste rakas av. Vissa uppgifter som Emma Jangestig lämnat är emellertid helt klart fråga om kunskap och inte om minnen; hon hade t.ex. sedan tidigare kunskap om en tysk kvinna. Jörgen Borg har förklarat att Emma Jangestigs minnesfunktion har varit störd i olika avseenden under veckor efter skadetillfället att hon har haft en minneslucka före skadan som minskat väsentligt med tiden samt att hon kan ha minnesfragment av upplevelserna också från minuterna närmast före skadan och att dessa kan omfatta minnen av den person som utförde misshandeln. Han har tillagt att även han liksom Sven Å Christianson är frågande till de längre sekvenserna av minnen från den 17 mars som Emma Jangestig har redogjort för. Vad Sven Å Christianson framförallt har invänt mot är alltså den sammanhållna berättelse som Emma Jangestig lämnat och som även Jörgen Borg ställer sig tveksam till. Att det kan finnas minnesfragment relativt nära händelsen är de i och för sig ense om. Den slutsats som hovrätten drar av de sakkunnigas utlåtanden är att Emma Jangestigs uppgifter måste bedömas med försiktighet. Det kan dock finnas öar eller fragment av minnen efter en skada av den typ som Emma Jangestig drabbats av och detta relativt nära skadans uppkomst. Hovrätten har därför följande utgångsläge vid den fortsatta prövningen av Emma Jangestigs uppgifter; att den sammanhållna berättelsen inte har något större värde då den är så atypisk för en organisk skada att det i stället gäller att fastställa vilka minnesfragment hon kan ha samt att pröva om dessa är ett uttryck för vad som faktiskt hänt eller om de kan vara ett resultat av påverkan av annat än den faktiska händelsen. I sammanhanget har det också betydelse vilken grad av medvetande som Emma Jangestig befann sig i efter händelsen. Av NNs uppgifter framgår att hon var kontaktbar när han fann henne på golvet; på hans uppmaning satte hon sig upp och hon gnydde och grymtade. Att hon var kontaktbar stöds även av innehållet i nödsamtalet kl. 19.24.33 och av ambulansföraren Patrik Karlssons uppgift om att hon befann sig på grad 3 på den skala som används för att bedöma medvetandegrad dvs. kontaktbar men nära medvetslöshet. Både han och ambulansföraren Robert Wreder har vidare berättat att hon stretade emot när de tog tag i henne i och utanför huset. Ambulansföraren Kjell Palenius har uppgett att när han övertog ansvaret under färden till akuten var hon djupt medvetslös och motsvarade 4-5 på skalan. – Utredningen tyder alltså på att Emma Jangestigs medvetande inte har varit helt utslaget när hon togs om hand strax efter skadetillfället men att hon därefter under ambulansfärden sjönk in i medvetslöshet. Att hon varit kontaktbar strax efter skadetillfället bör ha gett något bättre förutsättningar för minnet att fungera jämfört med om hon varit medvetslös redan då. Samtidigt har hon därefter blivit medvetslös och sedan nedsövd. Enligt Sven Å Christianson påverkar nedsövningen fixeringen av minnena och det blir svårare att minnas det som ligger nära skadetillfället. Jörgen Borg har däremot förklarat att det i allmänhet är mindre sannolikt att nedsövning har någon påverkan. Vid bedömningen av vilka minnesfragment Emma Jangestig kan ha från händelsen är det enligt hovrätten inte så intressant med den berättelse som hon lämnat inför hovrätten även om vissa moment kan vara relevanta. Det är av större intresse att studera framväxten av hennes berättelse under förundersökningen och att samtidigt uppmärksamma förutsättningarna för förhören. Normalt är det förhörspersonernas uppgifter under rättegången som domstolen har att pröva. De flesta förhörspersoner hörs visserligen under förundersökningen men de uppgifter som t.ex. en målsägande då lämnar aktualiseras först om han eller hon säger något inför rätta som avviker från vad som sagts under förundersökningen. Det är i så fall åklagaren försvararen eller målsägandebiträdet som tar upp eventuella avvikelser i lämnade uppgifter. Domstolen däremot ska inte självmant ta upp förhöret från förundersökningen. I detta mål har åklagarna valt att ta utgångspunkt i Emma Jangestigs berättelse inför hovrätten. Två förhör från förundersökningen har dock spelats upp för hovrätten dels det första den 1 april dels ett vallningsförhör i bostaden den 25 april. Det finns vidare vissa uppgifter från förundersökningen som främst försvararen har åberopat under förhöret med Emma Jangestig inför hovrätten. Också dessa uppgifter kan utgöra underlag för att bedöma vilka minnesfragment som kan finnas. De kan i sin tur sättas i relation till dels de minnesanteckningar som NN förde under tiden den 6-20 april och där han antecknade vad Emma Jangestig pratade om dels vittnesuppgifter. För att hovrätten ska kunna bedöma tillgängliga uppgifter ur förundersökningen är det relevant att ha fakta om förhören. Emma Jangestig var helt nedsövd fram till den 27 mars varefter läkarna gradvis avslutade narkosen. Hon var därefter under uppvaknande några dygn innan hon hördes första gången den 1 april då hon befann sig på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon hördes ytterligare en gång i Uppsala. Den 4 april överfördes hon till Centrallasarettet i Västerås. Hon förhördes där vid sex tillfällen innan hon den 15 april flyttade till ett skyddat boende. Där hölls sex förhör samt vallningsförhöret den 25 april i bostaden. Den 26 april fick hon lämna det skyddade boendet. I samband med flytten därifrån informerade polisen henne om att en kvinna från Tyskland NNs f.d. flickvän var misstänkt för brotten att ett tillhygge hade använts och att media spekulerade om att det var fråga om en hammare. Emma Jangestig har berättat att hon efter detta läste allt som stod om fallet i en stor mängd tidningar som hennes föräldrar hade sparat. Flera förhör hölls även efter den 26 april. Under några av de första förhören hördes Emma Jangestig med försvararen närvarande och samtliga förhör fram till slutet av maj 2008 har också bevarats med både ljud och bild. Skälet för denna ordning var till en början att det var osäkert om Emma Jangestig skulle tillfriskna så väl att hon skulle kunna medverka i en rättegång. Med hänsyn till detta och till de minnesproblem som kunde finnas användes samma rutiner som vid barnförhör. Även de metoder som används vid barnförhör tillämpades och poliser med erfarenhet av barnförhör har varit delaktiga i förhören. Sedan det konstaterats att Emma Jangestig återhämtade sig bättre än förväntat var försvararen efter det femte förhöret inte längre närvarande förutom vid vallningsförhöret den 25 april. – Såvitt hovrätten kan bedöma har polisförhören varit kompetent genomförda vilket även Sven Å Christianson som tagit del av samtliga förhör har betonat. Under tiden fram till det att Emma Jangestig lämnade det skyddade boendet den 26 april var hon avskärmad från media och kontakter med omvärlden. Hon fick dock i ett tidigt skede information av läkarna om att barnen var döda. Hon hade regelbunden kontakt och samvaro med förhörsledarna och med NN som större delen av tiden bodde tillsammans med henne på sjukhusen och det skyddade boendet. Hennes övriga anhöriga som föräldrar syskon m.fl. kom på täta besök men var liksom NN instruerade att inte prata om det inträffade och att avleda Emma Jangestig om hon hade frågor om vad som hänt. Detsamma gällde ett telefonsamtal som Emma Jangestig tilläts ha med sin vän Mikaela Jakobsson; den senare har berättat att hon instruerades av en av förhörsledarna att inte beröra det som hänt. Polis var dock inte alltid närvarande under anhörigas besök och NN var inte avskärmad från kontakter med omvärlden. Christine Schürrers namn blev intressant för utredningen redan den 20 mars och detta uppmärksammades stort i media. Några misstag begicks också. Emma Jangestigs pappa Roland Jangestig har berättat om ett tillfälle på det skyddade boendet då han råkade försäga sig om att tysk media intervjuat honom men när han insåg misstaget skyndade han sig att tillägga att det även gällde engelsk television. En annan gång fick han frågan av Emma Jangestig om det skett en bilolycka varvid han svarade att hon blivit utsatt för ett brott. – I övrigt har det inte kommit fram att någon av de anhöriga skulle ha försagt sig eller på annat sätt lämnat uppgifter till Emma Jangestig om vad som hänt. Tvärtom har hon berättat att hon blev arg och ledsen på NN och sin familj när de hela tiden bytte samtalsämne när hon ville prata om vad som hänt. Även om de anhöriga inte aktivt har berättat för Emma Jangestig om vad som skrevs i tidningar m.m. finns det naturligtvis en risk att man som åhörare på andra sätt påverkar den som försöker minnas t.ex. genom uppmuntran att ta upp en viss omständighet med förhörsledarna. Sven Å Christianson har påpekat att detta kan leda till en selektiv förstärkning då den som försöker minnas genom uppmuntran får ett intryck av att hon eller han är på rätt väg. En särskild möjlighet att påverka har NN haft då han har varit nära Emma Jangestig mer eller mindre hela tiden och samtidigt haft kännedom om att Christine Schürrer var intressant i utredningen. Han har dock bestämt hävdat att när Emma Jangestig hade en fundering om vad som kunde ha hänt lyssnade han endast och uppmanade henne att prata med poliserna oavsett vad hennes fundering gällde. Det finns enligt hovrätten ingen tydlig indikation i utredningen om att han skulle ha påverkat Emma Jangestig i något avseende men det krävs naturligtvis en viss försiktighet vid bedömningen av hennes uppgifter med hänsyn till risken för selektiv förstärkning. När det sedan gäller vilka uppgifter som hovrätten har att bedöma är det främst uppgifterna som kommit fram under de polisförhör då Emma Jagestig var avskärmad från omvärlden som är intressanta. Sedan hon väl lämnat det skyddade boendet den 26 april har möjligheterna till påverkan varit alltför stora bl.a. genom media. Vad har då framkommit för relevanta omständigheter som kan vara minnesfragment? Under förhöret den 1 april som spelats upp för hovrätten verkar Emma Jangestig vara svårt medtagen och det är svårt att höra vad hon säger. Samtidigt har hon i hovrätten berättat att hon minns att hon satt i rullstol men att hennes anhöriga när de tidigare diskuterat frågan hävdat att hon låg i en säng. Av inspelningen framgår att hon faktiskt satt i rullstol; hon har alltså ett korrekt minne vilket tyder på att hennes tillstånd var bättre än det intryck man kan få av filmen. Vid förhöret kände hon även igen sitt målsägandebiträde som hon tidigare anlitat i annat sammanhang. Sammantaget ger svaren ett lätt förvirrat intryck men efter några inledande frågor där hon svarar fel på frågan om var hon bor får hon frågan om hon vet varför förhörsledarna vill prata med henne. Hennes svar går ut på att det är “NN det är NN som blivit utsatt för det här det är en gammal tjej till honom”. Hon pratar också om att det är en gammal bekant till henne som har med hennes släkt att göra och som vill hämnas på henne. Hon nämner även namnet Lorena. Hon säger även något som tyder på att hon pratar om ett barn som “han” inte visste om och något om att “betala”. – Detta kan jämföras med NNs minnesanteckningar från den 6 april då Emma Jangestig ska ha nämnt namnen Lorena Tine Tina samt Tina och Lasse. Till dessa uppgifter ur förhöret den 1 april ska även läggas vittnesuppgifter från syst­rarna Frida och Ida Jangestig samt den senares pojkvän Christer Ström. De har berät­tat att Emma Jangestig på sjukhuset i Uppsala som hon lämnade den 4 april flera gånger upprepade något i stil med: “Men hon var ju så trevlig hon skulle bara komma in och hälsa.” Christer Ström har uppgett att Emma Jangestig nämnde detta när hon var på uppvaket i Uppsala. Enligt både Ida Jangestig och Christer Ström nämnde Emma Jan­gestig i Uppsala även något om “Tina”. Sven Å Christianson har betecknat Emma Jangestigs uppgifter i förhöret den 1 april som kunskap och inte som självbiografiska minnen dvs. inte något som kan härledas till den 17 mars. Det är dock enligt hovrättens mening ändå av ett visst intresse att Emma Jangestig vid första förhöret nämner att det är NN som är utsatt; att det är detta som är bland det första som dyker upp i hennes huvud. Uppgifterna från systrarna och Christer Ström om vad Emma Jangestig sagt om någon som är trevlig ger vidare onekligen intryck av ett självbiografiskt minne; ett minne av en kvinna som kommit på besök. Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen. De skulle kunna vara ett resultat av påverkan från honom men han har på direkt fråga förnekat att han berättat för Emma Jangestig att hon låg i hallen. Vid förhöret den 12 april berättar Emma Jangestig att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår att hennes första tanke var att det hänt när hon suttit i bilen men att hennes pappa har sagt att både hennes och hans bil är hela och nu är känslan att det hänt hemma. Enligt minnesanteckningarna nämner hon samma dag att sist när de var på öppna förskolan smet Saga uppför trapporna när de skulle gå hem. – Uppgiften om ett besök på öppna förskolan den 17 mars återkommer i förhöret den 14 april. – Vittnet Therese Viding har berättat att hon den 17 mars träffade Emma Jangestig med barnen på öppna förskolan vilket inte var helt vanligt då Emma Jangestig och hon brukade vara där olika veckodagar. Emma Jangestig och barnen var på väg hem men Saga smet iväg in igen. Efter den 17 mars var det först vid minnesgudstjänsten som Therese Viding träffade Emma Jangestig igen och enligt vittnet sa Emma Jangestig då spontant att “vi träffades ju den dagen det hände”. – Berättelsen om ett besök på öppna förskolan stöds alltså av ett vittne som inte kan ha påverkat Emma Jangestig varför det rimligen är ett minnesfragment om något självupplevt. Samtidigt visar uppgiften om bilarna att det är lätt att försäga sig och att det medfört att Emma Jangestig därefter sökte nya förklaringar till vad som kunde ha hänt. Vid förhöret den 16 april har Emma Jangestig lämnat sjukhuset i Västerås och flyttat till det skyddade boendet. Hon berättar då ingående om en tjej från Tyskland som hon tyckte att polisen bör kontrollera vidare; hon nämner att NN träffat denna tjej när han var utomlands att tjejen påstått i ett brev att hon fött hans barn och att tjejen gjort självmordsförsök. Emma Jangestig fortsätter sedan att prata om den tyska tjejen vid förhöret den 18 april. – Det kan verka bestickande att Christine Schürrer nämns av Emma Jangestig på detta sätt men enligt Sven Å Christianson handlar det inte om minnen från den 17 mars utom om kunskap; kunskap om en person som Emma Jangestig har ansett vara psykiskt störd och värd att kontrollera vidare. Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i NNs minnesanteckningar från samma dag. Vid förhören den 22 och 23 april fortsätter Emma Jangestig att beskriva kvinnan liksom vid vallningsförhöret den 25 april. Att Emma Jangestig beskriver kvinnans ansikte kan vara tankeväckande men det får inte övervärderas. Enligt Sven Å Christiansons tester har hon sämre förmåga än normalbefolkningen att minnas ansikten. Detta gäller alltså alldeles oavsett i vilken hjärnhalva som hennes ansiktsminne sitter. Även om Sven Å Christianson samtidigt har sagt att den sämre förmågan i test inte innebär att Emma Jangestig inte minns ett ansikte från ett givet tillfälle anser hovrätten att hennes beskrivning av kvinnans ansikte måste bedömas med stor försiktighet. Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner ett minne som i sig uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse t.ex. att hon själv funderat över den tyska tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine. De ytterligare uppgifter ur polisförhör som åberopats avser förhör som hållits efter det att Emma Jangestig lämnade det skyddade boendet och dessa är med hänsyn till den information som hon då tagit del av genom polisen och media vanskliga att bedöma. Som exempel kan nämnas att uppgiften om hammaren kommer först vid förhöret den 5 maj. Risken för att det inte är ett självupplevt minne är överhängande och det har därför inget värde. Utöver omständigheterna ovan finns även Emma Jangestigs uppgift inför hovrätten att hon på kvällen den 17 mars hade en msn-kontakt med sin syster Ida Jangestig och att de diskuterade att systern skulle vara barnvakt vecka 13 och 14. Att det funnits en msn-kontakt är redan fastslaget men Ida Jangestig har även bekräftat att tiden gällde vecka 13 och 14. Systern har tillagt att Emma Jangestig började prata några dagar efter att hon väckts och bland det första hon sa var: “13 14 boka in och skriva upp”. – Av detta drar hovrätten slutsatsen att Emma Jangestig har ett äkta minne från tiden strax före angreppet om innehållet i msn-kontakten med systern. Det är svårt att värdera betydelsen av att Emma Jangestig minns att hon postat påskkort att hennes mamma ropade till henne eller meningen “Hi I´m Tine” då det är oklart i vilket sammanhang hon först mindes detta. Själva namnet Tine är dock av intresse då hon nämnt detta namn redan tidigt efter uppvaknandet. Sammanfattningsvis menar hovrätten att det är utrett att Emma Jangestig har vissa minnesfragment eller öar av minnen från den 17 mars som är självupplevda. Det gäller helt klart besöket på öppna förskolan och msn-kontakten med systern möjligen även att hon hör att hennes hår måste rakas av. Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet alltså den 17 mars. Det är också förenligt med vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet om “hon” som bara skulle komma in och hälsa liksom att hon tidigt nämnde namnen Tina och Tine. Av detta går det dock inte att dra slutsatsen att det var Christine Schürrer som kom till bostaden den 17 mars. När det gäller namnet Lorena kan påpekas att Emma Jangestigs farbror har haft ett kortare förhållande med en kvinna som heter Lorena Pettersson och att de har ett barn tillsammans. Nämnandet av Lorena har kunnat avfärdas som ointressant i utredningen se mer om detta under avsnittet Utredningen i övrigt. Hovrätten återkommer senare under Sammantagen bedömning till betydelsen av att Emma Jangestig har iakttagit en kvinna och nämnt namnen Tine och Tina. Förhållandet mellan Christine Schürrer och NN Tingsrätten har ingående redogjort för hur Christine Schürrer och NN träffades sommaren 2006 på Kreta och hur deras relation fortsatte. Som tingrätten konstaterat verkar de vara ense i stort om sina kontakter medan de varit oeniga om hur känslorna och relationen utvecklats. Av deras e-postväxling under hösten 2006 förefaller det ändå som om det hos båda då fanns ett genuint intresse att fortsätta kontakten. Christine Schürrer har berättat att efter den första förälskelsen avtog hennes känslor efter Arbogabesöket i december 2006. Detta berodde på att de hade olika liv och livsstilar. Däremot blev hon ledsen när NN i februari 2007 gjorde slut men det var inget märkligt med den reaktionen. Det berodde mest på sättet han valde att göra det på nämligen genom att skicka ett sms. – NN har uppgett att Christine Schürrer efter kontakten i februari ändå ville fortsätta förhållandet och att han upplevde henne som allt mer efterhängsen eller “mer och mer pushig”. Efter februari 2007 gjorde Christine Schürrer två självmordsförsök i mars 2007 och ett i oktober 2007. Hon har förnekat att dessa haft något med NN att göra men det är enligt hovrätten uppenbart att det är förtvivlan över den brutna relationen som ligger bakom självmordsförsöken. Detta framgår uttryckligen av hennes egna uppgifter till vännerna Christopher Black och Dimitrios Stenos och av vad hon sagt till läkaren vid det sista tillfället vilket för övrigt ligger i tiden för NNs födelsedag. Det tredje självmordsförsöket förklarade hon inför sin vän Linda Hussami med att hennes förre pojkvän lever det liv med en annan som hon själv velat ha med honom. Samma sak återkommer i hennes dagbok; under hösten 2007 skrev hon att NN lever det liv som hon ville dela med honom. Även Christine Schürrers brev och e-post till NN under tiden efter februari 2007 visar en ilska och oförståelse inför hans uppbrott. Men breven och e-posten uttrycker också en sorg över att förhållandet är slut och detsamma gäller hennes resedagbok. Hon har visserligen velat tona ner uppgifterna i denna och sagt att den delvis är en fiktion och uppslag till en bok. Det är emellertid svårt att tolka en uppgift t.ex. i augusti 2007 om att hon “missed NN” på annat sätt än som ett uttryck för hennes egna känslor. Under denna tid eller sommaren 2007 påbörjade hon också flytten till Sverige. Den 30 januari 2008 hyrde Christine Schürrer en bil för att enligt egen uppgift samma dag resa tur och retur till Örebro och undersöka möjligheterna att läsa på Örebro Universitet. De mil som debiterats av uthyraren räcker dock enligt polisens mätningar inte till en resa tur och retur till Örebro. Oavsett hur det förhåller sig med detta har Christine Schürrer faktiskt befunnit sig i Arboga denna dag; enligt egen uppgift för att tanka på hemvägen från Örebro. Men hon har vidare bekräftat att hon ringde till både Emma Jangestigs och NNs bostadstelefoner men utan att få svar. Några dagar tidigare hade Emma Jangestig och NN flyttat ihop på Verktygsgatan dit NNs telefonabonnemang också hade flyttats. NN hade före flytten skrivit om denna på sin blogg NN:s smeknamn. – Christine Schürrer har förklarat telefonsamtalen den 30 januari med att hon ville prata med NN om något som hänt i hennes familj. – Det är för hovrätten svårt att dra några slutsatser om vilket syfte denna resa och dessa samtal har haft. Däremot är det uppenbart att Christine Schürrers påstående om syftet inte är korrekt. Strax efter denna resa skickade Christine Schürrer i februari 2008 ett brev till NN om att hon i september 2007 fött hans barn som hon därefter adopterat bort. Det följs senare av ett e-postmeddelande från Thomas Emmerich som säger sig vara den som adopterat barnet. Både e-postadressen och meddelandet har via IP-adresserna kunnat knytas till Christine Schürrers bostadsadress i Skarpnäck. De av hennes vänner och bekanta som har fått frågor om graviditeten har inte kunnat iaktta några tecken på att hon har varit gravid. Christine Schürrer har när det gäller graviditeten inte velat svara på frågor. Samtidigt är det hon som helt och hållet disponerar över möjligheterna att föra positiv bevisning om denna t.ex. genom utdrag ur vårdjournaler från förlossningen. Det är svårt att förstå varför hon väljer att inte samarbeta om det vore sant. All tillgänglig bevisning pekar emellertid på att hon inte har varit gravid och hennes tystnad är närmast en bekräftelse av detta. Den enda slutsats som hovrätten kan dra är att Christine Schürrer inte har varit gravid. Skälet till att hon hittat på detta kan rimligen inte vara annat än att hon velat skuldbelägga NN och ge honom problem i hans nya relation. Undersökningarna av Christine Schürrers datorer i Sverige och Tyskland visar att de innehåller spår av sökningar efter information om NN och Emma Jan­gestig bl.a. sökningar efter hans blogg NN:s smeknamn där han skrev om sitt och Emma Jan­gestigs liv. Det har även funnits nedladdade bilder av huset på Verktygsgatan. Att någon annan än Christine Schürrer gjort dessa sökningar eller nedladdningar är uteslutet eftersom det är svårt att föreställa sig att någon annan än hon haft intresse att göra det via hennes datorer. Det finns inte heller tecken som tyder på att någon annan har använt hennes datorer. Utöver detta har polisen bland Christine Schürrers ägodelar hittat en anteckning om familjens adress och hon har som framgått ovan medgett att hon har haft telefonnumret till Emma Jangestigs tidigare bostad. Dessa uppgifter har hon sagt att hon fått av vänner i Köping men hon har inte velat berätta vilka dessa är eller vad hon skulle ha för användning av adressuppgiften. – Det är kanske inte i sig så märkligt att man efter att en avslutad relation ändå vill veta vad den andre i förhållandet ägnar sig åt. Men det sammantagna intrycket av Christine Schürrers anteckningar och sökningar på Internet är att hon har kartlagt familjen Jangestig-NN på ett sätt som framstår som orimligt speciellt som hon sagt att hon inte längre hade några särskilda känslor för NN. Allt som redovisats ovan skulle var för sig kunna förklaras av olycklig kärlek. Men när självmordsförsöken den påstådda graviditeten innehållet i brev och kartläggningen av NN och hans nya familj m.m. sätts i kronologisk ordning och bedöms tillsammans växer en annan bild fram. En bild av en kvinna som blivit totalt besatt av sin förre pojkvän och som tar till allt mer drastiska metoder för att få uppmärksamhet men som även vill göra livet svårt för den tidigare pojkvännen. Samtidigt har utredningen inte visat att Christine Schürrer uttryckt något hot eller aggression mot Emma Jangestig eller barnen. Det enda som pekar på att Christine Schürrers uppfattning om Emma Jangestig inte har varit så positiv är anteckningen i hennes dagbok efter självmordsförsöket i oktober 2007 då hon kallar Emma Jangestig för hora. Det är dock påtagligt att besattheten av NN har trappats upp allt mer och att Christine Schürrer har tankar och föreställningar om det liv som Emma Jangestig påbörjat med NN; ett liv som hon själv ville ha. Detta kan ge ett motiv att angripa Emma Jangestig som den som står i vägen för Christine Schürrers liv med NN. Samtidigt ger ett motiv som tingrätten påpekat i sig inte vägledning i frågan om vem som är gärningsman men det kan ge en förklaring till gärningsmannens agerande om bevisningen i övrigt pekar mot Christine Schürrer och andra alternativ kan uteslutas. Christine Schürrers besök i Arboga den 12 och 14 mars 2008 Christine Schürrer har besökt Arboga den 12 och 14 mars. Enligt henne själv har besöken inte haft något att göra med NN utan hon har den första gången letat efter runstenen Kung Sigges sten och den andra gången besökt fornlämningen Halvardsborg. Den första resan skedde med tåg tur och retur medan den andra skedde med bil dit och tåg hem. – Åklagarna har gjort gällande att det första besöket har skett för att rekognosera och det andra för att faktiskt utföra brotten. Planerna den 14 mars fick emellertid ändras när Christine Schürrer insåg att NN var hemma i bostaden trots att hon utgått från att han skulle arbeta på Smedjan. Detta antagande kan enligt åklagarna göras då Christine Schürrer hade en anteckning om “fr 14.3 18-1.00 Smedjan Köping”. Christine Schürrer har enligt egen uppgift studerat nordisk historia och arkeologi. Det är i och för sig inget märkligt att hon skulle vara intresserad av att undersöka Kung Sigges sten och Halvardsborg även om hon inte har kunskaper i nivå med den expert som hörts i målet. Hon har också varit så intresserad av dessa platser att hon i december 2006 tillsammans med NN besökte Halvardsborg och sökte efter Kung Sigges sten. Men frågan är om det var intresset för nordisk historia som låg bakom resorna den 12 och 14 mars? Åklagarna har bl.a. åberopat uppgifter från SJ. Enligt SJ har det skett ett köp av en anonym biljett till den 12 mars gällande Stockholm-Arboga och den avsåg tur och retur med ditresa kl. 10.50-12.26 och hemresa kl. 16.28-17.53. På samma sätt finns för den 14 mars ett köp av en anonym biljett tur och retur Stockholm-Arboga med ditresa kl. 16.36-18.10 och hemresa kl. 19.34-21.10. Av förhöret med polismannen Dennis Helsing framgår att biljetterna endast var giltiga för dessa avgångar. – Då övriga sålda biljetter till dessa dagar inte var anonyma är det hovrättens slutsats att det måste ha varit Christine Schürrer som köpt biljetterna i förväg oavsett om hon rent faktiskt kom att åka bil någon sträcka. När det gäller besöket i Arboga den 12 mars har Christine Schürrer uppgett att hon reste med tåg från Stockholm tur och retur och att hon promenerade fram och tillbaka till Kung Sigges sten. Hon har inte invänt mot tiderna enligt tågbiljetten. Det innebär att hon kom till Arboga kl. 12.26 och åkte hem kl. 16.28 vilket betyder att hon varit i Arboga fyra timmar. En promenad fram och tillbaka från Arboga järnvägsstation till Kung Sigges sten tar enligt polisens mätningar minst 7 timmar. Det är enligt hovrätten uppenbart att Christine Schürrer inte kan ha hunnit besöka runstenen. Frågan är varför Christine Schürrer besökte Arboga den 12 mars. Kristina Pettersson som var granne till Emma Jangestig och NN har berättat att hon denna dag vid 15.30-16-tiden såg en okänd person i mörka kläder i området vid Verktygsgatan. Hon har även beskrivit att personen gick märkligt. Det kan jämföras med Christine Schürrers egna uppgifter om att hon hade en beige jacka och jeans. Hovrätten har tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation och på filmen från omkring kl. 12.26 denna dag kan Christine Schürrer kännas igen. Hon bär där en mörk jacka dvs. den kan inte vara beige och mörka byxor. Vidare har hovrätten kunnat se hennes “slängiga” gångstil från en övervakningsfilm från Skavsta flygplats. Enbart av detta kan hovrätten emellertid inte dra slutsatsen att det var Christine Schürrer som grannen såg. Det är dock klart att Christine Schürrer haft en annan avsikt med resan än vad hon själv påstått. Syftet med resan den 14 mars var enligt Christine Schürrer att besöka Halvardsborg och leta efter något speciellt t.ex. ristningen av en “dubbelyxa”. Hon har under förundersökningen sagt att hon reste dit med tåg men efterhand vid tingsrätten och här sagt att hon blev skjutsad med bil från Skarpnäck till Halvardsborg av en vän som hon inte vill namnge. Bilresan påbörjades enligt Christine Schürrer ca kl. 16.00. Det kan jämföras med att hon kl. 15.24 fick ett sms via en mast som täcker Skarpnäck. Åklagarna har hävdat att hon tog tåget från Stockholm kl. 16.36 med ankomst Arboga kl. 18.10. Eftersom en promenad mellan Arboga järnvägsstation och Halvardsborg enligt polisens mätningar tar en timme i vardera riktningen skulle tågtiderna innebära att hon inte hunnit besöka borgen om hon åkt tåg. En resa med bil från Skarpnäck direkt till Halvardsborg bör enligt hovrättens uppskattning ta ca två timmar dvs. Christine Schürrer skulle ha kommit dit vid 18-tiden. Det skulle ge henne 30 minuter i Halvardsborg innan hon var tvungen att promenera till Arboga för att hinna ta tåget kl. 19.34. Ett så kort besök en marskväll just när solen håller på att gå ner förefaller inte särskilt meningsfullt. Hon har även skickat ett sms kl. 18.50 via en mast som inte täcker Halvardsborg men däremot delar av centrala Arboga varför besöket vid fornborgen i så fall bör ha varit kortare än 30 minuter. Om detta sätts samman med att Christine Schürrer ändrat sina uppgifter från förundersökningen om hur hon reste till Arboga i förening med att hon inte velat uppge vem som skjutsat henne att hon haft en biljett till tåget med ankomst kl. 18.10 och att järnvägsstationens övervakningsfilm från 18.10-tågets ankomst visar en person som onekligen påminner om Christine Schürrer är hovrättens slutsats att hon inte åkte bil. Hon har i stället åkt tåg vid de tider som åklagarna påstått. Då har hon inte hunnit besöka fornlämningen och det står klart att avsikten med resan har varit en annan. Av utredningen om resorna är det alltså klarlagt att Christine Schürrer den 12 och 14 mars reste till Arboga av helt andra skäl än hon har uppgett. Även med beaktande av anteckningen om Smedjan kan det emellertid inte anses visat att resorna – som åklagarna gjort gällande – skedde för att rekognosera respektive begå brott. Däremot kan hennes trovärdighet vid bedömningen av andra uppgifter påverkas och omständigheterna visar också hur hon emellanåt anpassar sina uppgifter för att de ska vara möjliga att förena med vad som kommit fram i polisutredningen. Christine Schürrers besök i Arboga den 17 mars 2008 Denna dag reste Christine Schürrer återigen till Arboga. Enligt egen uppgift åkte hon tåg dit någon gång på eftermiddagen och promenerade sedan från Arboga järnvägsstation till Halvardsborg. Hon var där en timme. Hon undersökte fornborgen tog några fotografier och promenerade sedan tillbaka till stationen och tog tåget kl. 19.34 till Stockholm. För att ha råd att åka till Arboga träffade hon på förmiddagen samma dag sin vän Pavlos Vlachogiannis i Danderyd och lånade 1 000 kr av honom. Lånet skulle också täcka hennes resa till Tyskland nästa dag för att besöka sin sjuka mamma. Hon hann även med att före resan till Arboga träffa sin nya arbetsgivare på dennes kontor på Valhallavägen. Detta har bekräftats av arbetsgivaren Othmar Englund som sagt att hon kom till honom kl. 13.40-45 och hämtade två böcker. Vad gäller kläder har Christine Schürrer uppgett att hon hade en lång beige jacka samma jacka som hon hade dagen därpå när hon flög från Skavsta och som syns på en övervakningsfilm från flygplatsen. Pavlos Vlachogiannis har bekräftat att hon vid mötet i Danderyd hade en sådan jacka. Åklagarna har gjort gällande att Christine Schürrer reste Stockholm-Arboga med ditresa kl. 16.36-18.10 och hemresa kl. 19.34-21.10. Därför kan hon inte ha hunnit med att gå fram och tillbaka till Halvardsborg en promenad som alltså tar en timme i vardera riktningen. Christine Schürrer har medgett att hon köpte biljett till dessa avgångar men sagt att hon reste redan vid 14-tiden dvs. omedelbart efter besöket hos Othmar Englund. Hon har hävdat att skälet till att hon köpte biljett med avgång kl. 16.36 var att den var billigare men även att hon inte visste hur lång tid besöket hos arbetsgivaren skulle ta. Det framgår också av utredningen att hennes mobiltelefon kl. 14.06 var uppkopplad mot en mast vid T-centralen vilket passar ihop med ett tåg som avgår vid samma klockslag till Arboga med ankomst kl. 15.30. Christine Schürrers uppgifter om när hon reste till Arboga har emellertid varierat. Det är som framgått viktigt att fastställa restiderna eftersom promenaden till Halvardsborg tar två timmar fram och tillbaka. Med tillägg av en timmes vistelse på platsen innebär det cirka tre timmar mellan tågets ankomst till Arboga och avresan vilken ostridigt har skett kl. 19.34. Hon har under förundersökningen sagt att mellan besöket på Valhallavägen och avresan till Arboga åkte hon till bostaden i Skarpnäck. I hovrätten har hon utan närmare förklaring gjort gällande att uppgiften om Skarpnäck inte stämmer. Hon har under förundersökningen också hävdat att hon lämnade Stockholm ca kl. 15.30. Det enda tåg som då hade varit möjligt att ta gick kl. 15.50 med ankomst Arboga kl. 17.26. De uppgifter hon lämnade under förundersökningen är alltså svåra att förena med en så tidig ankomst till Arboga att hon skulle ha hunnit med ett besök vid Halvardsborg. Christine Schürrers uppgifter i hovrätten förefaller vara ett ytterligare exempel på att hon anpassar sina uppgifter efter utredningen. SJ har nämligen bara redovisat ett köp av en anonym biljett Stockholm-Arboga för denna dag och köparen av denna biljett bör därmed vara Christine Schürrer. Hon kan alltså inte hävda att hon köpt tågbiljett till Arboga för annan tid än kl. 16.36-18.10. Det framgår dock av Dennis Helsings uppgifter att biljetten endast var giltig angivna avgångar vilket bör ha gjort det svårare att använda biljetten vid en annan avgång. Även för denna dag har hovrätten tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation avseende tiderna för alla anländande tåg från omkring kl. 15.00 och fram till och med tåget med ankomst kl. 18.10. Kvalitén är inte särskilt god men det är på filmen från ankomsten kl. 18.10 som det enligt hovrätten kan iakttas en person med Christine Schürrers karakteristiska gångstil. Personen har dock en mörk jacka och inte en beige. Däremot återfinns ingen person klädd i en lång beige jacka av den typ som Christine Schürrer säger att hon har haft på sig. Dimitrios Stenos har också bedömt att det i 18.10-filmen finns en person som med hänsyn till gångstil och typ av klädsel kan vara Christine Schürrer. Som framgått genom utredningen kring resan den 12 mars har hon haft tillgång till en mörk jacka. Vad gäller själva besöket på Halvardsborg har Christine Schürrer sagt att hon tog tre fotografier med sin digitalkamera men att bilderna blev dåliga varför hon raderade dem. Undersökningen av kameran har inte lett till att dessa tre bilder kunnat återskapas. Även raderade bilder kan enligt polismannen Peter Röstwall återskapas förutsatt att minneskortet inte fylls helt och hållet med nya filer efter raderingen. Minneskortet som satt i kameran var inte fullskrivet. Fotografierna dateras men om dateringen är korrekt beror på om datuminställningen är korrekt. Enligt vittnet är den senaste dateringen den 7 mars 2008. – Någon alldeles säker slutsats av detta går enligt hovrätten inte att dra men undersökningen talar med viss styrka för att Christine Schürrers uppgifter inte är korrekta. Utredningen om att tågbiljetten endast var giltig kl. 16.36 för resa till Arboga övervakningsfilmerna och undersökningen av kameran ger var för sig indikationer om att Christine Schürrers uppgifter inte stämmer. Dessa omständigheter tillsammans med att hon har lämnat så varierande uppgifter om när hon reste till Arboga gör sammantaget att hovrätten finner det utrett att hon anlände till Arboga först kl. 18.10 i enlighet med tågbiljetten och att hon inte har besökt Halvardsborg. Slutsatsen måste bli att Christine Schürrer den 17 mars haft andra syften med sitt besök i Arboga än hon själv har velat medge. Åklagarna har hävdat att hon genom vittnesmålet från Maria Stefansson kan knytas till Verktygsgatan. Det är dock svårt att med stöd av vittnet slå fast att Christine Schürrer varit direkt på brottsplatsen då vittnets iakttagelser är allmänna och kan avse andra personer. Hovrätten konstaterar emellertid att Christine Schürrer ännu en gång har lämnat oriktiga uppgifter. Tillgången till hammare En hammare har använts som vapen men den har inte hittats. Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare hos sin hyresvärd Leila Nakouri som hon var inneboende hos från oktober 2007 till mars 2008 och hon har berättat att hon lånade den ibland för att laga olika saker eller att slå på cykellåset när det frusit. Leila Nakouri har berättat att hon inte sett till sin hammare sedan januari 2008. En omständighet som åklagarna fäst vikt vid är att Christine Schürrer som flög till Tyskland den 18 mars 2008 vid ett samtal med sin vän Christopher Black påstod att hon hade blivit fråntagen en hammare vid säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats. Hon har här sagt att det var ett skämt. Hovrätten har hört Henry Hast ställföreträdande säkerhetschef på Skavsta om möjligheten av att något försvinner sedan det tagits omhand vid en kontroll. Hans redovisning av rutinerna kring omhändertagna föremål visar att det är en mycket liten risk att något försvinner. Med hänsyn till detta kan hovrätten inte bedöma värdet av att Christine Schürrer talat om en omhändertagen hammare strax efter den 17 mars. Hade hon fått lämna ifrån sig en hammare borde den ha funnits kvar. Det hon sagt till Christopher Black är visserligen märkligt men något annat än detta går inte att fastslå. – Vad som med säkerhet kan konstateras är att Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen. Skoavtryck i hallen På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden för brotten. Sulmönstret som är ett våffelmönster har kunnat kopplas till skor av märket Vans. Christine Schürrer har haft ett par mörka skor med kant snören märken och stickningar i vitt vilka syns på ett fotografi. Enlig generalagenten för Vans är skorna på fotografiet ett par Vans av modellen Bearcat med våffelmönstrade sulor. – Statens kriminaltekniska laboratorium har jämfört avtrycken från hallen med olika storlekar av Bearcat-skor och uppskattat avtrycken till skostorlek 40-42. Christine Schürrer har sagt att skorna på fotografiet är ett par Vans men att hon inte har kvar dessa. Hon hade övervikt vid en flygresa i januari 2008 och kastade då bort dem. Vans-skorna har hon aldrig haft i Sverige. När hon var i Sverige hade hon ett par andra skor; svarta i läder med vit kant och vita snören men inte av märket Vans. Dessa skor försvann när hon efter det första frihetsberövandet i Tyskland vistades i ett skyddat boende. Polisen har beslagtagit ett par Victory-skor i svart med vit kant och svarta snören som hon hade när hon överlämnades till Sverige men dessa fick hon när hon var häktad i Tyskland möjligen av sin mamma. Hon har skor i storlekar mellan 38-43. Christine Schürrer har alltså sagt att hon slängt sina Vans. Detta ska jämföras med vad andra har sagt om hennes skor särskilt vad gäller tiden januari-mars 2008. – Pavlos Vlachogiannis har sagt att hon oftast hade mörka tygskor med vita inslag och att de skor av typen Vans Bearcat som han sett på bild liknar dem som hon har haft. De skor hon hade på sig när de träffades den 17 mars var mörka tygskor med vita inslag. – Enligt Dimitrios Stenos hade Christine Schürrer den 16 mars ett par märkbart slitna mörkblå skor i suede eller textil. Han tror att skorna hade ett vitt märke på sidan ungefär som Nike har men han kan inte säga om märket var Nike. – Leila Nakouri har berättat om ett par blå tygskor med vit kant och vita snören som hon såg så länge Christine Schürrer var inneboende hos henne. Hon har sagt att hon vet exakt hur de ser ut och har när hon fått se Vans Bearcat på bild yttrat att “så ser de ut”. Med hänsyn till att skoavtrycken i hallen varit avsatta i blod är det enligt hovrätten klarlagt att de lämnats i samband med brotten. De har inte kunnat knytas till någon känd person. Christine Schürrer har haft ett par skor med samma typ av sulmönster och beslagen av skor visar att hon har skor i storlek 40-42. Leila Nakouris uppgifter talar starkt för att Christine Schürrer fortfarande använde sina Vans i mars 2008. Det stöds ytterligare av vad de två andra vittnena har berättat om hennes skor. Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten. Utredningen i övrigt Nicklas Jangestig och NN har var och en för sig kunnat uteslutas som möjlig gärningsman. Lorena Pettersson som skulle kunna vara den Lorena Emma Jangestig talade om vid det första polisförhöret den 1 april har visat sig vara ointressant för utredningen; det finns ingenting som antyder att hon på något sätt skulle ha ett motiv att skada Emma Jangestig eller barnen. Hovrätten har också tagit del av bevisning som visar att hon den 17 mars 2008 fanns i hemmet i Fellingsbro tillsammans med sin make. Av utredningen framgår också att polisen har undersökt en mängd olika alternativa teoretiska gärningsmän som före detta pojk- eller flickvänner till Emma Jangestig respektive NN utan att detta lett till något av intresse. Polisens undersökningar har inte heller i övrigt gett något uppslag om någon möjlig altern

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-