Debatt: Alla behöver gå på toa – utom montörer

Drömfabriken, stället där drömmar föds eller dör. Allt ska automatiseras, så det går fort och pengarna drivs in. Runt om hela företaget går ett glänsande stängsel med taggtråd högst upp, precis som när man tittar på Nyckeln till frihet. Du kommer enbart in om du har ditt företags-id med dig eller rättare sagt stämpelkort.

Har du glömt det så får du trycka på en knapp så att du antingen blir insläppt eller utsläppt men detta enbart om du uppger ditt id. Detta för att det inte ska komma in en främmande människa, gigant eller vad vet jag, Anna Book kanske visar sig och börjar sjunga ABC till alla fantastiskt hårt arbetande människor.

Valmöjligheterna är många där, du kan välja att gå två skift, natt, helg om du har tur om produktionen går på räls och dagtid för vissa lyckligt lottade. När du kliver in blippar du ditt id mot den underbara stämpelklockan så att bossen vet exakt när du kom och samma sak när du går för du ska absolut inte få betalt mer än du varit där, fast du väldigt ofta gör ett jobb som två personer skall göra.

När du kliver innanför dörrarna så möts du av massa mörka moln. Det är den fantastiska energin som du möts av, vart du än vrider och vänder är det svart överallt, men det finns ljus även där. Det är bara svårt att se när det enda man är omringad av är mörker.

Att gå på toaletten är ett mänskligt behov och något som alla människor inklusive giganter och kändisar behöver göra, undantaget är dock montörer. Här ska du ropa på den som servar banan, har du tur får du gå på toa snabbt, har du otur får du vänta. Där står du och monterar och kan inte gå ifrån för då säger det stopp på banan.

När jag började jobba där hade jag precis blivit opererad i magen, en gastric bypass hade jag gjort. Toabesöken vart lite oftare då jag åt små mängder mat hela tiden och hade behovet att gå. Han som då var högsta chef och hade sitt kontor vid toaletterna gjorde det nästan som en hobby att hålla koll på vilka som gick på toa ofta och vilken bana de jobbade på.

Vid ett tillfälle när jag hade turen att stå vid en station som inte är beroende av banan på samma sätt då man gör lock i den stationen, så tog jag tillfället i akt att gå på toa. Detta var inte populärt.  Jag blev tillsagd att rasterna var till för toabesök, när man hade arbetstid så var det inte okej att gå på toa. Jag berättade att jag var opererad i magen och ett förlåt kom ut från hans mun.

Jag visste såklart att detta inte var hans påhitt, han gjorde bara det han hade blivit tillsagd då jag var en av de som faktiskt väldigt ofta gick på toa på grund av fysiska skäl.

När jag började jobba där tackade jag ja till jobbet för det var de enda jag ville ha, en ekonomisk trygghet. Jag blev överlycklig när samtalet kom, jag skulle börja jobba på en gång detta trots att jag faktiskt hade en resa till Thailand bokad (skulle åka iväg två veckor med min sambo, detta skulle ske några dagar efter anställningsintervjun). Jag fick absolut inte åka på denna utan skulle infinna mig på en gång på arbetet, det fanns ingen tid att slösa. Jag avbokade resan med en klump i magen, men jobbet var viktigare.

Mitt slutgiltiga mål var att till slut hamna på logistiken, det var dit jag ville och det var dit jag till sist kom. Vilken jäkla lyx det var att få bestämma arbetstempo själv, lägga upp dagen själv och att kunna gå på toa när jag ville. Det var underbart. Jag var glad, nervös och förväntansfull när jag för första gången klev in i min nya fikaruta.

Välkommen till logistik, du må vara glad nu men snart sitter du också och mår dåligt!

Alexandra Milutinovic

Det här är en debattartikel. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till debatt@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer.

Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.