Är Tegnell ute och cyklar?

Tidigt i pandemin skrev jag om försiktighet, redan då fylld av beundran för de hemtjänstare m.fl, som inte inväntade order utan själva skaffade munskydd. Och så funderar jag på vad Folkhälsomyndigheten anser om cykelhjälmar.

När jag för sjuttielfte gången i år hörde Anders Tegnell uttala sin tveksamhet inför att bära munskydd gick mina tankar bakåt i tiden. Och detta med ordet försiktighet ledde mig till ett uttryck på engelska.

Min far var efter sex år i skolan ingen hejare på engelska. Tvärtom.

När jag hade mitt 50-årskalas på Värdshuset Orren uppe på Särvfjället förekom en hel del sång på det språket. När jag dagen efter frågade Ivar Holm vad han tyckte om sonens musikfyllda kalas kom svaret direkt: ”Rena tortyren!”

Han kunde två uttryck på engelska. Det ena använde han en kväll i Svegs Folkets Hus, där vi lyssnade till Wanda Jackson. När artisten joddlade (i ”Cowboy Yodel”) klappade han Wandas man Wendell på ryggen och sa: ”Good good!”

Det andra uttrycket han kunde och som han oftare använde, uttalade han ”Tejk it itsy”.

Take it easy, alltså. Ta det lugnt. Var försiktig!

Hans syster, min faster alltså, drev tidigare Engelbrektscaféet i Arboga och ägde ett par hyreshus på Villagatsområdet. Hon fyllde 92 år i veckan som var, då åter på äldreboendet i Örebro, efter ett par sjukhusvistelser under kort tid.

Det började för några veckor sedan med att hon fick covid-19 och urinvägsinfektion samtidigt. Den persen klarade hon och återvände till sitt rum. Sedan tog det inte många dagar förrän hon drabbades av blodförgiftning och det blev sjukhusvistelse igen. Men min faster tillfrisknade.

Två av hennes döttrar visade sig ha antikroppar och turas nu om att ständigt vara hos henne. Enligt deras försiktighetsprincip, byggd på att deras mor där på boendet fått såväl coronan och urinvägsinfektion som blodförgiftning.

Min faster hade tur som fick komma till lasarettet. För denna månad meddelade Socialstyrelsen att bara 13 procent av de på äldreboenden som dött av covid-19 hade fått sjukhusvård.

Sverige har varit känt som ett tryggt land där gamla tas om hand, Dödstalen i äldrevården i år har suddat ut den bilden.

Regeringen lastade av sig ansvar genom att säga att vi skulle följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer – utan att ta reda på om regionerna och kommunerna hade resurser att ta hand om pandemin.

Ansvaret har därför många personer fått ta själva, de har varit försiktiga på det sätt som var och en funnit bäst. Då tänker jag inte minst på alla oss som är till åren och kunnat leva i en jobbig ”corontän”, tack vare hjälp av hemleveranser via butik, grannar eller anhöriga som placerat varorna på trappan och sedan ilat iväg.

Regeringen överlät alltså ansvaret till ”experterna” (enligt socialministern), t.ex. Folkhälsomyndigheten. FHM använder, i och för sig lovvärt, begreppet försiktighetsprincipen när det gäller att vara rädd om personer på äldreboenden, att stanna hemma när man är sjuk – eller är över 70 år och rekommenderas att undvika folksamlingar.

Men vi har inte uppmanats att bära munskydd. Detta med motiveringen att munskyddet skulle göra oss övermodiga och oförsiktiga.

Betyder det att FHM lika klart kan komma att förklara att vi inte ska använda cykelhjälm – för att hjälmarna gör oss” övermodiga och oförsiktiga” så att vi cyklar mer vårdslöst än om vi trampar utan hjälm?

Hoppas inte det! Mitt förnuft säger mig att – jämfört med att vara utan – risken för virusets spridning minskar när man har munskydd, till och med om det är en mask som inte godkänts av t.ex. EU eller Tegnell.

För försiktighetsprincipen är bra. Vare sig det gäller att undvika coronan eller att vara ute och cykla – som FHM är när det gäller munskydden.

Min far levde tills han var 96 år. Så jag tycker vi ska lyda hans råd: ”Tejk it itsy!”

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.