Det är inte lätt att bli äldre

Jag har funderat en del på ålderdom och hur de äldre har det väl medveten att vi alla blir äldre.

Mina tankar har inte varit så mycket hur hemtjänst, sjukhus och vård fungerar utan mer hur samhället ställer krav på hur vi är som användare med yngre användare som mall. Välfärdsamhällets mantra – tillgång till sjukvård, bra skolor och trygg ålderdom. Men hur trygg är ålderdomen när ens traditionella kommersiella serviceinrättningar slutar vara nåbara?

En äldre släkting till mig glömde att betala telefonräkningen. Enkelt. Det fixar jag. Eftersom det snart bara är äldre som har sedvanlig telefon hamnade jag i Televerkets kundcenter där väntetiderna är extra långa. När jag väl kommer fram så även om jag vet telefonnumret och vet beloppet så går det inte att betala räkningen eftersom dataintegritetsskydd gäller, vilket jag kan förstå, men det går inte heller att skicka pengarna med telefonnumret angivet utan OCR-nummer. Och OCR-nummer ges till den som är registrerad för tjänsten. Så även om jag skickade in fem gånger beloppet med telefonnumret 0221-XXXXX angivet studsar betalningen för jag saknar OCR-nummer.

Det blir en blandning av en Kafka-roman och moment 22 att betala någon annans telefonräkning. I området efter område i samhället blir det svårare för äldre att göra saker.

Äldre är vana att betala med kontanter och givetvis behöver de lära sig att handla med kort men kontanter är naturligt för äldre. Att göra bankärenden som är manuella kräver att man sitter motsvarande en medelsvensk lunchrast på banken i väntan på manuell betjäning.

Idag förutsätts alla göra sina bankärenden över nätet och den manuella bankbetjäningen är mer en kostnad för en bank trots att det är en fundamental service för de äldre.

Visst finns det äldre som kan både SKYPE, appar och är världsvana nätsurfare men merparten av de äldre är varken datavana eller har nätvana. Det är bara trettio år sedan värsta klassens informationsteknologi var en faxmaskin.

I sjukvården använder man inte epost i många landsting, även delar av Västmanlands, i den mer vårdnära verksamheten. Man förväntas ringa in om man vill lämna detaljerad information behjälplig för äldres vård. Varför? Förklaringen är dataintegritetsskydd.

Då är det bättre att man ringer upp och talar ut informationen högt till en anställd i vården man inte har en aning om vem det är som sedan repeterar informationen högt och skriver ner det på en lapp utan varken arkivering eller förmåga att veta vart den informationen tog vägen.

Det är dags att försvara äldres rätt att leva utan digital signatur och nätet. Moderniseringen får inte försvåra livet för de redan utsatta.