Gammal man har så kul han kan

Ni som hängt med i de krönikor jag hitintills fått förtroendet att författa kanske har noterat en viss faiblesse för klichéer. 

Väl mött, denna krönika kommer nämligen röra sig kring en: åldern är bara en siffra. Right?

Låt mig först klargöra det här med klichéer. Min absoluta uppfattning är att klichéer stundtals behandlas lite väl styvmoderligt, de nämns inte sällan med negativa undermeningar och förtjänar en mer uppskattad tillvaro i såväl vardagssamtal som seriösare sammanhang.

En kliché är ju en kliché eftersom den har visat sig vara sann om och om och om igen, och det som vi alltså ska avhandla idag är att åldern bara är en siffra.

Enligt vissa definitioner inträder de som passerar 30-strecket i den så kallade medelåldern, och jag som hitintills kunnat åtnjuta de privilegier det innebär att leva ett vit-man-liv enligt de normer som samhället mejslat fram genom tidigare generationer och maktstrukturer börjar för första gången få en släng av sleven.

Eftersom vi har lärt oss att vita män har kränkt-knappen nära till hands är det inte mer än rätt att slå ett slag mot åldersdiskriminering. Från att skumma förbi frustrationen när en bedagad programledare för morgon-tv till den bedagade programledarens stora förtret inte ingår i kanalens föryngring känner jag nu att kampen mot åldersrasismen borde ligga högre på agendorna. 

Alarmerande forskning visar att åldersdiskriminering förekommer i samma utsträckning som diskrimineringsgrunderna kön och etnicitet.

Den här krönikan skulle egentligen ha gått i svaromål mot påståenden om att vi ”gubbar” i KIS Innebandy är så gamla och därför varken förtjänar eller unnas en strävan mot att vinna matcher. 

Jag skulle ta till mitt främsta bildspråk och de mest storslagna adjektiven för att beskriva hur roligt det fortfarande är att springa runt och jaga plastboll med sina kompisar, men även hur vanskligt det kan vara att ta något sådant för givet. 

Jag hade även tänkt att lyfta fram förebilder inom ”still going strong”: min tidigare IS Saga-lagkamrat Anders Nygren (55 år and counting) och lokala motsvarigheten Magnus Cederberg, vars kärlek till sporten gett en given plats i en framtida KAK-innebandy Hall Of Fame. 

Något måste ju få stryka på foten till förmån för ett budskap så viktigt att det knappt kan vänta. 

För åren går ju. 

När oviktiga saker som regeringsbildningar, annalkande naturkatastrofer och vansinnesdåd till höger och vänster ogenerat försöker stjäla utrymme är det lätt att tappa bort sig i vad som betyder något. 

Som att åldern faktiskt bara är en siffra. Som att klichéer förtjänar en mer positiv framtoning. 

Detta hälsar en nybliven 30-åring utan den minsta antydan till åldersnoja. 

Right?