Ge studenter en ärlig chans att extraknäcka

2028 väntas Sverige passera elva miljoner invånare. Gruppen 80+ kommer att öka lavinartat – och redan nu måste politiker planera för de demografiska utmaningarna.

Rent konkret: Hur ska vi få fler händer i vården?

Kärt barn har många namn, brukar det heta. 40-talisterna som snart börjar fylla 80 har fått många, men inte alltid så kära, namn.

På 80-talet kallades de för “Jätteproppen Orvar” i tv-programmet Ärligt Talat, där Expressen-journalisten Maria Hörnfeldt ansåg att 40-talisterna hindrade 60-talisterna från att komma in på arbetsmarknaden.

20 år senare buntade dåvarande finansministern Pär Nuder (S) ihop dem under benämningen “köttberg” när han ojade sig över försörjningskvoten.

Statsminister Göran Persson, född 1949, tog då med egna ord “ungtuppen Nuder under upptuktelse”.

Gruppen 80+ växer snabbt

Efterkrigsbarnen födda på 40-­talet kan knappast klandras för att de är många, och inte heller för att många av dem lever länge.

Men 40-talisterna och de som kommer efter kommer att ändra demografin i Sverige. Statistiska centralbyrån räknar med att gruppen 80+ kommer att öka med 76 procent under perioden 2015-2035.

“För att klara vård och omsorg enligt dagens nivå krävs en omfattande expansion av äldreomsorgen, skriver SCB i en analys. Och siffrorna ser alarmerande ut. Enligt ett scenario som SCB plockat fram kommer det att saknas 105 000 vård- och omsorgsanställda för att täcka upp behovet.

I ett annat scenario räknar de med att stora insatser görs på komvux och gymnasiet, samt att en högre andel människor söker sig till yrket. Då fattas dock fortfarande 40 000.

I SVT-programmet Svenska Nyheter, ett politiskt satirprogram med Jesper Rönndahl, togs liknande siffror upp för ett par veckor sedan.

Programledaren slog fast att samhällsproblem inte bör skyllas på invandrare – utan på det låga barnafödandet i landet.

Invandring kommer att behövas, enligt Rönndahl. Men det räcker ändå inte; inom en period på tio till 20 år kommer det förmodligen råda brist på personal inom vård- och omsorg, framförallt utbildad personal.

Då finns det två vägar att gå.

Antingen kan man konstatera att kvaliteten kommer att sjunka, eller så kan man titta efter alternativa lösningar.

En bortglömd resurs 

En lösning jag vill slå ett slag för är att göra det lättare för studenter att arbeta vid sidan av sina studier. Det kanske inte kommer täcka upp för hela behovet av vårdanställda ens i scenariot där det fattas 40 000 sådana.

Många studenter kanske i så fall väljer andra extraknäck än inom vården. Men det är i alla fall en start.

Idag studerar omkring 400 000 personer på högskolor och universitet i Sverige. Den siffran kommer förmodligen vara ännu högre om tio år, med tanke på att befolkningen ökar.

Studenterna får studiestöd i form av bidrag och lån under okomplicerade former, men börjar de tjäna egna pengar gör regelverket det svårt.

Snåriga paragrafer kring hur mycket man får tjäna gör att studenter knappt vet om det är värt att jobba extra.

Ett deltidsjobb under en termin kan bestraffas med en fet återbetalningscheck efter nästa lov.

Industrier och vissa försäljningsjobb kan betala så bra att studenten tycker att det är värt att extraknäcka trots den omfattande studiebidragsbyråkratin.

Men lägre avlönade jobb inom exempelvis äldrevården drar de sig för. Och det är fullt förståeligt, för vem vill jobba om det riskerar att bli en minusaffär?

Här skulle en förenkling av regelverket komma väl till pass.

Studiemedel borde betalas ut till alla studenter som klarar av sina kurser, oavsett om de har inkomster vid sidan av eller inte.

Studenterna får då möjlighet att kickstarta karriären och skaffa sig erfarenhet från arbetslivet utan att behöva bära runt på en skuldtyngd ryggsäck.

Samtidigt kan viktiga samhällsfunktioner få välbehövlig avlastning.

Vårdapparaten, till exempel.

Källor: Statistiska Centralbyrån, Dagens Nyheter, Sveriges Television