Insyn, transparens och Skinnskatteberg

Den svenska tryckfrihetslagstiftningen i dagens utformning skapades i slutet på 1940-talet, när Sveriges riksdag och regeringen Erlander, ville säkerställa att den yttre påverkan att tysta den fria pressen som skedde under andra världskriget inte skulle ske igen.

Svenska nazistsympatisörer sökte tysta framförallt Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, vars chefredaktör Torgny Segerstedt vägrade vika sig för den protyska tidsandan i början av kriget.

Segerstedt fick till och med hotbrev med Herman Göring som avsändare. Resultatet blev den tryckfrihet vi har idag och den öppenhet som rätten att utfå och ta del av allmänna handlingar som är offentliga. Erlander var övertygad demokrat och ansåg att det fria samhället endast kunde överleva genom insyn, öppenhet och vad man idag kallar transparens.

Detta visar sig inte bara i Tryckfrihetsförordningen, utan i Regeringsformen, även det en grundlag, Offentlighets- och Sekretesslagen och Förvaltningslagen där handlingsoffentlighet är en garant för fritt åsiktsutbyte och demokratins fortbestånd.

Men insyn är jobbigt för vissa, för det möjliggör för väljare och media att kontrollera vad som händer och sker i offentlig sektor – och vissa är så upprörda över insyn i hur förvaltningarna förvaltar andras pengar, skattepengarna, med efterföljande anonyma insändare i Salomonssonsky Pravda emot grundlagarnas efterlevnad och att Köpings kommun måste utge allmänna handlingar till väljarna. Lyssna på den. Det är så man slipper hotbrev från Herman Göring utan får julkort istället.

Om det var ett riktigt problem – varför inte ta en öppen debatt på Forum – öga mot öga? Väljarna vill gärna höra vad problemet med grundlagen och konstitutionen är och vilket samhället ni eftersträvar skall ersätta det samhälle vi har. Mediokrati? Kakistokrati? Oligarki? Egoistokrati?

Nu har Köpings kommun fått se till att en av kanslipersonalen handlägger medborgarens begäran att utfå allmänna handlingar.

Att någon understödjer medborgarnas insyn är en riktig belastning – men demokratisk tondövhet och intellektuell ågren är det tydligen inte.

Och i detta mörker rör sig även företagare som drar nytta av bristen på insyn och har gjort en karriär av det.

Antag bara för att ta tre fiktiva namn – Nisse, Lasse och Petter – är företagare och de har succesivt sedan flera decennier byggt upp sina företag genom kontakter på kommunen som genom åren ”försörjt” dem med beställningar, jobb och order som inte varit konkurrensutsatta.

Detta har fungerat år ut och år in. Jag visar bara på principen och detta är inget unikt, det förekommer i ett stort antal kommuner.

Nisse, Lasse och Petter har givetvis känt sig som duktiga företagare men för folket och för kommunen ett beteende som underminerar allmänhetens förtroende och främjar en vänskapskorruptiv verksamhetskultur.

Göteborgs kommun anställde nyligen fem högutbildade granskare av fakturor i jakten på saltade fakturor och kompisbeställningar.
Södertälje kommun har publikt länge tampats med problemet och allt fler kommuner tar tag i vänskapskorruptionen.

När media nyttjar sin rätt till insyn, då mobiliserar Nisse, Lasse och Petter för att misskreditera dem som undersöker.

Det är inte kommunens skyldighet och uppdrag att säkerställa att Nisse, Lasse och Petter har flådig villa med parkerad husbil bredvid, lägenhet i Spanien och fläsk-Mercedes.

Tanken med att samhället samlar ihop kommunalskatt är för att lösa gemensamma uppgifter som äldrevård, skola, social stödverksamhet, rehabilitering, infrastruktur och allt annat gott kommunen gör. Det är därför kommunen finns.

Vårt samhälle har i princip fyra kontrollfunktioner i en kommun: de anställda inom kommunen, politikerna tillsammans med den valda kommunrevisionen, väljarna och media.

En kommun som Köping har en budget på cirka två miljarder kronor. Det blir väldigt svårt att överblicka för högre chefer i kommunen, dess politiska ledning och framför allt väljarna som har få verktyg att sätta sig in i vad som sker.

I det vakuumet opererar Nisse, Lasse och Petter och kan tacka flådig villa med parkerad husbil bredvid, lägenhet i Spanien och fläsk-Mercedes för det, och de arbetar i en symbios med vänner och bekanta i förvaltningen för ”de gör så bra jobb” precis som resten av Västra Mälardalens företag i samma bransch var oduglingar.

De andra företagarna får aldrig chansen att sälja till kommunen – de får bara betala skatt. Det är lätt att rationalisera bort varför Nisse, Lasse och Petter får alla uppdrag – ”de kan kommunen”, ”de har inte gjort ett dåligt jobb”, och när symbiosen är total ser förvaltningen till att det inte finns någon konkurrens och publicerar notiser om upphandlingar där ingen läser.

Det var inte en gliring åt Bärgslagsbladet, det finns de som läser tidningen fortfarande om än att de blir allt äldre och Bärgslagsbladet har unik hushållstäckning för de som säljer faxmaskiner, telefoner med nummerskiva och 5.25” disketter. Där är Bärgslagsbladet det naturliga valet. Bärgslagsbladet är också plattformen för anonyma genomskinliga fejkade insändare från makthavare som attackerar enskilda – något som de specialiserat sig på.

Nu kommer frågan, hur kan denna symbios med Nisse, Lasse och Petter med flådig villa med parkerad husbil bredvid, lägenhet i Spanien och fläsk-Mercedes utfakturerat på kommunen uppkomma?

Slentrian, inkompetens och lathet att inte bry sig om vad kommunen och offentlig står för och dess kärnvärden.

Jag har i all enkelhet synat lilla Skinnskattebergs kommun med kanske 25-30 byggnader som köper låstjänster för runt miljonen kronor om året från ett företag i Avesta.

När jag granskar fakturorna saknas leveransdatum och företaget fakturerar körmil från Avesta för varje litet småjobb – vilket då kostar över 3 000 kronor – trots att det tar 15–20 minuter. Det är snarare så att flera småjobb utförts under en resa men fakturerats som flera resor. Samma låsföretag skriver ”med rabatt” på fakturorna och säljer utrustning 50 procent dyrare än vad jag som privatperson kan köpa exakt samma sak för på nätet.

Varifrån kommer julgranen som står i Skinnskattebergs Centrum? Den julgranen köper kommunen från samma handlare på Östermalm som säljer granen till Norrmalmstorg och Kungsträdgården.

Granen kostar 23 000 kronor och fraktas från julgranslagret på Östermalm, mellan Swartlings Ridskola och Livgardets Dragoner, för er som kan Stockholm. Det gick inte att hitta en gran i Skinnskatteberg med runt 70 miljoner granar.

Detta sker samtidigt som Skinnskattebergs kommun går back tio miljoner.

Där har du ”affärspartnern” för Nisse, Lasse och Petter. Några som inte bryr som om att det är din familjs skattepengar utan spenderar bort dem så Nisse, Lasse och Petter kan skära guld med motorsåg.

Hur fick jag reda på detta med låsfirman och julgranen?

Jag begärde ut allmänna och offentliga handlingar och utan offentlighet skulle ingen ha fått reda på det.

Skinnskatteberg har dubblerat kostnaden för de funktionsnedsattas LSS-färdtjänst till dagterapin trots deras knappa pension – samtidigt som kommunen kastar bort pengar med skyffel i andra änden.

Nu har ni bilden klar för er varför det kommer anonyma insändare i Bärgslagsbladet om hur fruktansvärt det är med att människor begära ut allmänna och offentliga handlingar – för någon kan ju råka se något – som förklarar varför Nisse, Lasse och Petter har flaschig villa med parkerad husbil bredvid, lägenhet i Spanien och fläsk Mercedes.

Givetvis finns det kommunala chefer som tycker att det är jobbigt att det begärs ut uppgifter som allmänna handlingar, men det är vad det innebär att vara allmänhetens tjänare, annars skulle ni köra Swebus eller något annat. Tage Erlander var orolig att vi skulle hamna i Per Ågrens samhälle, nu är vi här.

Har jag sagt att endast Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet stöder att utveckla Köpings lasarett med akuten istället för att avveckla? Stöd lasarettet på valdagen.