Inte bara i advent

Under Advent går ovanligt många till Svenska kyrkans gamla fina byggnader, centralt belägna i städer eller på någon höjd ute på landsbygden.

I dess församlingar har 2024 (till och med september) 10.201 personer gått med, fler nya än på länge. Och av dem är många unga.

– Det finns en större öppenhet att prata om religion bland dagens unga, säger i radion Maria Klingenberg, docent i religionssociologi.

Med tanke på att det är omkring 5,5 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan är det ändå ofta rätt tomt i kyrkbänkarna. För de flesta av oss sker besöken i Guds hus bara vid vigslar och begravningar.

Förr i tiden, redan för ett kvarts sekel sedan, konstaterade vår dåvarande biskop Arne Palmqvist detta. Till Prästmötet i Västerås 1980 hjälpte jag honom att ge ut en bok med namnet ”Svenska kyrkan speglad i ett stift”, tryckt hos Runar Aalto på Arboga Offset.

Biskop Palmqvist visade i boken statistik på att färre och färre gick till kyrkans vanliga gudstjänster men fler och fler till musikgudstjänsterna.

Den trenden har fortsatt och Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga är sällan så fullsatt som när till exempel Arboga Manskör har konsert.

Nu för tiden kan vi höra präster sjunga Elvis i kyrkan, både i TV och i ”verkligheten”. Men förr i tiden var det alltså mer lugnt och stilla i helgedomarna.

Förr i tiden gick också många fler barn i söndagsskolan. År 1954 hade till exempel Pingstförsamlingen i Arboga söndagsskola på fyra olika platser, i sin egen kyrka, i Vasastan, vid Ekbacken och vid Österled.

Att allt färre barn gått i söndagsskolan de senaste decennierna märkte jag i TV-programmet Jeopardy nu i november. Tre vuxna välkända personer stod helt handfallna när det kom frågor om personer i Bibeln: Inte ett korrekt svar!.

Det får mig att tänka på grabben som i modern tid fick syn på Kristus på korset i en av vår trakts kyrkor och utbrast:

– Va är det där för gubbe som hänger på majstången?

Det hade han säkert vetat själv, om han gått i söndagsskolan.

Förr i tiden hördes sällan några spontana barnaröster i Svenska kyrkans gudstjänster. Talande är berättelsen om värmlandspojken som för första gången skulle på en sådan. Innan hade han ofta fått höra att det var viktigt att vara tyst i kyrkan. Efter en stund där inne viskade han till sin mor:

– Får en svälje spött?

I landets frikyrkor, med sammantaget 235.000 medlemmar, har det under decennierna inte varit särskilt stillsamt. Lite lugnare än förr är det år 2024, men inte minst de som kommit hit från andra länder är bra på att uttrycka sitt gillande med mycket hörbara rop.

Inte heller barnen här behöver vara särskilt dämpade, och varje söndag får de stå på podiet och sjunga med rörelser till, innan det är dags att springa till söndagsskolan.

I Svenska kyrkan kan det dock än idag vara lite lugnare. Med vissa undantag. Jag hörde om en av traktens telningar som gick fram till mittgången just när prästen kom in, skrudad för dagens gudstjänst, och pojken ropade.

– Titta mamma, Spöket Laban!

Förr i tiden, nämligen 1965, kom första boken om det snälla lilla spöket Laban, av Inger och Lasse Sandberg. Det för tankarna till de år 2024 aktuella larmen om att många svenska barn inte längre klarar att läsa på papper.

Även för många studenter är det en oöverkomlig uppgift att läsa hela böcker eller att sammanfatta en längre text, visar en rapport i Sydsvenskan. Var fjärde som söker till lärarutbildningar klarar inte intagningsgränsen för godkänt när det gäller sådant.

Så, strunta i Årets Julklapp 2024 (som är en unisex-deodorant avsedd att göra armhålan till charmhålan). I stället rekommenderar jag, för allas vår framtid, en mer värdefull julklapp: Ge bort en bok i Jul!

Börja gärna med spöket Laban till någon ung. Och till de i övrigt enormt allmänbildade deltagarna i Jeopardy en lättläst version av världens mest spridda bok – Bibeln, Den handlar om personen som är orsak till att vi firar advent. Och jul.

Ha en god sådan!