Gabos glöd tänder stjärnorna

Gabo Loaiza är ny tränare i Köping Stars, bara 29 år gammal. Glöd, entusiasm, energi är hans kännetecken. Han sover bara några timmar per dygn och dricker mycket kaffe. Han vill vara en del av utvecklingen av svensk basket. Förväntningarna hos klubben och hos fansen är stora.

Efter tre år i klubben lämnade coach Torbjörn Gehrke Köping Stars. Klubben identifierade sex meriterade kandidater att ta över stafettpinnen som coach. De sex blev fyra efter inledande intervjuer. Dessa fyra djupintervjuades. Därefter blev det två fysiska möten. Det slutliga valet föll på Gabo Loaiza.

Styrelsens ordförande, Peter Seger, motiverade valet inför pressen:

– Valet av Gabo passar väl in med våra mål och visioner. Vi får en ung, energisk man, som vill jobba hårt och som tänker på både laget och klubben.

Bara några dagar efter att han tackat ja till att bli ny coach för Köping Stars fick Gabo ett telefonsamtal från Svenska Basketförbundet. Han fick frågan om han ville bli en av fyra coacher för U 18-landslaget. Uppdraget kolliderar inte med uppgiften att vara coach i Köping Stars. Gabo tackade ja – och delar uppdraget i U 18-landslaget med tränarkollegor i Uppsala (Sergi Brugué Garcia), Nässjö (Oliver Malekzadegan) och Högsbo (Tom Stansfield).

Vi träffas i kafeterian på Köpings Bad & Sport, Gabo och Magazin24.s utsände. Vi känner inte varandra och har inte talats vid tidigare. Inne i arenan är det dukat och förberett för den årliga VM-festen samma kväll. Det blir ett timslångt samtal om Gabos person, om hans syn på basket och vad han vill med Köping Stars.

Vem är du, Gabo?

– Jag kommer från en stad i södra Spanien som heter Cadiz. Min pappa är advokat, min mamma är lärare i spanska. Min bror är undersökande journalist och författare, som ofta kritiserar makten i Spanien i artiklar och böcker. Min bror heter Fonsi Loaiza och har 200 000 följare på X. Jag hade en fin barndom. Mina föräldrar gav mig och min bror chansen att göra vad vi ville. Min bror studerade journalistik, jag studerade idrottsvetenskap (sports science). Mina föräldrar ville att jag skulle bli läkare eftersom jag hade så goda betyg. För dem var det en stor överraskning att jag ville bli coach i basket.

Hur var du som barn?

– Jag började med fotboll som barn, men jag blev retad i laget. Jag bestämde mig då för att byta till basket, där jag från början blev väl behandlad. Jag har varit en skämtare sedan jag var 7–8 år gammal. En person som skämtar behöver aldrig vara ensam.

Du låter som en familjekär person?

– Jag har alltid tyckt om att tillbringa mycket tid med min familj. Jag har känt en extra stor kärlek till min mormor, som bodde hos oss. Hon var som min andra mamma. Min morfar dog innan jag föddes. Jag bär mitt namn efter honom. Min mamma säger att jag har hans personlighet.

Var studerade du idrottsvetenskap?

– På universitet i Cadiz, för att bli baskettränare. När jag var klar med min grundexamen på universitetet bestämde jag mig för att fullgöra min masterutbildning på universitetet i Barcelona, med inriktning mot höga prestationer och idrottspsykologi.

Gabo började som ungdomscoach 2013 i sin dåvarande hemstad, San Fernando. Sedan coachade han ett ungdomslag i Barcelona och ett seniorlag i spanska fjärdeligan. Sedan flytt till Sverige, coachuppdrag i Wetterbygden, sedan i Umeå Basket.

– I Umeå fick jag chans att bli huvudtränare. Jag minns när jag kom dit första gången. Det var mörkt och minus 35 grader i januari. Det var omöjligt att gå ut. Men jag fick så många fina minnen. Jag träffade också min fästmö, Maria, där. Hon har ett barn, men han är som min son. En fantastisk liten pojke. Han fyllde 9 år för två veckor sedan.

Varför valde du att komma till Köping och Köping Stars?

– Köping är en liten stad. Fantastiskt att den kan ha en så välorganiserad klubb. När vi kom till KB-hallen med Umeå Basket såg man alltid att så många i klubben hjälpte till. Alla i publiken klappade i händerna, stöttade laget. Köping Stars har en stor potential att utvecklas. Jag kommer att jobba stenhårt för att göra både klubben och staden stolta över Köping Stars.

Har du din fästmö och sonen i Köping?

– Jag fick lämna familjen i Umeå. De bor kvar där, men kommer troligen att flytta till Uppsala. Min sambo är forskare i biomedicin, malaria. Så i Uppsala finns det lite större chanser. Från Uppsala och till Köping är det inte så långt. Det blir det lättare att träffas ofta.

Hur bygger du ett lag?

– Som i Umeå förra året. Vi hade vad vi kunde få eftersom vi inte hade en bra ekonomisk situation. Vi hade äldre spelare. Det var svårt för mig i början att känna att det här var mitt lag. Viktigast det året var att känna sig bekväm med de spelare vi hade. Det var därför vi bestämde att vi skulle ha ett ganska ungt lag. Vi satsade på yngre spelare och hade ett ungt lag, men alla spelare hade erfarenhet av att spela i ligan. Jag säger: unga, hungriga och ödmjuka spelare. Det är det vi behöver. Det är vad vi har i Köping Stars i år.

Du är också ung. Svårt att vara ”pappa” då?

– Jag är den yngste coachen i ligan, men jag har aldrig haft något problem med det. Jag försöker utöva ett ledarskap utan stora hierarkier. Klart att alla vet att det är jag som bestämmer, men jag vill att alla ska känna att de är delaktiga i processen. Jag behandlar alla spelare med respekt. Om jag gapar och skriker på spelarna så kommer de inte att respektera mig. Om jag pratar med dem och ger dem lösningar, så hoppas jag väcka deras respekt.

Hur vill du att laget spelar? Vad är din systemfilosofi?

– På spanska säger vi – vi vill vara den fula som ingen vill dansa med. Självklart, vi är inte det mest talangfulla laget i ligan, men vi måste vara laget som ingen vill spela mot. Under försäsongen gjorde vi det bra.Vi satte mycket press på motståndaren och tog risker i försvaret. Vi sprang mycket och det är grunden i vad vi vill göra. Vi försöker nu komma ihåg att vår grund är att ta risker och springa snabbt över golvet och dela bollen. Om vi förlorar kommer vi ändå att vara respekterade. Vi måste vara laget som springer mest och sätter mycket press på motståndaren. Jag tror inte att köpingsborna klagar om vi förlorar en match, om vi har försökt och kämpat. Då kommer de tillbaka i nästa match.

Vad är din ambition/ditt mål för den här säsongen?

– Vi hade möte med laget och pratade om våra mål, våra värderingar och vår identitet som spelare. Vi sa att vi har en mentalitet att inte klaga och hitta ursäkter. Vi måste utvärdera varje dag. När vi förlorade seriepremiären mot Luleå, sa jag att jag tar på mig förlusten. Det var jag som inte hade förberett laget tillräckligt. Så vi försöker sikta mot att bli bättre varje dag. Det som är vår förpliktelse är att spela med identitet. Publiken måste veta vad de ska få se när de kommer till arenan. Det är svårt men viktigt.

Hur skapar du en vinnarattityd i ett lag?

– Samla bra personer runt omkring dig. Det är tufft, men vi måste ha en god mentalitet. Har du en riktigt bra grupp, så kan du lösa argumentationen som sker i praktiken och i spelet. Alla vill spela och alla vill vinna. Vi måste jobba hårt och göra det som förväntas av oss – varenda dag. Inte fokusera på fel saker och det vi inte kan kontrollera. Varje dag ger en ny chans att höja och utveckla vår nivå. Vi behöver vara de som provar nya saker. Vi måste vara de som visar spelarna att vi är redo och att vi har en bra matchplanering. Så kan vi utveckla vinnarmentaliteten.

Vilken typ av spelare vill du ha?

– Jag föredrar spelare som förstår basket och har bra IQ för basket. Det är viktigast. Har vi bra spelare så fungerar det. Annars måste vi höja nivån. Det viktigaste är att spelarna är atletiska och har flera förutsättningar. Att de kan spela på olika platser. Vill du se en topplacering behöver du ha spelare som kan variera spelet och sin egen plats i laget. Jag är en coach som gillar ett snabbt spel. Spelarna behöver förstå det. Jag har en liten kusin som sa en sanning när han var 5–6 år gammal: ’Att vara coach är så lätt. Det är bara att sätta ihop de bästa spelarna.’ Det är ju verkligen sant vid dagens slut.

Vad är lycka för dig?

– Jag är lycklig när jag känner att jag gör folk runt mig lyckliga. Det är mina favoritstunder. Om jag känner att mina föräldrar är lyckliga och stolta över mig. Om jag gör min fästmö och min son lyckliga så är jag lycklig. Om jag går och tränar och ser fina omgivningar, om jag känner att vi kan vinna matchen imorgon – då känner jag mig lycklig.

Hur är din personlighet idag?

– Jag är en person som vaknar och vill att andra ska ha en bra dag. Jag vill skämta, vara glad, samla positiv energi. Jag var tvungen att vara clownen i min klass som liten, annars hade jag kanske varit ensam. Det är kanske huvuddraget i min personlighet – att jag ger positiv energi. Du ser alltid tydligt om det är något jag inte är nöjd med. Jag har svårt att dölja det.

Gabo föredrar fisk framför kött, läser hellre böcker än ser på film, dansar hellre fritt än håller i, lyssnar hellre på Abba än Beatles, dricker hellre Gin&Tonic än Whiskey, vaknar hellre än somnar.

Konsten att leda en grupp i dag?

– Jag är en familjeperson som försöker att vara lojal mot dem som älskar mig och som jag älskar. Det tycker jag sammanfaller med hur man leder grupper i dag. Jag gör gärna jämförelsen med en tändare. Du måste vara den som ger ljus åt andra. En sådan person vill jag vara.

Det blev en spännande och intressant pratstund med en varm person som vill leda, inspirera och vinna.