När landskapet formar humorn

Som jag berättat förut….jag har bott på 18 orter i sex landskap. Jag har rest på alla kontinenter utom Antarktis.

Detta har givit mig en geografisk livserfarenhet, som jag inte skulle vilja vara utan. I aktuella samhällsfrågor – konflikt mellan stad och land, ett Sverige som håller på att dras isär – har jag mycket bestämda uppfattningar. Ståndpunkter som bygger på min egen livserfarenhet.

Ofta hör folk mig säga: ”Jag har mina rötter där jag har mina fötter”. Viktig att känna sig hemma där man är, här och nu.

Det finns inte ett Sverige, det finns många Sverige. Historia, kultur, mentalitet, kynne, humor – allt skiljer sig åt, från landsdel till landsdel, från landskap till landskap.

Det finns ingen länsidentitet, det finns bara en landskapsidentitet. Detta vill en landshövding sällan höra. Jag har resonerat med flera landshövdingar om den saken. De representerar ju ett län, inte ett landskap.

Men dialekten, kynnet, mentaliteten, humorn följer landskapsgränsen, inte länsgränsen.

Skåne landskap bestod tidigare av två län: Malmöhus län och Kristianstads län. Den 1 januari 1997 bildades Skåne län genom en sammanslagning av de två tidigare länen. Skåne län blev indelat i 33 kommuner med Malmö som residensstad.

Sammanslagningen blev en omedelbar succé. Alla i landskapet Skåne kände sig som skåningar, talade skånska och delade samma historia, kultur, dialekt, mentalitet, kynne och humor.

Ett år senare, den 1 januari 1998, bildades Västra Götalands län. En sammanslagning av Göteborgs- och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län. En sammanslagning av Göteborg, Bohuslän, Värmland och Dalsland.

Om alla kände sig som skåningar i nya Skåne län kände sig ingen som västra götaläning i det nya storlänet Västra Götalands län. Här känner sig människorna som göteborgare, bohuslänningar, västgötar och dalslänningar.

Människorna, som ingick i det sammanslagna storlänet, hade helt olika dialekt, historia, identitet, kultur, mentalitet, kynne och humor. De hade inte ens en gemensam historisk bakgrund i ett och samma land.

Även i dag, 27 år senare, skapar skillnaderna på olika sätt gnissel i maskineriet, när beslut skall fattas till hela Västra Götalands bästa.

Vi har en liknande problematik i Mälardalen, med våra tre närliggande kommuner Köping, Arboga och Kungsör. En del använder begreppet Västra Mälardalen, samma som det tidigare  varumärket på den lokala Sparbanken i dessa tre kommuner: Sparbanken Västra Mälardalen.

Men – i Köping känner sig folk som köpingsbor, i Arboga som arbogabor och i Kungsör som kungsörare. Ingen går omkring och känner sig som västra mälardaling.

Nu har denna sparbank gått samman med Rekarne Sparbank i Eskilstuna under det gemensamma nya banknamnet Sparbanken Mälardalen.

Kommer begreppet Västra Mälardalen att överleva? Detta är inte ett historiskt eller kulturellt begrepp, och i våra trakter talar vi inte västra mälardalska. Vår dialekt heter västmanländska.

När ägde slaget vid Västra Mälardalen rum? Inte känt, inte ens för Herman Lindqvist.

Har någon hört nyheten i väderleksrapporten på radio, att ”snöfall väntas över Västra Mälardalen?” Näh…

När länsgränsen inte följer landskapsgränsen blir det inte alltid bra.

Karlskoga ligger i Värmlands landskap, människorna talar värmländska och känner sig som värmlänningar – men Karlskoga tillhör Örebro län. Många värmlänningar i Karlskoga är inte glada åt detta faktum.

Nora och Lindesberg ligger i Västmanlands landskap, folket talar västmanländska, känner sig som västmanlänningar – och tillhör Örebro län. Det skapar frustration och kluven identitet bland många.

Lite humor från skilda delar av landet.

I Norrbotten har jag hört den här:

”Tur att äktenskapet finns. Annars skulle många män gå omkring och känna att de är utan fel och brister.”

I Roslagen är ordknapphet ett kännetecken, inte ett ord för mycket, inte ett ord för litet.

Andersson och Lundström är ute i båten. Andersson frågar: ”Fryser du?”. Lundström svarar: ”Ja, tack!”.

I Värmland har folk en positiv, optimistisk attityd. Ett vanligt uttryck: ”Det ordnar sig alltid. Och ordnar det sig inte kan det kvitta.”

I landskapet Närke, som gränsar till Värmland, är folk pessimistiska. ”Solen skiner”, säger den ene. ”Ja, nu ja”, svarar den andre.

I Borås och Sjuhäradsbygden, i knallekulturen, är folk snåla, eller i varje fall sparsamma. ”Kostar det något? Och vad är priset för mig?” Vanliga frågor!

Men – bäst är humorn i Göteborg.

En blind man tigger mynt i en plåtburk utanför ett arbetarkafé i stadsdelen Haga. När han fått ihop tillräckligt med slantar går han in på fiket, köper sig en kaffe och en bulle, sätter sig och börjar fika.

I ett hörn sitter göteborgspersonligheten Kal. Han går fram till den blinde och säger:  ”Du är inte alls blind, du är en bluff, jag ska polisanmäla dig.”

Då plockar den blinde ut sina porslinsögon och lägger dem på borden framför Kal. Men Kal blir inte svaret skyldig utan säger:

”Ja, nu ja.”

Skön söndag, kära läsare.