Sommaren i city – för väldigt länge sen

Sommaren i city, 1990, kommer du ihåg den?

Jag var 17 och hade lämnat Köping efter fantastiska biologilektioner med Gun Johansen på Kabbe och tagit min tillflykt till Falkenberg.

Då och då vände jag ändå hemåt, och drog längs Stora gatan med Anders Glenmark i freestylen och ett par svåra Harley Davidson-boots på fötterna. Givetvis instoppade i ett par Levis Silvertab, som Tommy Gullbo på JC lurat på mig.

Det var en annan tid. Lågkonjunkturen som kom att färga början av decenniet smög sig långsamt på, Riksbanken höjde räntan med 500 procent ett par år senare, men som lite yngre var jag rätt obrydd över kriser i allmänhet och finanskrisen i synnerhet och istället på väg – mot Musikservice.

Här kan du lyssna på Angels fantastiska hit från 1990

Även om den butiken bara var en spillra av, låt säga, Wijks på Östra långgatan, var det ändå ett tydligt mål när man (jag) var tillbaka.

Cd-singlar var grejen. MC Hammer, London Beat och Dr Alban. Jag köpte stora mängder, som jag fortfarande har kvar. Jag lyssnar ej, förutom i mobilen på balkongen, med en förtvivlan över sakernas tillstånd och tiden som fullständigt rusat.

Under en av de där somrarna hade jag också besök av en kompis, vars främsta merit fortfarande är en fjärdeplats i Mister Schweiz.

Även om den butiken bara var en spillra av, låt säga, Wijks på Östra långgatan

En kille med hockeyfrilla från Bern vann. Nån bondson från Luzern kom tvåa och en fulsnygg typ från Zürich, trea.

Men sen: Min kompis.

I tio dagar gick vi fram och tillbaka på Stora gatan, köpte färgglada Clifton-tischor och (vill jag minnas) levde om en del ute på Glada Gösen.

Schweizaren, åtminstone. Chat GPT:a Justin Bieber, så har ni prototypen.

Schweizaren, jag upprepar, fyra i Mister Schweiz, hade liknande drag, vilket ledde till kopplingar till flera storögda Köpingsbor, läs tjejer från såväl Elund som Pelarskogsgatan.

Fyra gånger hotades vi med stryk av lokala fotbollskillar, som inte tyckte att vi skulle komma där och komma. Fyra gånger snackade vi oss ur det.

Hur som helst: Idag susar elsparkcyklarna genom centrum. För ett par dagar sedan såg jag med fasa på hur en liten dvärgspets kom undan med blotta förskräckelsen. Och jag säger såhär: Till slut kommer en dvärgspets att dö, så please: Sakta i backarna.

Istället för Musikservice: En frisör. Bland elva tusen andra. Cd-skivorna är däremot i ropet igen och det gör mig glad, men det är ändå tveksamt om jag orkar gräva fram dem ur gömmorna.

Mister Schweiz? Han har fortfarande looken, men tiden då stadskärnan ändå hade lite puls, liv och Harley Davidson-boots, den är long gone.

Frågan du inte ställer är: Var det bättre förr?

Svaret som alla gubbar har i sig, men inte vill låtsas om är: Nej. Det var förstås  inte bättre förr. Men det var annorlunda. Inte alls lika många offensiva försäljare utanför Hemköp, garanterat inga tomma lokaler och definitivt mer Mister Schweiz (fyra).