Stress i alla läger
Krönikören Jan Kallberg tycker till.
Krönikören Jan Kallberg tycker till.
När jag växte upp hade alla ungefär lika mycket att göra. Någon hade lite mer arbete, bönder hade kor och gick upp tidigt på morgonen men samhällets arbetsfördelning i timmar var rätt snarlik. Man arbetade 40 – 45 timmar – alla. Bara det att jag nämner att bönder hade kor låter som Thor Modéen och en fjärran forntid. Det var på en ohälsosamma tiden när vi fortfarande hade blyfärger till båtskrov, kor bajsade lite hur de ville på gärdena och det gick att bygga hus utan att behöva utreda miljökonsekvenser för hela Mälarens avrinningsområde. Detta sena 1960-tal där folk rökte John Silver utan filter och ingen sa åt dem att sluta.
Normalt sett med all denna blyfärg, John Silver utan filter och kor bajsande okontrollerat utmed Hedströmmen skulle folk stressas ihjäl och i princip vibrera av ångest inför alla dessa hälsoutmaning, miljöhot och nedriga livsmiljö.
Men så var det inte. Folk var skapligt lyckliga, vinterfiskade på Rölen, bytte vinterdäck på SAAB V4, fikade på konditori, visst några hade det jobbigt men det fanns arbete och en utkomst för alla. Sverige för femtio år sedan.
I dagens samhälle år 2017 är detta helt förändrat med egentligen två läger. De som har arbete och arbetar snart nog jämnt i ena hörnet och de som saknar något att göra i det andra hörnet. Aldrig tidigare har de som har något att göra så mycket att göra – och aldrig tidigare har de som söker sysselsättning så lite att göra. Med nätet, molnet, SMS, mobil och all annan teknik skruvas även detta upp till högre nivåer för bägge lägren.
Så idag är alla stressade, varesig man har arbete eller ej. Vilket fascinerar mig. Vi lyckas alla stressas av vår verklighet. Jag är inget bättre utan vaknar upp varje dag med känslan att jag ligger efter med uppgifter att göra och måste jobba ifatt. Andra är stressade för att de inte har arbete eller sysselsättning. Bakom allt detta ligger en grundläggande känsla av ovisshet – och att vi numera är kontinuerligt beredda på förändring som vi inte vet när och hur den kommer. Blir det budgetnedskärning och nedläggning av arbetsplatsen? Kommer det att bli en omorganisation? Hur kan jag få ett nytt arbete efter att jag förlorat mitt? Hur kommer jag in på arbetsmarknaden?
Ovissheten är inget nytt. Folk har i generationer haft osäkerhet framför sig men det nya är det komplexa, det sammanvävda, det ogenomskinliga och det sammanbyggda som utgör verkligheten. Den moderna människan försöker förstå. Så redan där har vi lagt grunden för stress. Vi försöker förstå något som vi ofta inte har möjlighet att påverka, ha inflytande på eller har information om. På 1800-talet lade man framtiden i Guds händer, bad och hoppades på det bästa. Idag försöker vi förstå och skapa oss en bild av verkligheten som rullar framför oss. Är religion lösningen? Det säger jag inte. Det jag säger är att vi stressar oss själva genom att söka förstå och lägga ihop sammanhang som är över vår förmåga.
Därför förtas sommartiden eftersom den äts upp av stress för många människor. När väl sommaren dyker upp ser vi inte den för allt som oroar oss, stressar oss och som vi bara måste göra. Vi förbjöd blyet i det som färgade båten undre men vi behöll det som tyngde ner och färgade vårt eget själsliga underrede. Offra inte sommaren på stressens altare.