Vem är rädd för AI? Jag…

När jag gick i skolan hade vi välskrivning, högläsning, diktamensskrivning, vi lärde oss skrivstil, vi hade papper och penna, vi hade betyg i uppförande och ordning. Det var tyst i klassen.

Allt detta var bara av godo. Allt.

Jag minns att vår skolminister hette Ragnar Edenman (S), hade en titel vi kunde stava till, ecklesiastikminister, och förväntade sig att alla barn skulle kunna läsa, skriva, räkna efter de två första skolåren. Detta för att sedan kunna följa undervisningen resten av skoltiden.

Denne man var skolminister när jag började skolan. Han var akademiker, född Eriksson som tog sig namnet Edenman, och han blev landshövding i Uppsala efter att ha lämnat regeringen.

Vi som gick ut andra klass för fröken Mary Söderberg på Odensvivägen i Köping kunde läsa, skriva, räkna efter andra klass. Jag har inget minne av att någon i klassen inte kunde det.

I dag vet vi att, sisådär, 15 procent går ut grundskolan efter nio år utan godkända betyg i de så kallade kärnämnena. Sorgligt, men sant.

På min tid – låt mig medge att detta var under förra årtusendet, men dinosaurierna var åtminstone redan utdöda – var vi tvungna att kunna regentlängden i historia och alla statsministrar under 1900-talet.

Detta om vi ville ha högsta betyg i ämnena historia och samhällskunskap i vår studentexamen. Jag var absolut inte den ende som hade denna kunskap, men alla hade det inte.

En ung man i min närhet för tio år sedan – tiden går – hade högsta betyg i historia och samhällskunskap. Inte bara i i dessa två ämnen….utan i alla ämnen.

När jag frågade honom vad kung Carl XVI Gustafs företrädare på tronen hette hade han ingen aning. När jag bad honom räkna upp några statsministrar under 1900-talet kunde han nämna Olof Palme. Bara. Ingen annan.

När jag började tala om betygsinflation och kunskapsnivillering hejdade han mig och förklarade:

”Sån kunskap måste vi inte lagra i våra hjärnor i dag. Det säger till och med våra lärare. När vi behöver veta kan vi bara googla…”

Jag insåg då att Google bidragit till en sänkning av ”allmänbildningen” som kunskapsideal. Ingenting jag kunde påverka eller göra någonting åt. Bara gilla läget.

Människan är lat av naturen. Vi vill inte anstränga oss i onödan. Om Google sänkte allmänbildningen fruktar jag att AI kommer att få våra hjärnor att krympa.

Varför anstränga våra hjärnor med lagrad kunskap, om AI kan ge oss svaren och lösningarna mycket snabbare än våra hjärnor klarar av?

Självfallet har AI stora förtjänster. Personalkostnaderna inom många områden kommer kraftigt att minska. Stora advokatbyråer har haft en mindre armé av unga jurister som gjort sammanställningar av tidigare domar i mål av principiellt intresse.

Ut med denna onödiga kostnad – AI gör en komplett genomgång och granskning av tidigare domar på några minuter.

I min bekantskapskrets har jag en kvinna som doktorerade i matematik som mycket ung. Hon har därefter i många år fyllt sin hjärna med allt mer lagrad matematisk kunskap.

Min vän mattesnillet fick en mycket svår matematisk uppgift att lösa. Det tog henne en timme och tjugo minuter. Sedan fick Artificiell Intelligens samma uppgift – och löste den på en minut och tjugo sekunder.

Mitt mattesnille till vän kommenterade:

”Här har jag ägnat över 20 år till att fylla min hjärna med den yppersta matematiska kunskapen. Sedan visar det sig att AI kan ge oss svaret på ett matematiskt problem mycket snabbare än min kunskapsfyllda hjärna klarar av.”

Vem är rädd för AI? Jag är det…