War Weekend

Sen flera år besöker jag regelbundet England. I´ve fallen in love! Jag har blivit förälskad i detta land!

Det började med en TV-serie jag följde. Det var inte en vanlig såpa utan hade lite mer. Det var lite dramatik, lite kärlek och massor av underbar 60-talsmusik! ”Heartbeat” heter serien i England – ”Tillbaka till Aidensfield” blev namnet i Sverige.

Så småningom förstod jag att den där lilla fina byn Aidensfield finns i verkligheten – Goathland! Jag bestämde mig för att dit måste jag åka! Jag måste se denna vackra plats och självklart bo på ”The Aidensfield Arms” – puben i TV-serien som också erbjuder B&B.

För puben finns i verkligheten! The Goathland Hotel – puben där man kan boka rum!

Sagt och gjort – det var så det började! Och precis som Hannah Richardson, ägare till hotellet, säger: “You come for Heartbeat – but you come back for Goahtland.”

Det vill säga man kanske först åker dit för TV-seriens Aidensfield – men man återvänder för Goathland, byn, människorna och de underbara hedarna runt omkring.

Flyg, tåg och sista biten med buss från Malton till Goathland. Den bussresan är en upplevelse!

Massor av grönska och bussen passerar flera små pittoreska byar med så vackra hus. Färdas man på sensommaren/hösten får man uppleva milslånga hedar fulla av purpurfärgad ljung.

Det är så otroligt vackert att det tar andan ur en – breathtaking, som engelsmännen säger.

Under de år som jag besökt England har jag fått många vänner och även jobbat lite på hotellet. Jag har också upplevt olika festivaler och evenemang.

Från den lilla marknaden i The Village Hall i byn – med försäljning av lokala produkter – till 60-talsfester och War Weekend, som är det jag besökt nu senast.

Att som svensk få uppleva lite av hur andra världskriget var för engelsmännen är väldigt lärorikt.

Bara det att se hotellets alla fönster tejpade i kryss med vit tejp! Jag frågade Hannah på hotellet om det och hon berättade att England blev så bombat under kriget att man tejpade fönstren. När en bomb detonerade så spräcktes alla fönster i närheten. För att ändå hålla glasrutorna på plats tejpade man dem.

Jag fick också lära mig om ”Anderson shelter” – en uppfinning av sir John Anderson på uppdrag av premiärminister Neville Chemberlain.

Ett skyddsrum att bygga själv i trädgården. Halv nedgrävt i jorden och cirka 2 m x 1,5 m för att passa för 6 människor att söka skydd i.

Under War Weekend i Goathland byggs ett ”Anderson shelter” upp och man kan se sängplatserna och även utrymmet för att laga lite mat.

När jag åkte tåg till Pickering där paraden hålls under War Weekend träffade jag ett gammalt par som berättade att när de var små tog de skydd under ett ”Morrison shelter”.

”Morrison shelter” var en inomhusvariant namngiven efter inrikesminister Hebert Morrison.

Det kunde vara som en stor stålbur inne i vardagsrummet.

En del hade buren även som matsalsbord och la en bordsduk över. När kriget och bomberna kom för nära kröp hela familjen in under bordet – ”The Morrison shelter”.

Man kan fråga sig hur mycket skydd dessa shelters egentligen gav?

Lite låtsad trygghet kanske – för psykets skull.

Sen finns ju NYMR dit jag åker! North Yorkshire Moors Railway – ånglokstrafiken som tar dig runt hedarna och även till Whitby vid Nordsjön för fish & chips!

Att åka med ånglok – en fantastisk upplevelse!

NYMR anordnar även en ”steam gala” med massor av fina ånglokståg. Det är nästa evenemang att bocka av! Mitt rum i Goathland har fantastiskt utsikt åt två håll.

Soluppgångarna och solnedgångarna är så vackra att jag kan bli stående och titta hur länge som helst.

För lite mat eller bara en pint av något gott engelskt öl är det bara att gå fyra trappor ner!

Nu förstår ni kanske lite varför jag är så förälskad. Jag har också en plan – att på sikt bosätta mig i Goathland part time.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.