Affärer, njutning och stjärnor

På mustaschen känns han igen, Dan Sederowsky. Han är entreprenör med stort hjärta och många engagemang. Han älskar Skottland, whisky, och Köping Stars. Han är språkpolis och ärkesingel. Magazin24 har träffat honom.

Vi träffas på Dan Sederowskys kontor i huset nära Köpings station, mitt emot tidigare Ögir. I dessa lokaler satt tidigare Köpings Auktionshus. 2010 gick auktionshuset i konkurs. Då köpte Dan fastigheten och året därpå flyttade både uthyrningen av bilar och det dåvarande microbryggeriet, numera nedlagt, till dessa lokaler.

Dan berättar:
– Jag är född på Köpings BB den 15 oktober 1960. Jag vägde 4,5 kilo. Min mamma var liten, bara 1,58. Stackars människa som tvingades att föda ett sådant tungt barn. Jag har en sju år äldre bror som heter Sam. Han försöker vara pensionär, det går sisådär. Han jobbar mest som vanligt.

– Min pappa Herman var från början yrkesmilitär. Han var kapten i luftvärnet under andra världskriget, vid gränsen mot Norge. När han skulle stiga i graderna och bli major ville överordnade att han skulle byta efternamn. Det vägrade han, sade upp sig, blev legosoldat och åkte till Israel och deltog i kriget 1948, då arabstaterna gick till samlat anfall dagen efter den israeliska självständighetsförklaringen.

– Morfar Mendel var klädhandlare i våra trakter. Pappa var i samma bransch. De hade två butiker i Köping och en i vardera Kolsva, Riddarhyttan och Surahammar. Mamma Sonja var hemmafru och tog hand om oss ungar. När morfar dog 1969 tog mamma över damaffären i Köping och drev den vidare. Två år senare dog min pappa, när jag var 11 år. Då sålde mamma butiken i Kolsva till Matts Persson, som hade börjat jobba i butiken.

Hur var du som barn?

– Jag var snäll men svår med maten. I tonåren var jag väl lite vild, ville ju prova på allt. Jag hade en bra barndom.

Var gick du i skola?

– Först i en källarlokal på Mariebergsgatan, sedan i Scheeleskolan, sedan i Nyckelbergsskolan, sedan Scheeleskolan igen. Sedan på Arboga gymnasium.

Vad ville du bli när du blir stor, när du var liten?

– När mina kompisar hade polis eller brandman som drömyrke ville jag bli revisor eller bankman.

Gjorde du lumpen?

– Ja, 15 månader i flottan på en minsvepare som hette Nämdö. Jag slutade som gruppbefäl. Det var nära att jag blev kvar i det militära. Trivdes förbaskat bra där.

När Dan fyllde 21 flyttade han hemifrån, till en tvåa på Odensvivägen 6. Sommaren 1986 gifte sig Dan med Carina. Samma år föddes sonen Robin, 1987 föddes dottern Anna, 1994 dottern Ida och 1996 dottern Cecilia.

Efter lumpen började Dan jobba på Volvo på ett lager i A-verkstaden. Insåg att detta inte var något för honom. Tre månder senare började han sitt liv som företagare.

– Jag köpte ett litet gatukök på Nygatan i Arboga, nära Baptistkyrkan. Det fanns en McDonalds i Stockholm. Sibylla var korv med bröd. Det fanns inte snygga elektroniska displayer på den tiden. Jag fick texta, klippa och klistra priser och produktinformation varje kväll. Jag skapade egna små rätter och hade öppet jämnt. Värste konkurrenten låg där Coop ligger i dag. En dag ville han sälja, jag köpte.

Dan med familj bodde i en fantastisk lägenhet på Nygatan, hela övervåningen i ett gammalt hus med högt i tak.

– Vi tyckte att vi ville bo i hus. Nere på Jägaråsen hade morfar en bondgård. Där fanns några hus, vi köpte ett, renoverade och flyttade in. Där har jag bott sedan dess.

Sedan blev det Bilstereohörnan, därefter blev det bensinmack några år senare. Dan drev mack i både Köping, Fagersta och Strängnäs under en period.

– På en bensinmack kan man sälja lite av varje, inte bara bensin. Jag hade Sveriges näst största tobakshandel på min mack. Den som sålde mer bedrev gränshandel mellan Norge och Sverige. Hemligheten var låga priser och skicklig marknadsföring. Jag har alltid vågat sticka ut hakan och visa mig själv. Jag hade också glädje av min mustasch….

Du var med när Q8 och OK skulle slås ihop. Hur gick det?

– Det var ju två fullständigt olika kulturer som skulle mötas. En affärsdriven och en kooperativ. Det blev krock mellan olika kulturer, förstås. Jag hade börjat hyra ut bilar. Jag tog med mig min biluthyrning och lämnade världen med bensin och mackar.

När kom mustaschen in i ditt liv?

– Jag har alltid varit lite imponerad av mustascher. När jag tittade på gamla bilder från 20-talet hade alla prominenta män mustascher. Min mustasch började att växa i tonåren. Jag tyckte det vore kul med en stor mustasch. Att hitta vax och tillbehör var inte så enkelt då, i våra små städer. Jag försökte med annat, till exempel Nivea…Sedan blev jag uppraggad av Sten-Erik Molker som bildade Svenska Mustaschklubben. Han såg mig 1994. Tre år senare var jag med i min första VM-tävling.

Tävla i mustasch – hur går det till?

– Det finns 17 olika kategorier, varav tre huvudkategorier: mustach, helskägg och delvis skägg. På engelska heter det partial beard, på tyska Kinn und bachenbart. Själv tävlade jag till en början i en kategori som hette Dali, efter konstnären Salvatore Dali.

Din bästa placering i Mustasch-VM?

– Som bäst har jag kommit på fjärde plats. Det var i Berlin 2003. Då tävlade jag i kategori fri stil. Jag skulle vara svensk, hade färgat mig gul och blå. Det gick sådär. Allt geggade ihop sig och blev grönt. Jag har faktiskt också kommit tvåa i Brittiska Mästerskapet. Då tävlade jag i kategorin Imperial. Då skulle mustaschen se ut som den som kejsar Frans Josef i Österrike-Ungern hade. I dag tävlar jag inte längre. I stället är jag domare. Jag dömer i VM nästa år.

Du har varit bryggare, drivit Strömholms Brygghus med några vänner. Vem lärde dig att brygga öl?

– Jag är helt självlärd. Det går att läsa sig till. Är det något du inte begriper får du fråga någon som har erfarenhet. Vi sålde via Systembolaget och hade avtal med dagligvaruhandeln.

På en vägg intill Dans skrivbord på kontoret sitter diplom i guld, silver och brons som vittnar om god bryggarkonst. Året 2011 var höjdpunkten. Under Stockholm Beer & Whisky Festival 2011 utsåg en kvalificerad domarpanel samstämmigt Gråskägg till festivalens bästa öl (Guld). En annan sort, Post-Kari, fick omdömet näst bästa öl (Silver). Kleen och Biskop Kol fick dela tredjeplatsen (Brons).

För fyra år sedan såldes bryggeriet. Den som köpte kom aldrig igång med verksamheten.

Du är inte sugen på att börja brygga igen?

– Nej, när vi började 2007 fanns det 28 bryggerier i Sverige. I dag finns det 400. Överetablering och konkurrensen är för hård i dag.

Hur började din kärlek till Skottland?

– Den började egentligen med mitt stora intresse för historia. På 90-talet började jag åka till Skottland för att på plats fördjupa mig i historien. Jag lärde känna de gästfria skottarna, jag kände mig omedelbar hemma när jag kom dit. Jag får abstinens om jag inte åker dit någon gång varje år. I år har jag faktiskt inte hunnit. Nu har jag bokat två resor nästa år. Den 23 augusti ser jag Edinburgh Military Tattoo för 17 gången.

När andra har smoking och frack har du skotsk kilt – förklara!

– Bonny Prince Charles motsvarar frack. Argyle motsvarar smoking. Till båda använder man samma kilt. Däremot är det olika skjortor och olika kavajer. Sen har jag som jude också rätt att bära vårt eget tartan, vilket gör det lite extra.

Du är också känd för att samla på whiskeyflaskor – varför?

– Mitt intresse för whisky är en del av mitt intresse för Skottland och dess historia. Whisky är en viktig del av skotsk kultur och historia. Jag har omkring 300 samlarflaskor, från 1800-talet och framåt. Men sen är jag ju så nyfiken att jag säkert har hundra moderna flaskor, som jag smakat lite grann av, för att testa. Ibland är det bra att bjuda hem kompisar för att få hjälp att dricka upp slattarna.

Lätt att tro att du också röker cigarrer?

– Jag rökte tills min son föddes. Har man barn kan man inte röka. Sedan dess snusar jag. Fast jag rökte cigarr ibland till för 20 år sedan – på julafton eller nyårsafton.

Berätta om din judiska bakgrund?

– Min farfar och farmor, min mormor och morfar, var judar från dåvarande Ryssland, i dag i nordöstra Polen. Alla ungdomar tvångsrekryterades till tsarens armé. De ryska ungdomarna fick permission. De som hade judisk bakgrund fick aldrig permission. De fick vara kvar på regementena och sy i knappar och laga gevär. Inte undra på att de flydde när de kunde.

Berättelsen om Dans farmor och farfar och mormor och morfar, hur de flydde och kom till Sverige blir omfattande och mycket spännande. Den berättelsen är värd en egen artikel, ett eget kapitel, en annan gång.

Vad betyder det judiska arvet för dig i dag?

– Jag är inte religiös, men däremot ganska traditionell. Jag uppskattar att följa vissa regler. Jag uppskattar att fira högtider. Inte minst för att man då får träffa familjen. Precis som andra firar jul. Jag ser de traditionella helgerna som en familjehögtid. Jag är en rätt lugn människa. Jag blir aldrig arg. Men på senare tid har jag varit riktigt arg på den importerade antisemitismen vi har fått.

Har du känt av den?

– Nej, inte så ofta. Men jag har nära judiska vänner som känt av antisemitismen. Även jag har dock ibland fått höra att jag är ”hyrbilsjuden” och liknande.

Du är aktiv i en manlig orden, som heter FGDO – varför?

– Druiderna betyder mycket för mig. I den lokala avdelningen i Köping, logen Henry Hurle, var min pappa en stiftarebroder, liksom också min ingifta morbror, år 1952. Själv blev jag medlem först för 10 år sedan. Det handlar om självutveckling, vänskap, broderskap och välgörenhet. En andningspaus i en stressad värld. Det finns en damklubb också. En del arrangemang har vi gemensamt.

Hur kom det sig att du engagerade dig i Köping Stars, vårt elitlag i basket?

– Det började för 8–9 år sedan då laget låg i Superettan. Då hjälpte jag till att sälja partnerskap. Sedan har det blivit lite av varje. I dag hjälper jag till med marknadsföring och sköter biljettkiosken. Jag har hand om basketens förråd. Jag kör ofta bussen med spelare och ledare till bortamatcherna. Vi är ett fantastiskt gäng – spelare, ledare, alla frivilliga.

Som om inte alla Dans affärer och alla nämnda engagemang vore tillräckliga är han dessutom god man.

– Jag har varit god man i sex, sju år. Jag hjälper sex personer. De är mina huvudmän. Jag läste en artikel i en lokaltidning att det saknades gode män. Jag anmälde mig, gick en kurs och har i dag sex huvudmän. Jag är en snäll människa, vill ställa upp och hjälpa till.

Vad gör en god man?

– Bevakar huvudmannens rättigheter visavi samhället. Förvaltar egendom, betalar räkningar, hjälper till att ingå avtal. Stöttar, uppmuntrar och hjälper.

Äktenskap har tagit slut, liksom relationer och samboförhållanden. I dag lever Dan ensam i sitt vackra hus vid Mälarens strand på Jägaråsen.

Ärligt talat – är det inte dags att släppa in en ny stor kärlek i ditt liv?

– Jag vet inte. I dag betraktar jag mig som ärkesingel. Och jag trivs med det. Men man skall aldrig säga aldrig.

21 frågor till Dan

1. Din självbild i dag, i några karaktärsegenskaper?
   – En rund gubbe, en snäll och hjälpsam farbror.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag ser andra människor växa.
3. Vad i ditt liv fyller dig med den största tacksamheten?
   – Mina barn och att jag får vara frisk.
4. Någon bok som inspirerat dig särskilt mycket?
   – Jag läser väldigt mycket. Det finns en bok jag har läst jag vet inte hur många gånger. ”Till jordens medelpunkt” av Jules Verne.
5. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Jag skulle vilja lära mig att spela gitarr.
6. Vilken människa i din närhet betyder mest för dig idag?
   – Jag har många kompisar. Min allra bästa vän bor i England heter Rod Littlewood. Vi pratar i mobilen flera gånger i veckan.
7. Vilken årstid föredrar du?
   – Våren och försommaren.
8. Abba eller Beatles?
   – I så fall väljer jag Beatles.
9. En frestelse du inte kan motstå?
   – Ja, god och väl lagad mat. Och ett gott vin.
10. När du vill skänka en blomma till din käresta – vilken blomma väljer du då?
    – Ja, jag har ingen käresta för tillfället, kallar mig för ärkesingel. Men svaret är röda rosor.
11. Tre mänskliga egenskaper som du värdesätter hos andra?
    – Ärlighet. Vänlighet. Broderlighet.
12. Finns det något citat som inspirerar dig som du har i bakhuvudet?
    – ”Var snäll. Livet blir mycket lättare då.”
13. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Jag är lite som Pippi Långstrump. Jag vågar det mesta. Jag har hoppat fallskärm och hoppat Bungy Jump.
14. En okänd talang?
    – Jag är en duktig språkpolis. Så noga med språket. Klankar gärna på folk som inte skriver som man ska.
15. En talang du önskar att du hade?
    – Jag är taktlös, kan varken dansa eller spela något instrument. Vill kunna båda.
16. En favoritfärg när du klär dig?
    – Jag får ibland skäll för att jag alltid klär mig i svart.
17. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Ett schysst gitarrsolo är alltid spännande. Annars kan jag njuta alldeles fantastiskt av en vacker violin.
18. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Att köra motorcykel till Vladivostok, sen sätta mig och min BMW på tåget tillbaka till Moskva.
19. Om du visste att du inte skulle kunna misslyckas – vad skulle du göra då?
    – Spela Eurojackpot, kanske… Jag funderar inte på frågan. Går det inte, försöker jag på ett annat sätt.
20. Om du plötsligt möter Gud på gatan – vad skulle du säga då?
    – Jag skulle säga ”Hej, hur är läget?” Men jag skulle säga det på hebreiska, Baruch Hashem, MaslomSha.
21. Din sista måltid i livet – vad vill du bli serverad?
    – Jag skulle välja Spagetti alle vongole, den rätt jag tycker bäst om. Spagetti med musslor, vitlök och chili.