ÅNK kan vara till nytta

Bunten med olästa tidningar på kökssoffan gjorde mig taggad att ta tag i bläddrandet. Men var fanns glasögonen? Förmodligen på nattduksbordet. På väg till sovrummet hann jag bara till hallen.

Där stod soppåsen jag i morse hade knutit ihop för att bära ut till soptunnan. Bäst att göra det innan det börjar lukta i farstun, tänkte jag. På väg till tunnan såg jag grannen på andra sidan häcken, vilket inbjöd till konversation. Av påsen i handen förstod jag efter samspråket vart jag var på väg. Och där, vid sopkärlet, låg brevlådan nära till. Bäst att kolla, eftersom det var en av de få dagar PostNord distribuerade.

Det fanns några räkningar, vars kuvert jag öppnade vid köksbordet. Men för att se summorna behövdes glasögonen. Javisst, nu hade den slagit till igen, min minst 30 år gamla ÅNK (Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).

För säkerhets skull blev det nu raka vägen till sovrummet. Då jag tog glasögonen från nattduksbordet såg jag en bok som länge legat där oläst. Den handlade om astrologi och jag tittade ”lite” i den. Jag har visserligen läst i Bibeln om de vise männen som kom till Jesus i krubban, sedan de sett ett stjärntecken.

Men jag tror inte på astrologin – trots att den, när det gäller folks personlighet, stämde allt bättre ju mer jag läste och jämförde med mina bekanta. Den som sätter sig mitt i en tom soffa är född i Lejonet. Den som gärna säger och gör tvärtemot andra är Kräfta. Den som simmar med strömmen och försöker vara vän med alla har fötts i Fiskarna, Någon som är noggrann och hjälpsam men kritiskt lagd är född i Jungfrun. Till exempel På väg tillbaka till köket slängde jag en blick in i arbetsrummet. Datorn stod på. Men innan jag stängde av var det bäst att kolla mail. Ett måste jag svara på direkt, för att inte missa en leverans jag väntat på. När jag stängt av datorn tog det ett tag innan jag kom på vart jag var på väg men konstaterade att jag denna gång i alla fall haft nytta av min ÅNK.

Åter i köket och eftersom jag är född i Jungfrun såg jag tidningsbunten och började planerad bläddring. Det stod att serviceboendet Strandgården i Arboga ska läggas ner. De boende, enligt uppgift bl.a. ett par 95-åringar och en som snart är 100, får som alla andra där välja om de vill till Strömsborg eller till Hällbacken. Men vad jag förstår har det inte fått komma och titta innan de ska välja. Lokalfrågorna tycks på allt fler områden i Arboga vara viktigare än de berörda invånarna, tänkte jag.

Utlandsnyheter läste jag också. Först om att Tyskland legaliserar cannabis. Sedan att Thailand tvärvänder, bara ett och ett halvt år efter legaliseringen där. Enligt landets hälsominister Srikaew har den visat sig öka användandet av andra droger. Inget nytt för mig, som i TV redan för många år sedan hörde en erfaren svensk polis säga att han inte mött en enda heroinist som inte börjat med hasch. Det programmet hade tydligen inte heller f.d. kd-aren Sara Skyttedal hört, hon som både provat – och propagerat för fritt – haschande. I Sverige dog 227 människor i trafikolyckor år 2022. Samma år dog 529 av narkotikaförgiftning. Så den här marsdagen 2024 var det skönt att sedan bläddra fram till en glad nyhet: Antalet unga i Sverige som inte dricker alkohol har mer än fördubblats.

Avslutningsvis, det där med Annuntiatio Mariæ, på svenska Jungfru Marie bebådelsedag, Vårfrudagen, En kristen högtid nio månader före jul – för att minna om när ärkeängeln Gabriel berättade för jungfru Maria att hon skulle föda Jesus. Det gamla ordet Vårfrudagen uttalades folkligt så att det blev Våffeldagen. Men den firas inte idag, utan som på den katolska tiden – den 25 mars. Då ska våffeljärnet ut ur skåpet. Fram till dess får vi – oberoende av stjärnbild och var och en i sin situation – inte glömma att ge järnet när det gäller att göra det goda för medmänniskor.