Världens med ganska god marginal mäktigaste och viktigaste land går till val i höst. Ett val vars resultat kan påverka oss någonstans mellan riktigt jävla mycket eller bara mycket.
Amerikas förenta stater. Objektivt sett världens med god marginal största ekonomi, världens största militära makt baserat på försvarsbudget och utifrån den västifierade världssynen vi alla ser genom det kulturella loket sett till egentligen allt som har med det vidgade begreppet kultur att göra. Och det är framförallt det sistnämnda som gör de förenta staterna till typ världens bästa land, rent subjektivt signerat krönikören själv. Sporten (sen kan man tycka vad man vill om showifierandet, reklamifieringen och draftsystem och liknande), modet, maten, musiken, filmen, tv-serier, den kulturella svansföringen.
Och nu i höst vankas det val, med största sannolikhet kommer presidenterna fortfarande stå på 47 när rösterna är räknade. Utmanaren i republikanernas nygamle Donald Trump mot sittande president i form av demokraternas Joe Biden. En medelålder på 80 år på förhandsfavoriterna till den fria världens ledare de kommande fyra åren. Eller fritt och fritt, de har ju också sina problem som är någonstans mellan smått oroande till riktigt jävla stora.
Trots mitt ganska ordentliga samhällsintresse så var det inte länge sedan jag förstod mig på hur det amerikanska valsystemet faktiskt går till, och oavsett polls hit och polls dit så får vi nog vänta till valnatten innan vi vet vem av gamgubbarna som har vårt eventuella öde i sina händer om det vill sig illa.
Men vänta nu. Varför skriver en krönikör i lokaltidning om detta? Jo men det är väl två skäl egentligen: globaliseringen, och God Bless America! Världen blir bara mindre och mindre. Sköna ideologiska och filosofiska tankar om det där med gränser och olikheter suddas ut och kommunikation, utbyte och interaktion sker smidigt trots geografiska avstånd. I vår del av världen. I den amerikaniserade delen av världen. Resten är emot den delen av världen, och militärallianser kan komma att prövas.
Men med min relativt ångestfyllda och stundtals cyniska (vill inte använda ordet ”paranoida”) personlighet och världsläget och NATO-medlemsskap kan presidentvalet bli brutalt viktigt. Front-runner Trump slänger hot till höger och vänster om att USA ska dra sig ur NATO, förhoppningsvis för att han vill att medlemsländerna ska pumpa upp sin försvarsbudget tillräckligt väl för att inte behöva offra hela den egna styrkan. Förhoppningsvis…
USAs president är commander in chief, ytterst ansvarig för militära beslut och verksamheter, och kandidat ett är en 81-åring som anses vara för gammal för att dömas för slarv när han förvarat statshemligheter hemma i garaget men inte för gammal för att vara president. Han ställs mot en 79-åring som är en brottsling ålagd att betala närmare fyra miljarder (!) kronor i böter (plus en massa andra röriga rättsprocesser igång). På något vis extra oroväckande beträffande den sistnämnda är att vid en ganska nyligen genomförd undersökning svarade 61% (!) Väljare att en fällande dom på Trump inte skulle avskräcka deras röst. The land of the free, the home of the brave? The Donald verkar dessutom vara förhandsfavorit. Som ytterligare en ingrediens i soppan siktar Robert Kennedy Jr. (stamtavla deluxe) på att köra oberoende ensamföretag vilket säkerligen kan stöka till det åt ett eller annat håll.
Men i vilket fall: som överlägset starkast allierad i vårt kommande NATO-samarbete i en värld där man alltså inte är med oss är emot oss kommer vi vare sig vi vill eller inte bli än mer beroende av världspolisen USA. Det kommer nog båda bugas och bockas ifall det ansluter amerikansk trupp och teknologi om artikel 5 utlöses. Lätt pessimistiskt betraktat så tenderar det säkerhetspolitiska läge bli så skarpt som de hetaste situationerna under det kalla kriget. System mot varandra. Nu är det inte kommunism mot demokrati längre. Det är någon form av autoritärt styre (”kommunism?”) mot ”demokrati”. Eller den auktoritära drömmen om diktatur mot idén om demokrati.
Och ur led är ju alla *bleeping* tider: en tv-kändis blir president i världens mäktigaste land, begår otaliga brott och utlyser nationell kris och katastrof och stormning av eget parlament och blir eventuellt omvald på det! Om skiten träffar fläkten är vi alltså i absolut behov av den amerikanska krigsmaskinen och den som bestämmer. Annars …
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se