Återställning av våtmark

Statsmakterna har ställt sig positiva till att återställa utdikade våtmarker i Sverige och har gett flera myndigheter i uppdrag att verka för en återvätning som facktermen lyder.

Undertecknad är markägare i Nannberga (söder om Arboga) och även delägare i ett torrläggningsföretag. Detta bildades i mitten på 1930-talet och ligger i anslutning till Hjälmaren. Syftet med torrläggningen var att skapa mer jordbruksmark och detta fungerade bra till en början.

När man torrlägger mark är det ofta jordar med ett stort innehåll av organisk jord, det vill säga torv. Det är ett välbekant faktum att torvjord ”odlas bort” och detta visar sig genom att markytan genom åren får en lägre nivå. Torrläggningen blir med åren inte så effektiv och jorden blir otillräckligt dränerad för att vara lämplig för jordbruk.

Nedanstående är ett citat från Jordbruksverkets utredning ”Återvätning av organogen jordbruksmark som klimatåtgärd”.

”Organogen jordbruksmark är åker- eller betesmark som ligger på mullrik mark, det vill säga mark med hög halt organiskt material. Organogen jordbruksmark har kommit till genom dikning av torvmarker och sjöar där kol lagrats in sedan den senaste istiden. Trots att organogen jordbruksmark endast utgör en liten andel av den totala jordbruksarealen står dessa marker för en tredjedel av det svenska jordbrukets utsläpp av växthusgaser”.

Nedbrytningen av organogen jord eller torv sker med hjälp av mikroorganismer. För att det här ska inträffa behövs tillgång till syre och det är just denna tillgång torrläggningen har skapat. Om marken läggs under vatten finns inte tillräckligt med syre för att hålla igång processen. Det är detta som återvätningen syftar till.

Det finns flera fördelar när man återskapar våtmarker. Viktigast är att avgången av växthusgaser, i första hand koldioxid minskar radikalt. När sedan ny vegetation etableras så kommer denna också att binda koldioxid.

Våtmarker innebär också en ökad biologisk mångfald och gynnar många växt- och djurarter.

En våtmark binder också näringsämnen och minskar grumlighet och färg i vattnet. Allt detta är till fördel för Hjälmaren som bland annat är vattentäkt för Arboga och Eskilstuna. Hjälmaren i sin tur rinner ju ut i Mälaren som är vattentäkt för större delen av Storstockholmsområdet.

Det finns naturligtvis en nackdel i och med att jordbruksmark tas ur drift, men ofta har marken blivit svårbrukad och ger en låg avkastning.

Eftersom återvätning har visat sig vara en effektiv åtgärd för att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser så har också myndigheterna skapat ett bidragssystem som till stor del täcker anläggningskostnader och framtida skötsel.

Jag vill alltså att det torrlägningsföretag som till största delen (68%) ligger på mina marker ska återgå till det naturliga tillståndet och därigenom minska utsläppen av växthusgaser och öka den biologiska mångfalden. Det är också min önskan att övriga intressenter ska ansluta till denna tanke.

Jag har försökt att få Länsstyrelsen intresserad men den har hittills varit kallsinnig till ett i mitt tycke samhällsnyttigt projekt. Likaså har Miljödomstolen inte varit villig att engagera sig i frågan.

Göran Johansson i samarbete med Thomas Manbo 

Det här är en debattartikel. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till debatt@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer.

Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.