Det kommer en ny tid

Det kommer en ny tid i detta land, sjöng Kjell Samuelsson på sitt Country- gospel-album. Så idag tänker jag mig fram till en nyårsafton, kanske år 2022.

Där sitter jag vid radio-apparaten och lyssnar på P2 – vilket inte sker varje dag. Men med ett snöfyllt landskap utanför köksfönstret vill jag tänka tillbaka på den härliga sommar vi har haft. Och därför lyssnar jag på P2:s inspelning av fåglar, just nu rödvingetrasten.

Den här årstiden är han nere i Europa, dit han flyttar om vintrarna sedan urminnes tider, oberoende av Corona-restriktioner, Schengenavtal och EU – precis som jag också önskat vara.

Apropå EU. På Europadagen 2020, den 9 maj som vanligt, var läget kritiskt i Sverige och världen på grund av ett virus från Kina.

Statsepidemiolog (Anders Va–han-nu-hette) hade just erkänt att myndigheterna misslyckats med att skydda de äldre – som de redan från pandemins början sade sig prioritera.

Nu, år 2022, är det nästan ingen som talar om Coronan längre. För vi ser tillbaka på ett fint, virusfritt år där vaccin och medicin gjort nytta och där de flesta av oss levt som om ingenting hänt.

”Hör min vän, som är bunden, du kan bli verkligen fri”, fortsatte Kjell Samuelsson sjunga. Så vi äldre – som knappt minns att vi suttit i ”corontän” – har nu under 2022 som vanligt gått och handlat i butikerna. Vi har också åter dragits till lite större köpcentra, trots att vi med vår mun sagt att vi vill värna de lokala näringsidkarna.

Vi har också använt året, speciellt sommarperioden, till att resa, inte minst inrikes. Vi har kunnat sitta och fika bland många skånsktalande på Bäckahästen i Ystad, och äta fint i det – speciellt invärtes – jättelika Bjertorps slott mellan Vara och Skara, där västgötskan klingar. Och jag har vid Hembygdsgården i Hede fått öva upp min härjedalska … eller om det är norska.

För det är med dialekter som med rödvingetrastarna, de känner inte av några nationsgränser. Hade Norge och Sverige varit ett land hade det inte funnits norska eller svenska, bara dialekter.

Rödvingetrasten har förresten olika dialekter, beroende på var den vistas. I Norrland låter den annorlunda än nere hos oss. Det kan t.o.m. skilja sig mellan fåglar med bara 2-3 mils mellanrum. Som exempelvis för människor mellan Fellingsbro och Arboga.

Men nu har det alltså varit ett fint år, med mycket mer frihet än det där året då Coronan kom. Skansen och Gröna Lund har på tillresta svenskar och utlänningar tjänat tillbaka förlorade pengar. Sweden Rock kördes i Blekinge som om inget hänt. Och även om jag inte riktigt förstår varför, så har vissa varit på utsålda Håkan Hellström-konserter.

I Arboga har vi år 2022 fått se ännu ett lustspel med Bygdespelets Vänner, det har varit Norsylingen och Arboga Meet med fina bilar körande sakta över den nu öppnade Herrgårdsbron. Arboga Manskör har dragit storpublik till sina konserter. Medeltidsdagar, Jäderbruksdagar och Gammaldags julmarknad lockade massor med folk. Ett härligt år, som sagt.

”Det kommer en ny tid, det är miraklernas tid”, sjöng Kjell Samuelsson. Så de styrande i Arboga, P7, har fått lämna över makten till sossarna, sedan till och med moderaterna genom sin centraliseringsiver visade sig vara som Rödvingetrasten.

Den fågeln har trots namnet inga rött lysande vingar. När den hoppar fram på marken är den mest grå och brun. Men när rödvingetrasten kommer upp sig, när den lyfter vingarna långt över oss andra, syns den röda färgen på kroppens sidor.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.