Hej, alla läsare!

Jag är uppväxt i Strömsholm men bor för tillfället i Stockholm och studerar till journalist på Stockholms universitet. Tanken med denna text är att jag ska få chansen att presentera mig själv för er alla.

Detta är en till synes enkel uppgift, att berätta vem man är, men skenet bedrar. Jag har suttit med den här texten ett tag nu och efter flera timmar, flera utkast och fler kaffekoppar är jag ändå inte riktigt nöjd.

Så nu testar jag en ny infallsvinkel. Istället för att berätta rent objektivt om vem jag är tänkte jag börja med att berätta en kort historia, om mig själv och om skrivande.

Mellan något av mina utkast rafsade jag runt i en byrålåda hemma i min lägenhet i Hägersten och fann ett litet ljusblått anteckningsblock. På framsidan stod i stora gyllene bokstäver “Cyprus”. Något höljda minnen klarnade när jag öppnade blocket. Inuti berättade en yngre version av mig själv om dagar på Cyperns stränder, om volleybollmatcher och om strålandesol. Jag tycktes ha funnit mitt allra första resereportage!

Någonstans på Cypern föddes alltså mitt intresse för skrivande och för berättande. Det ljusblå anteckningsblocket är inte i närheten av fyllt. Endast ett fåtal sidor är prydda av spretiga versaler och teckningar i nivå med grottmålningar. Trots detta är det i mina ögon en mycket värdefull text.

Några år senare var jag återigen på resande fot. Denna gång på vildmarksläger någonstans i Gävletrakten. På listan med saker man som vildmarksunge skulle införskaffa och ta med sig stod bland annat regnkläder, sovsäck och morakniv. Någonting som däremot inte stod med i packlistan var penna och papper. Trots det var jag återigen beväpnad med ett rött anteckningsblock.

Under denna sommarlovsvecka paddlade jag och mina kamrater kanot, grillade korv och täljde. Tillvaron var god. Men under nätterna, när jag låg nedkrupen i min sovsäck, gnagde någonting i mig. Hemlängtan. Det var i dessa ögonblick som anteckningsblocket kom till användning. Med hjälp av blyertspennan kunde jag bota min ångest.

Det var tack vare mitt lilla röda anteckningsblock som jag tog mig igenom mörkret.

När det sedan efter studenten blev dags att välja en universitetsutbildning var jag kluven.

Först efter ett tag slog det mig: journalistik. Helt plötsligt trillade poletten ner. Jag älskar att träffa människor, att få berätta deras historier och det är just det jag hoppas på att få göra i sommar. Kanske kommer just du och jag träffas under julisolen, kanske kommer jag få förmånen att berätta din historia.

Om ni vill tipsa mig om någonting i sommar, stort som litet, kan ni nå mig på mailadressen nedan.

Allt gott!

Lucas Tybeck Söderberg
lucas@magazin24.se