Ödlor och armhävningar

Ödlor kan tala med varandra. Då vore det illa om inte vi människor också kunde kommunicera sinsemellan, vare sig det är vän till vän eller medborgare i kontakt med politiker och tjänstemän. Eller PostNord med sina kunder i Arboga..

Som ett brev på posten tar sommarlovet slut och höstterminen börjar. Fler och fler utbildar sig längre och längre men har i snitt sämre och sämre både bildning och färdigheter.

När jag läste det, tänkte jag att det måste vara viktigare att var och en får rätt utbildning än att alla får lång utbildning.

Jag har klarat mig hyfsat bra i livet trots kort utbildning. Min mor ville att jag skulle börja gymnasiet. Jag vägrade dock fortsätta i läroverket i Fagersta.

Jag tyckte det räckte med att ha varit mobbad där i fyra år. Inte en termin till, sa jag – men berättade inte varför.

I Skinnskatteberg, där vi bodde, där skvallrades det inte. (Därför blev kontrasten stor när jag fyra år senare flyttat till Arboga – men det är en annan historia.)

Det är inte bara elevernas sommarlov som är slut. Lärarna är nu också i selen igen. ”På varje lektion måste jag säga till upp till 50 gånger för att någon inte beter sig som sig bör”, berättade gymnasielärare Paul Meyer i en rikstidning i helgen som var.

Lärarna har ett viktigt jobb och förtjänar respekt från både föräldrar och barn.

Även här handlar det om kommunikation. Om vuxna vill att deras avkommor ska lyckas i skolan och livet, så måste de tala med de unga om vad som är rätt och vad som är fel.

Och tänka på att barnen inte alltid gör som vi lär, de gör som vi gör.

En sorts ödlor gör armhävningar inför varandra tills en av dem tar till flykten. Ödlor har också – som jag återkommer till – andra metoder för att meddela sig med varandra.

Vi människor tar mest till ord. Och väljer sådana som passar – oss själva.

Det klassiska exemplet är ordet kalhygge. Det ersatte skogs-bolagen med ”föryngringsyta”.

Nu heter det ”utsiktsbefrämjande åtgärder”.

Sådana utförs nu i Arboga, på båda sidor av vägen till Maxelmosse. Det är med kommunens egna ord mest kalhuggning. Anledningen är att träden har blivit skadade av granbarkborre.

Kommunen ber på sin hemsida om överseende för eventuella störningar för Arbogaborna under tiden som arbetena pågår.

Där är egentligen granbarkborren som borde be om ursäkt. Men han rår ju inte för att han är som han är.

Ju mer PostNord drar ner på servicen och höjer priserna, desto mer illa tycker allmänheten om bolaget.

När man dessutom ser hur brevbärarna sliter och är professionella och kundvänliga, så skär det sig ordentligt.

Från den 1 juli töms brevlådan vid Arboga Station kl 16 (i stället för kl 17 som det varit förut).

Samtidigt slopades söndagstömningen i Arboga (som i hela Sverige).

Förra måndagen fick jag se att brevlådan vid Asplunds Ica numera vardagstöms kl 13 – inte längre kl 15.

Ödlor kan som sagt kommunicera med varandra. Det gör de genom att hålla kroppen på olika sätt, blåsa upp halsen, nicka och ha olika många ben i marken.

Forskare har visat att de kan ha mer än 6.000 ”ord” att ta till.

Betydligt färre ord hade PostNord behövt för att formulera ett brev till varje Arbogabo.

Förr i tiden sände de lokala postcheferna brev till alla Arboga-bor i god tid inför förändringar.

Att det inte sker nu beror kanske inte på bristande omtanke om kunderna i Arboga.

Nej, det är nog för att portot är för dyrt.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.