Ibland är det svårt att tyda allt till det bästa. Kantor Reinhold Johansson, min skollärare i Skinnskatteberg, övertalade vi inför varje terminsslut att på pianot spela Alte Kameraden, den enda ”låt” med lite takt i som vi kände till.
Den tyska militärmarschen blev hos mig senare i livet till något negativt, på grund av Hitlers krigande och judeutrotningsläger. Men kantor Johansson sa år 1950 något som jag aldrig glömmer.
I slöjdsalen, en solig försommardag, blev vi törstiga. Av slöjdläraren fick Bjarne och jag tillstånd att gå ut och dricka vatten ur pumpen på skolgården.
Väl ute tog min kamrat fram en slangbella ur fickan, laddade med en sten, siktade mot flaggstångstoppen och sa på ren skinnsbergsdialekt:
– Ska du se kula!
Till bådas förvåning prickade han. Jag kan än se framför mig hur högt där uppifrån de stora guldflagorna singlade mot marken.
– Säg inget, sa Bjarne.
När jag nästa morgon kom till skolan var Bjarne redan där. Han hade berättat vad han gjort.
Varför han slapp straff förklarade kantorn med orden:
– Man ska tyda allt till det bästa.
För fem år sedan skrev jag här om att hundratals svenska kulturprofiler skulle bojkotta Eurovision Song Contest den 18 maj 2019 – för att finalen skulle gå i Israel.
Israel har mindre yta än Småland och drygt nio miljoner invånare. Landet är Mellanösterns enda demokrati.
De 20 procent som är araber har egna partier i Knesseth (riksdagen), domare i rättsväsendet och samma rätt som alla israeler till sjukvård, utbildning och att äga fastigheter. Detta oberoende av nationalitet, religion, kön eller – sexualitet (Israel representerades redan 1998 i Eurovision av en transperson, Dana International).
En stor, glad och fredlig musikfestival var det också som lördagen den 7 oktober 2023 utsattes för det som startade kriget i Gaza. Hamasterrorister infiltrerade också städer i södra Israel, massakrerade civila och tog gisslan.
Hamas uppgav samma dag att man under morgonen avfyrat över 5 000 raketer mot Israel under 20 minuter.
Efter det inledde Israel motanfallet, vars omfattning nu kritiseras inte bara av Greta Tunbergs mamma och tusen andra svenska kulturprofiler, utan globalt.
Att tyda allt till det bästa, det är svårt i sådana här sammanhang. Men till försvar för i varje fall själva intåget i Gaza, kan nämnas att allt inte började den 7 oktober i fjol. Krigandet startade egentligen för länge sedan. Vi kan nämna 1945. då FN föreslog att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Det accepterade Israel, men inte araberna. Även vintern 2023-24 talar i alla fall Hamas klartext och förklarar att målet är att Israel ska utplånas.
Den 15 maj 1948 skulle det brittiska styret upphöra, dagen innan utropade judarna staten Israel och anfölls nästa dag av sex arabländer.
Sedan kan man säga att det bara har fortsatt.
Ett par exempel: År 2017 hade 15.200 projektiler avfyrats mot landet sedan 2001. Efter elva dagar hade den 21 maj 2021 Hamas och Palestinian Islamic Jihad avfyrat fler än 4 360 raketer mot Israel Attackerna, i huvudsak riktade mot civilbefolkningen, har beskrivits som terrorism av FN, EU och Israel, och definierats som krigsbrott av Amnesty International och Human Rights Watch.
Krig hatar jag. Sådant hör inte till jordklotet år 2024, det är omodernt. Framför allt medför krig ett oerhört lidande och förstör så mycket för människor, både fysiskt och psykiskt. Just nu inte minst i Gaza.
Men eftersom kantor Johansson sa att man skulle tyda allt till det bästa, så försökte jag nu tänka mig in i hur israeliterna haft det i sitt eget land och varför deras ledning efter massakern den 7 oktober 2023 tyckte att måttet var rågat.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.