Därför firar vi påsk

Grunden till vårt påskfirande hittar vi för snart 2000 år sedan, i en olaglig tortyr och avrättning av en man som inte bara var oskyldig, utan också fylld av kärlek. Mannen heter Jesus. När han red in i Jerusalem den där gången, hyllades han som en kung. 

Men samma jublande folkhop som strödde ut palmer och bredde ut kläder framför honom, böjde sig några dagar senare för grupptrycket och den politiska makten och svek Jesus. 

Hosiannaropen byttes mot ”Korsfäst, korsfäst!” Och korsfäst blev han. 

För våra synders skull, citerar vi.

Jesus finns omnämnd i Koranen, som nedtecknades av islams profet Muhammed, född 570 år efter Kristus. Men mest står det om Jesus i Bibeln. T.ex. i Matteus evangeliums 28 kapitel, där vers 5-8 lyder:

Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem. 

”Han har uppstått från de döda och nu går han före er till Gallileen. Där ska ni få se honom.” Nu har jag sagt er detta.” 

De lämnade genast graven. och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta för hans lärjungar…

Påsken berättar för oss nutida ”lärjungar”, att den man som gick runt där nere i Israel för närmare 2000 år sedan och bara gjorde gott, visserligen blev korsfäst men – han uppstod från det döda.

För en knapp tredjedel av jordens befolkning, de 2,18 miljarderna kristna, lever Jesus fortfarande, bl.a. genom att han inte sällan – efter bön i hans namn – helar både kroppar och relationer.

Jag har sett och hört om så många nutida mirakler att det räcker till en löpsedel om dagen för kvällspressen – om den vågade skriva om det positiva i kristendomen.

Vi firar påsk för att minnas att Jesus visade vad kärlek är: Han sa att vi ska förlåta varandra. Han brydde sig mest om dem som andra såg ner på. 

Jesus sa att vi ska vända andra kinden till när ­någon slår oss (bokstavligt eller med ord). 

Den som är utan skuld kaste första stenen, sa han när han räddade en s.k. lösaktig kvinna från att stenas.

Jag tycker t.o.m. att det var en kärlekshandling när Jesus välte varustånden och körde ut månglarna ur templet. 

För jag tänker på nutidens köphysteri i kontrast till vad Stilla Veckan skulle kunna vara.

Och som Alf Svensson skrev härom dagen: ”Människovärdet är viktigare än penningvärdet”.