Det finns vägar ut ur kriminalitet

I ett klassrum på Ullvigymnasiet möter jag tre personer som alla vet hur det känns att stå på botten och försöka börja om. De arbetar i dag med människor som vill lämna kriminalitet, missbruk och psykisk ohälsa

De vet också hur det är att själv leva i den världen med kriminalitet, haft drogmissbruk eller bara levt i en miljö ständigt präglad av någon form av social misär. Nyligen höll det ett par föreläsningar i skolan.

Verksamhetschefen Oscar Matamoros leder två verksamheter inom bolaget. Ett skyddat boende för kriminella avhoppare och ett stödboende för personer med missbruksproblematik och psykisk ohälsa. Han berättar att teamet arbetar nära både socialtjänsten och polisen, som tillsammans bedömer skyddsbehov och beslutar om insatser.

– Vi är ett litet men sammansvetsat team, säger han. På det skyddade boendet är vi fyra personer, på stödboendet tolv. Vårt arbete handlar i grunden om att människor ska få en chans att börja om, på riktigt.

Bredvid honom sitter Essa Kah Sallah och Abubakar Deria, båda klientcoacher och behandlare. De har egna erfarenheter av det liv som många av deras klienter försöker lämna.

– Jag var president i Chosen Ones (motorcykelklubb) berättar Essa. Jag levde som kriminell i mer än 25 år. För sex–sju år sedan blev jag sjuk, vägde över 200 kilo och fick blodförgiftning. Jag var nära att dö. Då insåg jag att jag inte ville vara en del av det här längre. Gud visade mig vägen tillbaka.

När han hoppade av var reaktionerna blandade. Några trodde att han skulle återvända, andra förstod att det var på allvar.

– Jag hade själv varit med och byggt den miljön. Men jag mådde så dåligt att jag inte orkade längre.

I dag använder Essa sina erfarenheter i arbetet med andra. En central del i behandlingen handlar om att förändra kriminella tankemönster och att hjälpa människor att förstå varför de agerar som de gör. Teamet arbetar bland annat med MRT, Moral Reconation Therapy, en evidensbaserad metod som utvecklats i USA för att förändra beteenden och stärka moral och självinsikt.

Metoden går ut på att hjälpa individen att hitta tillbaka till sitt verkliga jag och skilja på den mask man bär i kriminaliteten och den person man egentligen är.

– Vi hjälper dem att förstå att rollen de spelat inte är deras sanna identitet” säger Essa. I en av de mest kraftfulla övningarna, livspyramiden, får deltagarna kartlägga sitt liv från barndomen fram till i dag. Relationer, trauman, drömmar och vägval.

– Där ser man tydligt var allt började, lägger Oscar till. Det blir en karta över människans historia och en grund att bygga vidare på.

Arbetet är både tungt och tålmodigt. De som söker hjälp bär ofta på en livstid av skuld, skam och misstro. Essa menar att om du inte ändrar hur du tänker, händer ingenting.

– Du måste våga prata om dina trauman, våga känna. Många har aldrig förstått att de ens har känslor. De agerar bara på ilska.

För teamet handlar det om att bygga upp självbilden, skapa trygghet och visa att det finns alternativ.

– Vi försöker få dem att tro på sig själva igen, säger Aboubakar. Det kan börja med något så enkelt som att någon lyssnar.

Men vägen ut är sällan enkel. Många stöter på hinder i samhället.

– En del har gått program, blivit drogfria och gjort allt rätt, men stoppas av sitt belastningsregister, säger Oscar. Vi försöker skapa nätverk, få in dem i föreningsliv och idrott, bygga nya sociala sammanhang.

Alla tre beskriver hur kriminaliteten har förändrats. Förr fanns det någon slags hederskod, men i dag har våldet blivit råare och åldrarna lägre.

– Nu handlar det om status mer än pengar, säger Essa. Vi möter ungdomar från alla samhällsklasser som dras in för att de vill synas, få respekt. Det här är inte ett invandrarproblem, det är ett svenskt samhällsproblem. Föräldrarna har, menar de, ett avgörande ansvar.

– Om ditt barn kommer hem med en jacka du inte har råd med, måste du fråga var den kommer ifrån”, säger Oscar. Många blundar. Vi har inte råd att vara naiva längre.

De vill samtidigt passa på att tacka Adi Osmanagic, studie- och yrkesvägledare på Ullvigymnasiet, som gjort det möjligt med föreläsningarna. De poängterar vikten av att komma ut och berätta om detta och då föredragsvis på skolor där mycket av vår kriminalitet formas och får fotfäste.

I Köping möttes de av stort engagemang.

– Eleverna ställde kloka frågor om varför vi började, hur vi tog oss ur och hur familjen påverkades, säger Aboubakar. Vi vill spräcka myten om den tuffa ytan. När en kille sitter där och spänner sig handlar det sällan om att han är hård. Det handlar om att han är bräcklig. Vi vill visa att det är okej att känna så, att det är okej att gråta. Där börjar förändringen.

Resultaten talar sitt tydliga språk. Hittills har de hjälpt över 180 personer att förändra sina liv. Många har i dag egen bostad, jobb och lever drogfria. Andra kämpar fortfarande, men har tagit avgörande steg.

– Alla lyckas inte, säger Oscar. Men det går, om viljan finns.

När samtalet närmar sig sitt slut frågar jag vad som driver dem att fortsätta.

Aboubakar svarar först: ”Jag är uppvuxen i Rinkeby och har sett för många ungdomar hamna snett. Jag vill vara en förebild.”

Essa nickar:  ”Jag vill visa med min historia att det går att förändras. Om jag kunde, kan många andra.”

Oscar ler och säger: ”Det som driver mig är att se människor som nästan gett upp få hopp igen. Att få vara den som lyssnar när ingen annan gör det. Det betyder mest.”

De tre är överens om att vägen ut ur kriminalitet inte handlar om ”quick fixes” eller straffskärpningar, utan om mänsklig kontakt, mod och tid.

– Vi kan inte lova mirakel, säger Oscar innan vi skiljs åt. Men vi kan lova att gå bredvid. Och ibland är det just det som räddar ett liv.

Fakta om MRT

Moral Reconation Therapy (MRT) är en strukturerad behandlingsmetod baserad på kognitiv beteendeterapi och moralisk utvecklingsteori Den används främst inom kriminalvård och missbruksvård för att hjälpa personer ta ansvar för sina handlingar och utveckla empati och moralisk mognad.
Behandlingen sker vanligtvis i grupp med en manualstyrd arbetsbok där deltagarna stegvis tränar på att reflektera över sitt beteende, fatta bättre beslut och förändra sin självbild. Forskning visar att MRT kan minska återfall i brott och missbruk, särskilt när programmet följs noggrant. I Sverige används MRT av Kriminalvården och utbildade handledare leder grupperna.

Några grundprinciper:
Ansvarstagande: Individen lär sig se sig själv som ansvarig för sina handlingar.
Självutvärdering: Reflektion över hur egna val påverkar andra.
Etisk utveckling: Träning i att fatta beslut utifrån moraliska och långsiktiga värden.
Positiv identitet: Fokus på att bygga en mer konstruktiv självbild.