”Det var nog den värsta smärtan jag någonsin känt”

Tisdagen den 31 oktober 2023 blev en minnesvärd dag för lokale fotbollsprofilen och 16 Weeks of Hell-grundaren Tony Andersson. Dessvärre inte på grund av något positivt.

Allt började med att 51-åringen upptäckte att någon eller några hade stulit hans bil som hade stått parkerad på familjens garageuppfart vid huset i Eskilstuna. Bilen sticker dessutom ut från mängden eftersom det är en pick-up med 16 Weeks of Hells logotyp tryckt på flera ställen. Andersson har dock inga större förhoppningar om att få tillbaka sin bil.

– Polisen tror att bilen snabbt har tagits ut ur landet, lackats om och att det är någon annan som kör den nu. Den är nog borta, suckar Tony Andersson.

Dagen skulle dessvärre bli ännu värre för Andersson. På väg till gymmet lite senare på dagen föll han illa efter att ha halkat på en blöt trapp. Han fördes med ambulans till sjukhus där det konstaterades att han hade drabbats av sju brutna revben varav tre av dessa var dubbla frakturer.

– Det var nog den värsta smärtan jag någonsin känt. Jag har brutit saker tidigare i mitt liv. Dubbla armbrott bland annat, men det här var något helt annat. Det som har varit jobbigast är andningen. Först nu de senaste dagarna har det känts som att revbenen fått lite kontakt med varandra. Innan det knakade det till så fort jag skulle byta position. Det har blivit skillnad nu på slutet och det känns riktigt skönt, även om det inte är bra än.

Tisdagen den 31 oktober 2023 var inte direkt någon toppendag för dig?

– (Skratt) Nej, den går inte in på topplistan över bra dygn direkt.

Dagen blev ännu värre när det dessutom upptäcktes en mindre inre blödning i ena lungan. Detta gjorde att Andersson blev inlagd över natten för observation.

– Det låter som en scen ur en dålig film, men tyvärr var det verklighet.

På torsdagen samma vecka fick han slutligen lämna sjukhuset och återvända hem till familjen igen. Nu rehabiliterar han sina skador och ser framåt.

– Det tar allt mellan sex till tio veckor innan det har läkt helt. Sen får man se hur gott läkköttet är. Jag har en viss förhoppning att kunna börja träna igen inom kort. Samtidigtkommer jag ta den tid som behövs för att vila. Kroppen behöver läka ihop och den tiden ser jag till att hitta.

Den efterföljande söndagen, endast fem dagar efter sin svåra olycka, var Andersson uppe på benen igen mot alla odds. Då stod han i AFC Eskilstunas tekniska zon i form av huvudtränare för Superettanlaget och manade på sina mannar i bortamatchen mot GIF Sundsvall.

Hur klarade du av det?

– Ja… Vi var i den situationen vi var i tabellen och jag har ju den ledarstil jag har. I det läget kände jag att jag inte kunde ligga hemma och tycka synd om mig själv. Jag fick visa grabbarna att vi var i en prekär situation och då gör man vad som krävs för att lösa det. Jag satte mig i bilen och sen fick AFC:s vd köra upp mig till Sundsvall. Det var några jobbiga timmar, men det funkade.

Helt smärtfritt var det så klart inte för Tony. Framförallt inte när AFC Eskilstuna kvitterade till 1–1 i början av andra halvleken.

– Jag fick ett ordentligt adrenalinpåslag, men jag kunde varken skrika eller klappa händerna. I stället blev det som att ryggen började krampa. Då fick jag gå in i omklädningsrummet i 20 minuter och lugna mer mig lite. Det var en ny erfarenhet, säger Tony.

Anderssons korta tid som huvudtränare för AFC Eskilstuna slutade dessvärre med nedflyttning från Superettan. Tony blev en del av tränarstaben i mitten av september och tog sen över som huvudtränare när tidigare Premier League-spelare Nolberto Solano från Peru fick sparken i början av oktober.

– Vi avslutade snyggt (seger 3–0 mot Örebro), men dessvärre fick vi ingen hjälp av de andra resultaten. Vi föll med flaggan i topp, men det är såklart mindre kul att åka ur en serie.

Hur sammanfattar du din tid i AFC Eskilstuna?

– Det har varit riktigt kul, framförallt att vara huvudtränare. Att kliva in i ledarstaben som jag först gjorde var lite väl tidigt. Jag hade inte riktigt tiden som behövs och det blev inte alls som jag hade hoppats på. Det var först när jag fick ta över själv som den här riktiga glädjen infann sig och jag kände hur mycket jag hade längtat efter fotbollen. Sen var det tråkigt att det inte gick vägen, men hade jag fått några matcher till så hade vi fixat det. Poängsnittet under min ledning hade räckt till nytt kontrakt, med marginal.

Har du fått lite mersmak på fotbollen igen?

– Absolut! Vi får se vad framtiden har att ge. Jag ska sätta mig ner och snacka med AFC framöver för att se vad de har för framtidsplaner. De har sagt att de gärna vill ha kvar mig och jag har sagt att jag gärna blir kvar, men sen måste vi hitta en rimlig väg att sköta ett division 1-lag på. Det ska gå att kombinera med 16 Weeks of Hell och allt vad det innebär.

Tony Andersson avslutar:

– Först och främst ska jag se till att läka ihop fullt ut. Ge mig några veckor till så är jag tillbaka där jag ska vara!