Lista: Konstigaste fynden på återbruket i Köping

Metallskrot, wellpapp, plast och frigolit.

Eller, vänta nu. Är det här verkligen tryckimpregnerat?

Den som besöker något av återbruken i KAK-regionen vet att det gäller att hålla tungan rätt i mun för att sortera sitt avfall efter de allt hårdare reglerna.

Dåtidens soptippar (för Köpings del i Norsa), där mer eller mindre allt slängdes på ett och samma ställe och dagligen kunde växa med en halv Finlandsfärja i höjd, är sedan länge ersatta av strukturerade kommunala återvinningsplatser, med personal i gula varseloveraller som guidar ”kunderna” åt rätt håll.

I Köping är Roger Eriksson en av Vafabmiljös anställda.

Han har varit med sedan 2017 och även om han menar att många av dagarna påminner om varandra finns det tillfällen då han och kollegorna stannat till framför någon av de blå containrarna (där det givetvis går att scanna en jätte-qr-kod för att se exakt vad som hör hemma var) och kliat sig i huvudet.

Vad var det de nyss såg, egentligen?

Efter viss betänketid bestämmer sig Roger för följande lista på märkliga saker som hittats på återbruket på Himmetavägen:

1. Bomber och granater: ”En lördag upptäckte vi något som såg ut som mindre missilformade granater. De låg i boxen för metallskrot och var ganska många. Kanske tjugo stycken. Vi fiskade upp någon och såg att det nog var granater och att de var markerade som skarpa. Så vi kontaktade polisen, som kom till återbruket, spärrade av platsen och kallade på Hemvärnet. När de väl dök upp blev det kritiskt, eftersom de menade att sprängradien låg på 75 meter, så alla behövde lämna området. När de till slut hade tagit upp alla granater för hand visade det sig ändå att de inte var skarpladdade”.
2. Brummande leksaker: ”En helt vanlig vardag dyker en liten Golf upp och ut kliver två ganska unga tjejer med en proppfull Ikea-kasse. Jag möter deras blickar, men tänker inte mer på det. När jag sedan vänder mig om åt deras håll igen lämnar de platsen i ganska hög fart. Jag blir förstås nyfiken och går fram till containern för småelektronik som de precis varit vid. Där hörs det ett simultant brummande. Vi pratar om vuxenleksaker för ett helt sånt där homeparty man hört talas om. Med batterierna fortfarande i”.
3. Inlagt rådjurskid: ”Otroligt konstigt. Ett stort glasrör, fullt med kemikalier, hittades på avdelningen för farligt avfall. När vi tittade närmare såg vi var det faktiskt var. Ett konserverat rådjurskid (här skjuter en kollega till Roger in att ett kattfoster i ett motsvarande rör hittades på återbruket i Kungsör för ett par år sedan).
4. Bakdelar: ”För något halvår sedan kom det ett par, där mannen bröt på engelska. Jag förstod inte riktigt vad han sa, men anade så småningom att han undrade var han skulle göra sig av med det han hade i sin säck. Det var en sådan där 110-literssäck, som verkade ganska full. Så jag kollade förstås vad det handlade om och möttes av två kvinnobakdelar i latex”.
5. Julklappspengar: ”För någon jul sedan kom en familj till återbruket och berättade att deras son hade samlat alla pengar han hade fått av sina släktingar i ett och samma kuvert. Olyckligt nog hade kuvertet åkt med soporna som hade körts till oss och nu undrade de förstås om det var helt omöjligt att leta rätt på dem. Vi lyckades spåra den wellpappcontainer det handlade om och hittade så småningom kuvertet och pengarna på Norsatippen. Precis innan allt skulle brännas”.

Och nu tänker du såhär: ”Finns det mer?” Motfråga: Betyder Volvo ”jag rullar” på latin?

Roger Eriksson ler och berättar ytterligare en historia direkt ur verkligheten:

– En dam kom in och var lite uppe i varv. ”Jag har lagt en räv på farligt avfall”, sa hon. Och jag hann nog fundera en vända. En räv? men mycket riktigt låg där en död räv. Påkörd på 250:an in från Kolsva. Döda djur är inget som vi tar emot på återbruket och i sådana där fall behöver nog Länsstyrelsen kontaktas. Men jag tog i alla fall hand om räven och placerade den på andra sidan av vårt stängsel”.

Bubblare, mest udda sak på återbruket: ”Kanske inte mest udda sak, men en rätt konstig placering. I containern för wellpapp förväntas ju…enbart kartong läggas. Vid ett tillfälle vet jag att jag reagerade över att en stor tvättmaskin hamnat där. Då har man inte riktigt läst skyltarna”.

Jag kan själv känna mig ganska nervös när jag ska slänga saker hos er. Liksom, rädd för att göra fel. Det är jag kanske inte ensam om?

– Nä, det är vanligt. Men man brukar se vilka som är lite osäkra. De försöker vi ju fånga upp och hjälpa. Trafiksituationen i sig kan nog också vara lite stressande för en del. Man behöver ju köra upp på rampen där sorteringen sker. Ibland backa med släp, också.

Är alla som kommer vänliga?
– De allra flesta. Det finns en kategori män som det kan bli lite hett med någon gång ibland. Det är de som envist kan hävda att ”allt ändå ska brännas”, men riktigt så enkelt är det ju inte, säger Roger Eriksson.

Apropå allt som slängs. Hur ofta tänker du att ”men det där behövde absolut inte åka ned i containern? Alltså, för att det fortfarande håller måttet?”

– Relativt ofta. Kunderna bestämmer ju, men om jag ser något som skulle passa bättre till att faktiskt behållas brukar jag lite försiktigt fråga. ”Ni kanske ska lägga det i återvinningsboden, istället?”

Fakta/Det här är Vafabmiljö

Vafabmiljö är ett kommunalförbund som servar omkring 340 000 invånare och runt 10 000 företag i Västmanland, Enköping och Heby. Bland annat med hjälp av 18 återbruk (varav ett i Köping, Arboga och Kungsör), fem avfallsstationer och en biogasanläggning.

När öppnade återbruket i Köping: Invigningen skedde i augusti 2009.

Fråga: Får man ta med sig slängda saker från ett återbruk?

Svar: Nej. Det betraktas som stöld och är alltså strängt verboten.