I Krampen avslöjas ”smutsig” historia

Under andra världskriget, 1939-1945, flydde tusentals människor från kriget i Europa till Sverige, som ju var neutralt. Bland flyktingarna fanns många sovjetiska militärer som rymt från krigsläger i det naziockuperade Norge och även från läger i Finland, Danmark och Tyskland. Där hade de utnyttjats som slavarbetare för att bygga vägar och järnvägar.

I Sverige ordnades flyktingläger för flyktingarna. Tre av dem låg i Skinnskattebergs kommun: Baggå herrgård, pensionat Udden i Baggbron och Krampen, som ligger mellan Uttersberg och Riddarhyttan. Krampen var störst av dessa med cirka 300 soldatflyktingar.

Museum i Krampen

Lägren bestod av baracker, som är rivna sedan många år tillbaka. Bara några enstaka spår finns kvar. Men i Krampen har några historieintresserade personer tagit reda på fakta runt flyktinglägret och skapat ett museum som berättar en del om vad som skedde här i mitten av 40-talet.

I Sverige blev de ryska fångarna ansedda som vänliga och trevliga unga män, goda dansörer, förmodligen lätta att bli förälskade i för unga kvinnor i bergslagsbygden. De lämnade kvar ett 30-tal barn, som i praktiken blev faderlösa när deras pappor blev utvisade till Sovjet.

2500 sovjetiska fångar utvisades

Totalt utvisades cirka 2500 sovjetiska fångar till sitt hemland i oktober 1944. Utvisningen var en historia som det hållits ganska tyst om. Den var ett krav från de sovjetiska myndigheterna, som den svenska regeringen gick med på.

Vi vet inte mycket om vad som hände soldaterna efter återkomsten till sitt hemland, men då det ansågs vara lika med landsförräderi att låta sig tillfångatas av fiendemakter kan man förstå att troligen inte många överlevde hemkomsten.

Ryssvägen och rysstenen

De ryska fångarna byggde en väg mellan Karmansbo och Krampen, en grusväg som används än idag. De högg då in några ryska symboler i en sten utefter vägen – Ryssvägen som den kom att kallas.
Stenen blev med åren övervuxen med mossa, men några vägarbetare upptäckte någon gång på 60-talet att där doldes en inskription under mossan.

Yngve Gunnarsson och hans fru Barbro från Karmansbo började forska i stenens historia. Då uppdagades historien om flyktinglägren – en dold del av Sveriges historia som de flesta i trakten kände till, men ingen talade om.

Upptäckten av Rysstenen utmynnade så småningom i en pampig och högtidlig invigning av stenen i oktober 1999, med ett 30-tal representanter från ryska ambassaden, Lars Leijonborg från Sveriges Riksdag och många andra prominenta personer samt körer från både Ryssland och Hed/Sverige var på plats.
Evenemanget bevakades av pressen och historien om flyktinglägren blev därmed känd för allmänheten.

Yngve Gunnarsson blev för sin gärning hedrad med en rysk orden som bara tre svenskar fått.