Minnesbilden: Brandalsunds slott
Att det ligger en pampig herrgård vid Västra långgatans slut visste du nog, men varför kallas Brandalsund för slott?
Att det ligger en pampig herrgård vid Västra långgatans slut visste du nog, men varför kallas Brandalsund för slott?

Jo det byggdes på 1400-talet strax utanför dagens Södertälje. Eftersom herrgården uppfördes tillsammans med en försvarsanläggning så kallades det slott.
Sedan dess har det förstås varit många ägare och 1917 bestämde sig dåvarande ägaren för att sälja. Slottet var byggt i trä men ägaren ville hellre bo i ett stenhus och tänkte bygga nytt.

Erik Bellinder hette vid den tiden en affärsman i Köping. Han fick reda på att slottet skulle rivas och erbjöd sig att köpa det. Det fick han men säljarens krav var att köparen inom en månad skulle ha rivit och forslat bort materialet. Eftersom väggarna var byggda med stående trästockar så gick rivningen relativt lätt.

Huvudbyggnaden och de två flyglarna lastades på pråmar, forslades genom Södertälje kanal, över Mälaren och till Köpings hamn. Därifrån var det ju inte särskilt långt till tomten vid Västra långgatans södra ände.
Slottet, om vi kallar det så, byggdes om till lägenheter och de två flyglarna gjordes en våning högre än ursprungligt. 1918 var det dags för inflyttning. Erik Bellinder bodde där aldrig själv men hyresgäster har bland annat varit direktören vid KMW Omar Hallström, och historikern och läraren på Karlbergskolan, Oskar Björnänger.