Politik är att vilja

Det är bara att konstatera att penningamakten är större än man tror. Varför?

Det finns inte mycket att rapportera från kommunalpolitik, det har varit knäpptyst sedan Maria Liljedahl blev oppositionsråd, och det finns en betydande lärdom av detta.

Kommunalpolitiken blir helt ljudlös om oppositionellt folk får bli oppositionsråd eller kommunalråd. Ett enastående framsteg i en kommun där konflikt mellan viljor och mångfald av åsikter är mer av ett problem än en demokratisk tillgång. Det säger också en del om oppositionen – om en inkomstbringande tjänst i rådhusets yttre ring är allt som krävs. Kristdemokraterna var det första partiet som tystnade efter att hamnat på lönelistan, valmanskåren har minne.

Inom vetenskapen kan man testa genom att göra tvärtom. Vad händer om man låter någon göra den omvända resan? Det är bara att se på Ola Saaw och Moderaterna som blivit betydligt ljudligare sedan denne inte längre är på Rådhusets inre lönelista.

Oavsett vad man tycker är det intressant att följa. Om hela kommunfullmäktige blev oppositionsråd och kommunalråd skulle de bli knäpptyst med Ivan och Vanligt Folk som osäkra kort. Dock ingen vetenskaplig modell värd namnet saknar en osäkerhetsfaktor inbyggd.

Låt oss i stället tala om något allvarligare än nettokostnaden i kronor och ören att tysta oppositionen, eller snarare hur billigt oppositionen säljer sig. Något som det politiska systemet inte klarar av att hantera och tydligen har marginellt intresse av att göra något åt, nämligen droger.

Det är ett komplext problem för staten, landsting, folkrörelsen, folkhälsan, kommuner och framför allt de som drabbas och deras anhöriga. I Nordamerika har det nu gått tio år sedan marijuana legaliserade på olika platser och vi har kunskap från Nederländerna och Danmark, som historiskt haft en drogliberal politik och en bild tonar fram – kopplingen droger och mentalsjukdom.

Enligt en studie av Universitet i Århus, Danmark, är en kronisk cannabisrökare betydligt mer i riskgruppen för mentalsjukdom. Enligt den danska utredningen som gjorde en långtidsstudie över danska cannabisrökare var risken dubbelt så hög att utveckla psykotisk depression, två och halva gånger så hög risk att utveckla bipolär sjukdom och fyra gånger så hög risk att utveckla psykotisk bipolär sjukdom.

Andra studier har visat en radikalt förhöjd risk att utveckla schizofreni i samband med nyttjandet av droger. Men är det hela berättelsen?

När man läser artiklar och vetenskapligt referat verkar det snarare vara så att drogerna utlöser latenta, underliggande, anlag för mentalsjukdom. Vilket samtidigt gör det betydligt farligare eftersom antalet män-niskor med latenta, underliggande, anlag för mentalsjukdom är högre än vi ofta tror eftersom dessa anlag varken syns eller markeras förrän de aktiveras.

Så i stället för att säga att drogerna i sig enbart löser ut mentalsjukdom kan det mycket väl vara så att de som behöver hjälp för att de har begynnande tendenser till att utveckla mentalsjukdom, istället för att söka och få hjälp av ungdomspsykiatri och samhällsstöd, vänder sig till droger som sedan utlöser ett fullt sjukdomstillstånd.

Problemet är det samma. Och det vore att skuldbelägga individen när det handlar om ett samhälle som inte klarar av sin uppgift att vårda nästa generation och se till att de får hjälp för att man är fullt upptagna med saker som i ett längre perspektiv är trams. Det är en av samhällets huvuduppgifter och den klarar man inte av att sköta.

Den svenska drogdebatten handlar mycket om ungdomar, och det är givetvis viktigt eftersom det handlar om beteenden som skapas och behålls, men drogdrivna mentalsjukdomar ger ytterligare bevis för att tidigt intervention är avgörande. Den unga hjärnan utvecklas och studier har visat att även partajdrogande ökar risken för mentalsjukdom och självmord upp till fyra gånger, vilket stöds av en studie från det amerikanska Columbia Universitet i New York.

Faran är inte bara mentalsjukdom. Det är reella dödsoffer. Enligt Folkhälsomyndigheten avled 860 personer i Sverige till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar år 2022. Av dessa anses runt 390 varit oavsiktliga överdoseringar. Det är det svenska sättet att räkna där man tar bort ett betydande antal från statistiken som självmord och fokuserar på de som ville leva men överdoserade. Det europeiska sättet att räkna, som EU gör, hade givit 519 döda i Sverige 2022 på grund av narkotikaanvändning.

I Sverige år 2022 omkom i vägtrafikolyckor 227 personer. Det är bra att ha i åtanke när vi ser hur E18 breddas från Västerås till Köping, vilket är bra för trafiken och säkerheten, att för varje liv som räddas genom stora vägbyggnationen så dör två gånger fler av droger.

Det kan vara dags att satsa mer på förebyggande åtgärder, ungdomspsykiatri, stöd i skolan och söka skapa alternativ till drogberoende.

Det enklaste sättet att förklara bort det är att säga – okej – men vi är 10 000 000 människor i det här landet. Så ett par hundra är egentligen inte så många.

Det andra sättet är att säga – Jan du lever i forntiden – och har nu blivit en gnällig gubbe. Bägge är rätt. Det gäller kanske 100 000 potentiellt framtida mentalsjuka, vilket är bara 1 procent av befolkningen och jag lever i forntiden eftersom det som varit säger en hel om vad som kan bli. Vilket gör att man drivs av anekdoter och det man sett.

En av mina bästa kamrater i tidiga tonåren var son till en av Sveriges största pampar på 1970-talet, Tore G. Brodd, ordförande för Svenska Fotbollsförbundet och ledande socialdemokrat, en grabb som hade framtiden för sig men spårade som tonåring helt ur i droger och bara fortsatte. När jag kontrollerade sonens namn för att se om han existerade i folkbokföreningen fanns han inte i registret så jag antar att han är avliden sedan länge.

Varför säger jag detta? Det finns saker att ta i och det börjar bli alltmer angeläget när drogerna vinner terräng, ungdomars mentala hälsa står på spel och det krävs politiskt kurage, samverkan över myndighetsgränser och vilja att ta i saker för en gångs skull.

För de politiker som vill. Man behöver inte kunna allt, man lär sig men man behöver vilja. Politik är att vilja.