Säker framtid väntar Yara i Köping

Axel Sylvén är civilingenjören från Västergötland som trivs i Köping. Som platschef på Yara har han stenkoll på säkerheten.Han är hyfsat bra i tennis och skulle vilja blir bättre på att spela gitarr. Som sista måltid i livet önskar han sig löjrom med smetana.

– Jag är född i Umeå, var spädbarn när vi flyttade därifrån. Uppvuxen i Mariestad. Min mamma var lärare, pappa jobbade inom miljö- och bygg på den kommunala förvaltningen i Mariestad. Kom till Köping när jag var 30 år.

Hur var du som barn?

– Jag var nyfiken och intensiv.

Vad tänkte du att du skulle bli när du blev stor?

– Jag har alltid haft en realistisk självbild. Inte trott att jag skulle bli idrottsstjärna eller popartist. Jag spelade tennis och var hyfsat duktig på regional nivå. Att jag skulle göra någon form av akademisk karriär väntade jag mig.

Roligaste ämnen i skolan?

– Historia. Läste mycket böcker som barn. Efter studenten var jag utbytesstudent i Frankrike under ett år, så jag fick tid att tänka. Min franska i dag är så där, inte fått många chanser att träna den sedan dess. När jag kom hem läste jag matte i Lund under ett år. Sedan valde jag kemiteknik. Läste in en civilingenjörsexamen med inriktning på kemiteknik. Jag gjorde mitt examensjobb i Uppsala. Sedan jobbade jag 2,5 år på fabrik i Skoghall. Fabriken var nedläggningshotad. Såg en annons om ledigt jobb i Köping, sökte och fick jobbet som processingenjör på Yara.

Familj och barn?

– Min hustru Kaisa kommer också från Västergötland. Vi har känt att det har varit mycket välkomnande att flytta hit. Våra barn är i dag 9 och 11.

I dag har Axel jobbat på Yara i 15 år.

– När jag började här 2009 var vi 96 anställda. I dag är vi 125. Som flest har omkring 600 personer jobbat här. Det var på 70-talet. Jag var processingenjör i fem år, sedan blev jag produktionschef i fem år. Nu har jag nu varit platschef i fem år. Jag har trivts bra med både kolleger och omgivningen. Har man barn och familj är det lätt att bo i Köping, med nära till allt, jobb, skola och barnens fritidsaktiviteter.

Yara International gjorde ett strategiskt val för anläggningen i Köping 2015. Som producent av konstgödsel var företaget en liten och olönsam aktör på en stor marknad. Som tillverkare av tekniskt nitrat blev Yara en stor och lönsam aktör på en mindre marknad. Tekniskt nitrat som råvara för framställning av civila sprängmedel, som används i gruvor och infrastrukturprojekt .

Yara investerade 1,7 miljarder kronor i Köping. Den största investering något företag någonsin gjort i Köping. Detta sedan Mark- och miljödomstolen givit tillstånd till en årlig produktion av en halv miljon ton salpetersyra, en halv miljon ton ammoniumnitrat, 390 kiloton tekniskt ammoniumnitrat – samt bereda 160 000 ton kemikalier.

800 byggare, tekniker, svetsare, elektriker var inblandade i det nya bygget.

– Vi har två fabriker för att producera salpetersyra. Vi gör diverse kemikalier för vattenrening och pappersproduktion. Den gemensamma ingrediensen är kväve.

Fjärrvärme är en viktig sidoverksamhet för Yara och för kommunen.

– Köping var faktiskt pionjärkommun inom fjärrvärme, att ta emot spillvärme från industrin. Vi levererade in 130 000 megawattimmar spillvärme från Yara in i Köpings fjärrvärmesystem under 2023. Vi värmer halva Köping och delar av Arboga och Kolsva.

Varifrån kommer er ammoniak?

– I dag importerar vi ammoniak från Tyskland. Före kriget i Ukraina kom den från Baltikum, men i basen var det rysk råvara. På grund av Ukraina-kriget har vi fått lägga om våra leveranskedjor. Det blev dyrare och längre transporter. Vi får in en båt i veckan med ammoniak. Mycket går åt till att göra salpetersyra och till ammoniumnitrat.

Exporterar ni från Köpings hamn?

– Vi har två exportterminaler. Vi måste komma ut på världshaven och då behöver vi större hamnar än Köping. Vi har tredjepartsterminaler som hanterar väldigt stora volymer i Uddevalla och Norrköping.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– Mina arbetsdagar ser väldigt olika ut. Jag blir inblandad i olika aktiviteter av verksamheten. Jobbar man operativt får man ta dagen som den kommer. Är det strul i verksamheten får man rikta sin uppmärksamhet dit. Är det lugnt arbetar vi med andra processer. Yara är en global organisation, så jag har kontakter med många centrala funktioner – även mot andra företag som vi samarbetar med.

Berätta om ditt ledarskap?

– Krävs ett beslut, ser jag till att det blir ett beslut. Jag ställer gärna upp, stöttar och hjälper till, där jag kan göra en insats och där min kunskap och kompetens behövs. Försöker att delegera så att folk känner att de har mitt förtroende och får ta ansvar.

När på jobbet känner du en stor glädje?

– Jag tycker om att jobba i en organisation där alla sliter mot ett gemensamt mål. Det vi har framför oss just nu är den årliga revisionen. När vi alla släpper allt annat som står i vägen och fokuserar gemensamt.

Finns ”The Spirit of Yara”?

– Vi har något som vi kallar Yara-andan, som har genomsyrat organisationen och fått folk att ställa upp för varandra och för företaget, när det behövs. Det är också med gemensamma krafter som vi klarar av att förbli konkurrenskraftiga. Vi har haft låg sjukfrånvaro och låg personalomsättning. Det tyder på att folk trivs. Nu har vi en kommande pensionspuckel, som vi måste tackla. Vi har många 60-talister som vi måste ersätta på ett kontrollerat sätt de närmaste åren.

Vilka olika yrkesgrupper arbetar inom Yara?

– När det gäller driften är många operatörer. Många är upplärda inom företaget. Förr hade vi en egen industriskola. Den som gick i industriskola i stället för på gymnasiet gick senare rakt in i verksamheten. I dag har vi ingen industriskola men ett eget traineeprogram. Sedan har vi många ingenjörer, tekniker och koordinatorer, som sysslar med utvärdering av driften och underhåll. Vi har också duktiga maskinförare.

Svårt att hitta kompetenta medarbetare när ni skall nyrekrytera?

– Vår verksamhet bygger mycket på att folk stannar. Vi är ju en liten organisation med våra 125 anställda. Vi tål inte så mycket personalomsättning. Vi måste behålla kunskap och kompetens innanför grindarna. Det är viktigt för oss att vår personal både trivs och är kvar länge. Det tar lång tid att lära sig våra processer.

Hur ser du på kompetensbristen inom svensk industri i allmänhet?

– Sverige är ett teknikland. Vi har stor brist på ingenjörer, men också på elektriker, mekaniker och operatörer. Vi måste råda bot mot denna kompetensbrist. Det är helt nödvändigt om vi skall behålla vår konkurrenskraft och förbli ett välfärdsland.

Andel kvinnor?

– Vi kämpar för att få upp andelen kvinnor. Bland operatörer har vi haft få kvinnor, tyvärr. Det finns historiska skäl till det. Vi försöker visa upp oss som ett företag som vill få in fler kvinnor. Vi vill visa att vi är en bra arbetsgivare för alla.

Vad gjorde de för fel i Beiruts hamn, som ledde till den våldsamma explosionen med 300 dödade och 500 skadade?

– I sin hantering gjorde de i princip alla fel som går att göra.

Vad lärde ni er av explosionen i Beirut?

– Vi har knappt lärt oss någonting av explosionen i Beirut. Allt som gick snett visste vi skulle kunna gå snett, om man gjorde alla fel som de gjorde. Jag känner mig trygg på Yara. Vi har goda säkerhetsrutiner på plats.

Säkerheten har högsta prioritet inom Yara.

– Vi framställer en råvara för tillverkning av explosiva varor. Hanterar man allt på rätt sätt så är våra produkter säkra. Vi jobbar hårt hela tiden för att eliminera och förhindra att risk uppkommer. Vi följer de best-practice-rekommendationer som finns.

Vad är nästa steg i din karriär?

– Det vet jag inte. Det är det korta svaret (skrattar).

Finns en intern regel att du är platschef ett bestämt antal år för att  sedan göra karriär uppåt i organisationen?

– Förr var det mera så. Men världen har ju förändrats. Först kom covid som förändrade mycket och satte käppar i hjulet på allt tal om ”business as usual”. När vi kände att vi hade kommit förbi covidepidemin kom Rysslands angrepp mot Ukraina. En utstakad karriärutveckling, som förr, finns inte längre.

Hur skulle du reagera och agera om Yara får en vätgasfabrik som granne, på tomten/fastigheten Sjötullen?

– Jag hänvisar till det vi har sagt i samrådsprocessen. Där har vi kommit med frågor och synpunkter. Jag hänvisar till vad vi skrivit och har inte något att tillägga i frågan. Vi tar inte ställning till etableringen. Vi kommer med kommentarer inom ramen för samrådet. I övrigt fokuserar vi på vår egen verksamhet. Det är upp till myndigheterna att fatta beslut vad beträffar etableringen.

Är ni rädda att leveranserna av el inte skall räcka?

– Som det ser ut nu får vi ström. Än så länge har vi inga begränsningar när det gäller start och stopp. Skulle det bli restriktioner av elleverans skulle det kunna bli bekymmer för oss. I dag ser vi ingen fara på taket den närmsta tiden, i alla fall.

En talang du önskar att du hade?

– Att kunna spela ett instrument bra, gärna gitarr, som jag har hållit på med. Jag får helt enkelt öva lite mera.

En frestelse du inte kan motstå?

– Jag skulle vilja röra mig mera. Förslag från andra att delta i fysiska aktiviteter har jag svårt att motstå. Gärna tennis eller löpning.

Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?

– Mjölk.

Ett resmål du längtar till men aldrig besökt?

– Australien.

Vad är den största bedriften i ditt liv?

– På det personliga planet är jag mest stolt över mina barn. Yrkesmässigt så är det resan med ”Syra 4”-projektet, vilket tryggar verksamheten i Köping på lång sikt. Det är jag mycket nöjd med.

Vad i ditt liv är du mest tacksam för?

– Mina barn och turen att få växa upp och bo i en lyckligt lottad del av världen.

Vad får dig att skratta?

– Filmen Big Lebowski, en amerikansk komedifilm från 1998, skriven, regisserad och producerad av bröderna Joel och Ethan Coen.

Vem eller vad har format dig till den du är i dag?

– Min omgivning. Är ganska svensk på många sätt.

Vilket färdmedel väljer du helst – bil, tåg, båt eller flyg?

– Beror på resmålet. Tåg som går i tid gillar jag.

Vilken är din största extravagans?

– Löjrom från Vänern.

När du bläddrar i ditt minnesalbum – vilket är det lyckligaste minnet i ditt liv?

– Mina sommarlov med bra väder.

Ditt hem står i ljusan låga – vad vill du helst ta med dig?

– Familj, husdjur och ting med stort affektionsvärde.

Har du någon fobi?

– Nej.

Om du vore statsminister – vad i samhället skulle du helst vilja förändra?

– Mycket. Exempelvis rusta upp civilförsvaret.

Vilken av dina ägodelar skänker dig den största ägarglädjen?

– Är inte speciellt intresserad av prylar, men gillar att bruka en del av dem, särskilt de som har med idrott att göra.

Vad skulle du vilja ha mod att våga?

– Nya saker oftare.

Din sista måltid – vad vill du bli serverad?

– Löjromstoast med smetana.

FRÅN SALPETERVERKEN TILL YARA

Svenska Salpeterverken grundades på 1940-talet. En industri i jordbrukets tjänst. Så löd devisen efter att produktionen av konstgödsel kommit igång vid den nybyggda fabriken i Köping 1943. Det var Kooperativa förbundet som beslutade att trygga tillgång av gödsel under och efter krigsåren.

På bio visades filmen ”Från luftens kväve till markens gröda”. Som biprodukt framställdes salpetersyra för bearbetning av metaller, kolsyra för brandsläckare, hjorthornssalt för bagerier samt kolsyreis och ammoniak.

En anläggning fanns under tillverkning vid Skodaverken i Tjeckoslovakien. Världsläget gjorde att det inte gick att transportera och bygga en fabrik i Persien, som planerat. 1944 levererades utrustningen från Skodaverken och installationen kunde börjas. Ansvarig var den tjeckiske ingenjören Josef Barton med en stab av tjeckiska montörer. Ingenjör Barton återvände aldrig till Tjeckoslovakien. Han blev anställd vid Salpeterverken och stannade till sin pensionering.

I Köping byggdes ett 20-tal byggnader för olika ändamål i produktionsledet. Dessutom byggdes laboratorium, förråd, reparationsverkstad, sanitet och personalmatsal. Även bostäder för personalen byggdes inom fabriksområdet.

En viktig beståndsdel i konstgödsel är ammoniak. Den framställdes vid företaget genom den så kallade Haber-Boschprocessen. Bakom processen låg de tyske kemisterna Fritz Haber och Carl Bosch – båda med Nobelpriset i kemi. Processen går ut på att vätgas sammanförs och utvecklas till syntetisk ammoniak via en katalysator.

Vid fabriken användes koks, som förbrändes under högt tryck. Koksen forslades från djuphamnen i Köping till fabriken. Gasen förvarades i gasklockor, belägna på industriområdet. Ammoniak oxiderades sedan till salpetersyra, som tillsammans med kalkstensmjöl bildade små korn, granulat, som blev konstgödsel. Den färdiga produkten transporterades till säckning och utlastning.

1970 går de tre gödseltillverkarna i landet, Förenade Superfosfatfabriken, Svenska Salpeterverken och Kemanord samman. Det nya namnet blir Supra. Norsk Hydro köper Bolidens aktier och företaget byter namn till Hydro Supra.

Norsk Hydro grundades 1905, som 2004 bytte namn till Yara International. Omkring 18 000 anställda, med verksamhet i 60 länder.

Yara tillverkar i huvudsak konstgödsel och kvävebaserade industrikemikalier. Köpingfabriken tillverkar tekniska nitrater och industrikemikalier samt är också en betydande lokal leverantör av fjärrvärme.

Yara är noterat vid Oslobörsen.