Strålande första match för årets Köping Stars

Det kändes som att åka till ett lokalderby, när Alvik Basket och Köping Stars möttes i Åkeshovshallen, fredag kväll. Det finns mycket roligt man kan göra en fredagkväll – eller hur? Själv valde jag att under eftermiddagen ta mig till Stockholm från Köping och se årets lagsammansättning i Köping Stars göra sin första träningsmatch.

Efter delresultat i de fyra perioderna (11-22, 14-31,13-31, 10-23) vann Köping Stars med 109-48. Med högt tempo i offensiven satte Köping Stars 54 procent av tvåpoängarna och 40 procent av trepoängsförsöken. Brion ”BJ” McLaurin gjorde flest poäng, 18. Erik Persson gjorde 17 poäng. Då hade fem av sju av hans långskott givit 3 poäng vid varje mål. Försvarsspelet hos Köpings Stars var aggressivt och framgångsrikt. Därför blev Alvik Baskets målskörd denna kväll 61 poäng färre än vad Köping Stars lyckades åstadkomma.

I dag ligger inte lagen i samma division. Alvik Basket är nykomling i Superettan när Köping Stars ligger i högsta division, Svenska Basketligan, SBL. Nästa år skall Basketligan utökas med fyra lag, från 10 till 14 lag. Hoppas att Alvik Basket kommer upp i högsta division då. Med ett stockholmslag i Basketligan skulle riksmedias intresse för basketsporten i Sverige bli mer omfattande än i dag.

Coach i Alvik Basket i dag är Panagiotis ”Jotti” Nikolaidis, som tidigare varit huvudtränare för Köping Stars i sex år, då laget också gick från division 2 till Svenska Basketligen (SBL). Näst sista säsongen utsågs ”Jotti” till Årets Coach i SBL. Detta samtidigt som laget utsågs till ”Årets lyft i svensk basket”. ”Jotti” har också utsetts till hedersmedlem i Köping Stars.

Köping Stars slutade trea i SBL under ”Jottis” näst sista säsong som coach. Pandemin medförde att slutspelet ställdes in när ligaspelet var över och Köping Stars slutat trea i ligan. Det blev inget slutspel med kvartsfinaler, semifinaler och final.

Stämningen var på topp när spelare, coach, ledare och fysioterapeut i Köping Stars träffades i klubblokalen på Sveavägen i Köping vid lunchtid i fredags, före avfärd mot huvudstaden och kvällens match mot Alvik Basket. Flams och skratt och skämtsamma kommentarer. Nu skulle årets lag visa vad det går för, i en första match mot det lag, som vunnit fler SM-guld än något annat basketlag i Sverige.

Vi delade upp oss i olika bilar och for iväg mot huvudstaden. Jag åkte ensam med assisterande tränaren, John Dieckelman från Albany, inte långt från New York. Vi fick ett spännande samtal om basket, amerikansk politik och svenska attityder i bilturer tur och retur, Köping-Stockholm.

Årets lagsammansättning i Köping Stars har en låg genomsnittsålder, liksom också den nye coachen, spanjoren Gabo Loaiza, 29 år, som värvades för att ersätta Torbjörn Gehrke, coach i Köping Stars de senaste tre säsongerna.

Coach Gabo vill att Köping Stars med sina 12 spelare starka spelartrupp skall vara det yngsta och mest atletiska laget i SBL. Han vill också ge tillbaka till Köping – att laget skall vara en förebild för stadens hårt arbetande invånare.

När jag talar med coach Gabo i klubblokalen före avfärd använder han nyckelorden passion, ödmjukhet och hårt arbete. Han säger också att segrar inte är allt. Att spela och uppträda så att man visar respekt och kärlek till sporten är lika viktigt.

Som barn i Köping gick jag alltid på bandy, som då spelades på Köpings IP, en mycket vacker anläggning, där det spelades fotboll på sommaren och bandy på vintern. Köpings IS, laget i mitt hjärta, låg på den tiden i division 2 i fotboll, det som i dag kallas Superettan. Köpings IS i bandy låg i högsta division, i Allsvenskan.

KIS i fotboll har blivit Köpings FF efter en sammanslagning med Forsby FF. I bandy heter laget fortfarande KIS, men har flyttat till Krillan. Konstis, förstås, men också ett blåshål, som tyvärr skrämmer många gamla bandyälskare, med eller utan den klassiska portföljen. KFF håller numera till i Div 3 i fotboll och KIS i Div 1 i bandy.

Allt var mycket bättre förr, som vi nostalgiskt ofta kan konstatera… (Detta är verkligen inte alltid sant, jag vet!)

Som hemvändare till min barndomsstad i vuxen ålder – i år för 10 år sedan – är basket mitt stora sportintresse, när det gäller lokal lagidrott.

Jag är fortfarande bandyälskare, men måste i sanningens namn tillstå, att basketsporten har tre fördelar: man ser bollen, man slipper frysa och det blir inte 0-0 eller 2-1 eller 1-3. Det blir en himla massa mål hela tiden, ofta artistiska, i en sport som har offensiven som spelidé. Som nu senast, Alvik Basket – Köping Stars 48-109. Hurra, vajert!

Alla talar om att vi måste skapa fler mötesplatser för människor att stråla samman, underhålla kontakter och få nya vänner. Köping Stars hemmamatcher är i dag Köpings främsta mötesplats. Inget annat evenemang samlar 600-900 människor. Som nummer två som betydelsefull mötesplats i Köping kommer… ICA Maxi en fredag eller en lördag när kunderna är som flest, kanske 300.

Går jag på AIK-Djurgården på Friends Arena (jag vet att det numera heter något annat) så möter jag kanske 20 000 – 30 000 människor. Kanske känner jag inte fler än 25 människor av alla jag möter, fastän jag bott i Storstockholm i över 25 år.

När jag går på Köping Stars på hemmaplan med 750 i publiken… är kanske 250 mina vänner och bekanta. Sådan är kulturen i den lilla staden, där alla känner betydligt fler än vad människor gör i den stora staden.

Köping Stars.

Go for victory.

Just do it.

Yes you can.

The Sky is NO limit.