Synliga poliser skapar trygghet i centrum

Höstens valrörelse har handlat om otrygghet i centrum. Ordningsvakter och kameror i centrum har diskuterats flitigt. Av detta märks inget en vanlig förmiddag när pensionärer och flanörer ledigt strosar förbi Hökartorget, dagisbarn i reflexvästar går prydligt på led och många vågar sig fram för att hälsa på poliserna och berätta att de är glada att se dem på plats.

Andra berättar att de vill se poliser på stan oftare, och medborgare har också möjlighet att komma fram och lämna tips. 

– Det primära syftet med fotpatrullering är att träffa vanligt folk. De ska kunna ställa frågor, säga sin åsikt till oss och kanske till och med tipsa om vad de anser är ett problem, säger polisinspektör Erik Björklund.

Han och kollegan Daniel Hedström är områdespoliser i Västra Mälardalen och har sitt arbetsområde i kommunerna Köping, Arboga, Kungsör och Hallstahammar.

Den här dagen går polisernas promenad längs Stora gatan. Det är kav lugnt på gatorna så Hedström och Björklund har tid att stämma av läget inne i flera butiker.

Det märks tydligt att personal i centrumbutiker är tacksamma när polisen patrullerar. Flera vittnar om att mindre stölder och snatterier är vanligt förekommande.

Under förmiddagen kom också ett antal personer fram och vittnade om otrygghet. Personerna pekade ut tunneln mellan Folkets hus och Stora gatan samt gången mellan Hemköp och Hatz Deli som platser de inte vågar passera kvällstid.

– Från allmänheten hör vi att många saknar ordningsvakten, säger Daniel Hedström och syftar på Håkan Bergström, som slutade som ordningvakt i centrum i somras.

Märker ni om folk upplever centrum som tryggare eller otryggare nu?

– Det är jättesvårt att säga. Det är svårt att känna av tryggheten om vi inte gör en undersökning, säger Björklund.

Hur viktigt är det att prata med folk på stan för att snappa upp tips?

– Vi får absolut inte mest tips den här vägen men det händer ju. Det är ju en del i att få tips, att man måste prata med folk. Och här kan man prata med folk. Här kan man prata med alla typer av människor. Allt från missbrukare till vanliga näringsidkare, säger Hedström.

Hur ofta händer det att måste ni ingripa när ni är ute och patrullerar?

– Det är jättesällan. Det är snarare att vi träffar på någon som har druckit för mycket, som sitter på någon parkbänk eller någonting sånt. Det är oftast det som vi ser, säger Björklund.

– Eller att vi redan har ett eget ärende som vi gör någonting av. Men väldigt, väldigt sällan annars, fyller Daniel Hedström i.

Fotpatrulleringen tog cirka 40 minuter den aktuella förmiddagen, men det är inte alltid polisen kan lägga så mycket tid på det.

– Folk tycker att vi ska gå mer på stan. Men det tar ju tid också. Ibland räcker det med att åka igenom med bil. Vill folk oss något får de vinka och stoppa oss. Om vi inte har något viktigt jobb på väg, då stannar vi. Vi stannar alltid och pratar om någon vill någonting, säger Erik Björklund.

– Om man vet att man måste iväg på något annat, då är det bättre att man kör igenom centrum och det tar fem minuter än att man inte gör det över huvud taget, säger Daniel Hedström.

Det handlar helt enkelt om polisiära resurser. Men även om andra viktiga åtaganden kräver insatser någon annanstans har Hedström och Björklund ambitionen att vara synliga på stan och ha täta kontakter med allmänheten.

– Det är dem vi jobbar för. Det är de som ska känna trygghet. Det är inte jag som ska bestämma vad jag ska göra utan det är snarare de. Det är i alla fall min uppfattning, säger Erik Björklund.

Vad är det bästa med att patrullera till fots?

– Det folk säger till oss då kommer ju geniunt. Det är från hjärtat. Tycker de att vi gör ett dåligt jobb får vi höra det, vilket är tråkigt. Då får vi se till att bättra oss på den punkten. Sen får vi ju mycket positiva komplimanger också. Det är inte bara skit. Det är faktiskt mer positivt, att de är glada att se oss, att vi gör ett bra jobb och de håller på oss liksom. Det är det mänskliga mötet som jag gillar, som jag tycker är viktigt när vi gör de här fotpatrullerna, säger Erik Björklund.