Tage minns: Italienska ligan 1952

När säsongen var över för bandy och handboll, hade vi bestämt oss för en färd i Europa för att kolla läget efter andra världskriget. 

Gänget bestod av bilägaren och chauffören Gösta Brodin, kartläsaren och konstexperten Astley Nyhlén, underhållaren Arne Cederlund och co-driver och tolk, undertecknad Tage Gustafsson. 

På den tiden var passen giltiga i fem år. På banken infördes i passet hur mycket resevaluta man köpt. Första övernattning var i Köpenhamn sedan vidare till Hamburg, Västtyskland, där visum var tvunget att vara införd i passet. I Hamburg besökte vi ett ölshapp med tysk bumpabumpa musik. Vi fortsatte vår resa genom Tyskland på Autobahn. Övernattade i Frankfurt, med besök i Goethes födelsehus på Astleys inrådan. Huset hade blivit upprustat efter kriget och var nu museum. 

Färden gick vidare genom vackra Schweiz. I Basel gick vi för att lyssna till Hazy Osterwald orkester. Vidare körde vi mot Italien och passerade genom S:t Gottrardstunnel. Vi rullade vidare mot Milano, där vi stämt möte med Interstjärnan ”Nacka Skoglund” på San Siro-stadion, där han just hade avslutat ett träningspass. Han bjöd oss ut på sin ”stambar” på en öl och vi fick tillfälle att snacka fotboll och Nacka njöt av att prata svenska. Han hade gjort fyra landskamper för Sverige i Brasilien VM 1950, där han fick bronsmedalj. Genom bestämmelserna att inte använda proffs i det svenska landslaget var vi överens om att dessa måste morderniseras. Så skedde och så småningom och Nacka var med i VM 1958 som gick i Sverige, då han fick en silvermedalj. Vi tackade för ölen och pratstunden och följde senare hans öden.

På plats i Milano fick vi bevis på vilken populär person han var, överallt vill man trycka hans hand. Givetvis rätt påfrestande för honom.

Genom kombinationen vänner som vi var ”Italienska ligan”, när det gäller sport och konst var Astley den perfekta guiden, när han tog med oss till S:ta Maria delle Grazie. Där Asse berättade om ”dom stora” inom konsten bl.a. ”Nattvarden” av Leonardo da Vinci.

Ingen rast ingen ro, men kul hade vi det. Hemresan kan jag berätta om vid ett annat tillfälle, då vi mötte rallybilar i Mille Miglia.

Det är sådana här minnen som förlänger livet.