Tommy skildrar livet på samhällets baksida

Författaren Tommy Hansen, ursprungligen från Köping, har tidigare berättat för Magazin24 om sin bok Dagar i Irak.

Nu är han aktuell med en ny bok där han skildrar livet bland missbrukare och hemlösa runt Medborgarplatsen i Stockholm.

Projektet blev en familjär bildberättelse om samhällets baksida.

Under två års tid skaffade Hansen flera vänner i de kretsarna och fick följa deras vardag på nära håll.

– Att få göra det är verkligen ett förtroendeuppdrag. Det var verkligen ett svårt och tidsödande projekt, jag har tillbringat jättemånga helger och kvällar på plats. Inledningsvis, första halvåret, handlade bara om att bygga förtroende. Det går liksom inte att köra upp kameran i ansiktet på någon som är påtänd, bostadslös, som har sovit på en toalett vid Farsta strand 45 minuter på natten och dessutom lider av psykisk ohälsa. Då kan det hända vad som helst och det gjorde det också. Det gällde att förtjäna ett förtroende innan man ens lyfte kamera, säger Hansen och fortsätter:

– Men jag fick det förtroendet. Och jag får nog sträcka mig till att säga att jag blev till och med vän med flera av de här människorna också. Jag deltog på deras begravningar och fick sitta på samma bänk som de sitter. Så det här blev något väldigt personligt det där projektet.

Hansen skrev boken samtidigt som han var ställföreträdande generaldirektör och stabschef på tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Det gjorde att hans dagar blev konstrastrika.

– På förmiddagarna kunde jag sitta på regeringskansliet i möten med departementsråd för att sen på lunchen hasta ner till Södermalm för att hänga med missbrukare och hemlösa. För att sen därifrån gå tillbaka till den egna myndigheten och min egen ledningsgrupp. Det var tvära kast.

En viktig insikt Hansen kom fram till var hur lite som skiljer människorna runt Medborgarplatsen från vanliga Svenssons.

– Det är inte bara otur, men i regel är det små, små tillfälligheter som avgör. Det är det ena man ska bära med sig. Det andra är att om de här människorna hade möjlighet att backa bandet så skulle de med all säkerhet välja en helt annan bana eller fatta helt andra beslut. Det är ingen som vill vara där.

Tommy Hansen lyfter exemplet med en man vars livsöde förändrades drastiskt.

– Ena året är han välbemedlad bilförsäljare och sover med sin fru i sängen i villan i förorten. Ett år senare så är han missbrukare, hemlös och sover på en lastpall under en lastkaj i slakthusområdet. På ett år. Ingen fru, ingen villa och inga pengar liksom. Och han får betala tio spänn per dygn till någon polack som hyr ut en sovsäck. Det kan gå väldigt fort och det ska man ha respekt för.

Finns det något syfte med titeln?

– Det gör det förstås. Den är dubbelbottnad. Dels är det människorna som hänger runt Medborgarplatsen. Sen är de inte bara missbrukare eller hemlösa. De är faktiskt också medborgare. Det är viktigt att se dem som det. De är inga andra klassens medborgare, eller tredje klassens medborgare. De är lika mycket medborgare som du och jag. De har lika mycket rösträtt som du och jag. Och därför ska de också behandlas precis som du och jag.

Den familjära känslan förmedlar Hansen också genom bokens utformning. 

Då boken i första hand kan ses som ett familjealbum för de medverkande behövs ingen sidnumrering, inget fint förord, inga namn nämnda och minimalt med text.

– Jag skriver det inledningsvis: ”Det är inte min bok, utan vår bok”. Och det är verkligen vår bok. Det hade inte blivit någonting utan dem.