Vem bryr sig om Teros och Ingelas oro?

Politiken har många plikter i en demokrati. De kanske viktigaste – att minska medborgarnas oro och skapa trygghet, att skydda medborgarna från onödiga risker.

Men planerna på en vätgasfabrik med två andra stora industrier i närheten och två bostadsområden – Mälartorget alldeles intill, Malmön en bit bort – är motsatsen till nyss nämnda ambition. Detta skapar berättigad oro och utsätter många människor för ökade risker.

Boenden på Malmön och Mälartorget har protesterat. Även Yara och Nordkalk har i kontakt med kommunen framfört tveksamheter kring det lämpliga i att förlägga Köping Hydrogen Park på tomten Sjötullen 1.2/1.22. Entreprenören bakom pojektet, Torsten Granberg i Båstad, tycker att lokaliseringen är ”idealisk”.

Allt kring detta projekt har Magazin24 granskat, kartlagt och berättat om i sex helsidor i våra två senaste utgåvor.

Tero och Ingela Vähämäki är en klassisk och stolt arbetarfamilj, längst in på Bellevue-vägen, intill skogsdungen Ekbacken, med ekar från Gustav Vasas tid. De köpte sitt hus för 360 000 kronor för exakt 20 år sedan. ”I dag är huset värt 1,5 miljon”, säger Tero.

Tero, 55 år, är truckförare på Volvo sedan 25 år tillbaka och har jobbat på Volvo i sammanlagt 31 år. Hans hustru Ingela, 52, är EB-svetsare och har jobbat på Volvo i 19 år. Hon har varit kontaktombud inom den lokala metallklubben. Hon efterträddes i detta uppdrag av Per Ågren, i dag kommunstyrelsens ordförande i Köping.

Tero och Ingela har tre barn: Linda, 32, Mikael, 30, och Joakim, 24. Linda är plåtskärare på Tibnor. Mikel är mekaniker på Lantmännen. Joakim är lagerarbetare på Momentum.

Tero och Ingela har förverkligat arbetarklassens medelklassdröm: Villa, Volvo, Vovve. Intill huset står en Volvo C90 parkerad. Framför huset mot Ekbacken står familjens husvagn. Varberg är ett populärt resmål med husvagnen.

Vid husets gavel mot gatan står den stora stoltheten parkerad: en Chevrolet Bel Air 64. Med den bilen åker Tero och Ingela gärna på cruising i Hallsta, Arboga, Fagersta och Västerås. Raggarkulturen i själ och hjärta minskar inte med åren.

Tero och Ingela ser Yara några hundra meter bort från sin altan. Yara som tillverkar ammoniumnitrat, som används till civila sprängmedel. Det var detta ämne som orsakade explosionen i Beirut för några år sedan. Dygnsproduktionen av ammoniumnitrat på Yara är 900 ton.

Nu planeras ytterligare en fabrik med inbyggd explosionsrisk, en vätgasfabrik, 300 meter från Teros och Ingelas hem, Köping Hydrogen Park.

Vätgasens risker beskriver Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) så här:

”Vätgasen är en utmanande gas, säkerhetsmässigt, som behöver extra hänsyn för att kunna hanteras på ett säkert sätt. Som exempel kan nämnas att vätgas är mer reaktivt än de flesta andra brännbara gaser, vilket kan innebära större explosionstryck och i vissa fall övergång till detonation.”

– Vi är oroliga för vår hälsa och våra liv. Vi är rädda att bli livegna i vårt hus. Vill vi flytta härifrån kommer ingen att vilja köpa vårt hus. Något löfte från kommunen att köpa in våra hus, om vi i området inte vill bo kvar, finns inte, konstaterar Tero.

Denna vätgasfabrik tycks ha blivit ett prestigeprojekt för Köpings socialdemokrater, med två avsiktsförklaringar undertecknade av Elizabeth Salomonsson (den första) och Annika Duan (den andra). Detta när respektive var kommunstyrelsens ordförande.

Att låta två industrier, som har explosion som en inbyggd risk i sin produktion, ligga nära varandra och nära bostadsområden, förefaller obegripligt, sanslöst och vettlöst. En motsvarande vätgasfabrik i USA ligger i ökenmiljö, med många mil till närmaste bebyggelse.

Ändå är det detta förslag som Mark-och Miljödomstolen skall ta ställning till, inlämnat den 28 april från Köping Hydrogen Park. Miljötillstånd eller inte? Hoppas att domstolen säger nej.

Viljan att placera Köping på kartan får inte ta sig vilka uttryck som helst. Teros och Ingelas oro måste tas på allvar.