Kungsör, teknik och kvalitet

Marie Fröjdendahl är en helt vanlig tjej från Kungsör, som tidigare spelat fotboll, är en hejare på att hitta svamp i skogen, älskar att vara på semester i husbilen. Hon har aldrig sökt ett  jobb men är idag chef för Gnutti i Kungsör, med 310 anställda och 1 miljard kronor i omsättning. Magazin24 har träffat henne.

Vi börjar med att diskutera namnet, Gnutti, när vi möts på hennes kontor på fabriken. Jag säger att det låter som godis, ungefär som TuttiFrutti. Eller som en italiensk pastasort, som liknar Gnocchi.

Marie skrattar och berättar:

– Jag spelar mycket padel. I en turnering frågade en kvinna om Gnutti är en förskola? Hon såg namnet på min vattenflaska.

Gnutti är i själva verket ett italienskt företag med 5 000 anställda i världen. Bolagets hela svenska namn är Gnutti Carlo Sweden AB, ett familjeägt bolag med en hundraårig historia, ägs i dag i femte generation. Under åren har verksamheten vuxit, med förgreningar i flera världsdelar. Huvudkontoret ligger i Brescia i Italien, och 13 fabriker finns i Italien, Sverige, Österrike, Storbritannien, Tjeckien, USA, Kanada, Indien och Kina.

– Vår koncern är världsledande inom utveckling, tillverkning och leverans av komponenter till de flesta världsledande tillverkarna av stora dieselmotorer. Motorer som används i lastbilar, bussar, grävmaskiner, traktorer, skördetröskor.

Gnutti i Kungsör tillverkar vipparmar, en specialkomponent inom fordonsindustrin. Den möjliggör kraftöverföring mellan stötstång och ventil – eller mellan kamaxel och ventil. Vipparmar är absolut avgörande för en effektiv framdrift, speciellt för tunga fordon. Alla lastbilar med en Volvomotor har vipparmar som tillverkats i Kungsör.

– I en enda motor kan det finnas 24 vipparmar. Hur stor motorn är, hur kraftfull den måste vara, avgör hur många vipparmar den måste ha.

Gnutti i Kungsör är specialister på vipparmar och är OEM-tillverkare till Volvo, som står för den större delen av försäljningen. Återstående kunder är bland annat Scania och Cummins.

Finanskriser, pandemier och klimathot till trots fortsätter bolaget att växa.

Familjen Gnutti köpte fabriken i Kungsör 2007, året innan finanskrisen. Tidigare har fabriken hetat Finnveden, Torsten Ullman och Östlunds. De italienska investerarna har visat stor tilltro till svensk tillverkning och till fabriken i Kungsör, investeringar som blivit mycket lyckosamma.

Marie Fröjdendahl:

– Tack vare våra ägares investeringar blev vår fabrik i Kungsör starkare än någonsin efter finanskrisen 2008. Vi är lyhörda för förändringar. Vi kan ställa om. Vi kan matcha vår produktion efter marknadens krav.

Vad lärde ni er av pandemin?

– Vi blev snabbt varse, när pandemin började, hur viktigt det är att ha produktionen nära marknaden. Inom industrin blev det ofta problem med leveranser på grund av geografiska avstånd. Det fick produktionen att stanna av hos underleverantörerna. Vi kunde fortsätta att leverera till Volvo och Scania. Det gjorde att vi klarade oss bra under pandemin.

Vi börjar prata om Maries liv, hon berättar:

– När jag var fyra år gammal skildes min mamma och pappa. Vi bodde hos pappa. Vi var hos mamma varannan helg. Det var en ovanlig konstellation på den tiden. Min syster, Jeanette, är två år äldre, i dag lärare.

Maries pappa, Kent Karlsson, var polis, spelade fotboll och var musiker i Chris Kent.

– Pappa var bestämd. Ordning och reda. Vi lärde oss tidigt att ta ansvar. Curlingföräldrar fanns inte på den tiden. Och absolut inte hemma hos mig. Vi fick fixa och dona. Det lade grunden till att vi blev självständiga individer med god självkänsla.

Maries mamma, Solie Söder, började på den här fabriken, som då hette Östlunds, när hon var 16 år.

– När vi var hos mamma varannan helg hände det något hela tiden. Plocka svamp, fiska ål, pimpla, åka skidor. Allt sådant som pappa inte hann med när vi var hos honom på vardagarna. Han jobbade ju då.

Pappa gifte om sig och fick tre nya barn.

– Då blev vi fyra flickor och en bror i syskonskaran. Även mamma gifte om sig, och fick inga fler barn. Min bonuspappa avled nyligen. Min pappa är pensionär och kör TMA-bil åt Assistanskåren.

Marie var duktig i skolan.

– Jag var tävlingsmänniska och ville vara bäst i alla ämnen. Historia och nutidsorientering intresserade mig mest. Inte bra på ”tjejiga” ämnen, som slöjd.

Egenskaper efter pappa, egenskaper efter mamma?

– Efter pappa är jag bestämd, gillar ordning och reda, lärt mig att man skall hålla det man lovar, stå för sitt ord, vara ärlig mot andra. Efter min mamma har jag lusten att planera, vara en rivig kvinna, men ändå mjuk och kärleksfull. Jag har en mycket god kontakt med båda mina föräldrar också i dag.

Marie gick samhällslinjen på Ullvigymnasiet i Köping. Jobbade mycket på Sibylla Inn i Kungsör. Morgnar, kvällar, helger. Det hände att hon somnade i sin bänk på gymnasiet.

– Sibylla Inn var en viktig skola för mig. Där fick jag lära mig allt, från att planera, sköta kassan, göra allt förarbete och ta hand om allt efterarbete. Precis som jag har det på jobbet på Gnutti i dag, fast på en annan nivå.

Efter gymnasiet fortsatte Marie att jobba på Sibylla Inn på heltid. Efter ett år ringde mamma Solie och sade:

”Nu får du komma hit. Vi behöver folk till utleverans på logistikavdelningen.”

Kurt Jansson var logistikchef och den som rekryterade Marie. Han gick i pension dagen efter mitt möte med Marie.

Det har gått 26 år sedan Marie började på fabriken.

– Jag har inte gjort något annat än att jobba här, men å andra sidan… här har jag gjort mycket. Från utleverans till produktionsplanerare till logistikchef. Platschef i företaget sedan fem år tillbaka i februari.

Internutbildad i allt?

– Ja, men framför allt lär vi av varandra. En mentor för varje ny uppgift, jobba tillsammans, sida vid sida. Learning by doing.

Hur är det att vara platschef och kvinna i denna manliga miljö?

– Jag har aldrig känt eller tänkt att jag måste kämpa mer bara för att jag är kvinna. Det tackar jag alla manliga chefer för. När jag som logistikchef kom med i ledningsgruppen 2013 var jag den första och enda kvinnan. Idag, 10 år senare, består ledningsgruppen i Kungsör av 40 procent kvinnor.

Berätta om kulturen på Gnutti, som den är i dag?

– Jag är stolt varje dag jag går till jobbet. Stolt över medarbetarna, stolt över vad vi gör, stolt över vad vi åstadkommer tillsammans. Stolt över drivet, framåtandan, att vi har högt i tak. Vi är varandras arbetsmiljö, och omsättningen på personal är låg. De som slutar kommer ofta tillbaka. Det finns en frihet att komma framåt i vårt företag. Min företrädare som platschef började som montör, blev underhållschef och sedan platschef.

Beskriv ditt eget ledarskap?

– Jag är tydlig och effektiv att ta beslut, när ett beslut måste fattas, bara jag har det beslutsunderlag jag behöver. Jag kan inte mest och jag vet inte bäst som jag kanske trodde när jag var yngre. Nu lyssnar jag på andra och skapar mig ett lag. De som kan sitt jobb ska få jobba ifred och inte bli mikrostyrda.

Hur ser en dag på jobbet ut?

– Varje dag börjar med att alla chefer har möten på sina avdelningar. Sedan ett möte i ledningsgruppen. Där ingår cheferna för teknik, underhåll, produktion, kvalitet, logistik och personal. En hel del tid spenderas vid datorn och på möten, hålla kontakt med kunder och med folk på huvudkontoret. Jag rycker in där jag behövs och kan göra en insats.

Nackdelar för en industri som Gnutti att ligga i lilla Kungsör?

– Att vi är just ”lilla Kungsör”. Vi har svårt att rekrytera. Vi har tuff konkurrens från Volvo i Köping, VCE i Eskilstuna, många olika företag i Västerås. Vi har många medarbetare som bor i Köping, som bor i Eskilstuna.

Det är inte svårt att rekrytera på chefsnivå. Det är svårt att rekrytera industriarbetare.

– Att vara industriarbetare är inte lika attraktivt som förr. Det ser vi redan på utbildningarna, där många linjer som leder till industrin har lediga platser.

I dag arbetar 310 personer på Gnutti i Kungsör. Mindre än hälften bor i Kungsör. De bor i Arboga och Köping, i Eskilstuna och Västerås.

Vad vill du göra åt rekryteringsproblemet?

– Vi måste öppna upp i svensk industri. Ha öppna hus och välkomna allmänheten att komma och se hur vi jobbar och hur vi har det. Det har vi gjort. Många kom.

Skolklasser?

– Vi måste välkomna skolklasser i tidig ålder att komma på studiebesök och kika och fika. Och bjuda dem tillbaka i högstadiet.

Vad kan ni erbjuda?

– Vi kan erbjuda bra jobb med god lön i olika yrken, montör och operatör, underhåll, logistik, teknik och  kvalitet.

Marie är mycket berömmande mot kommunledningen i Kungsör och nämner då näringslivschefen Ida-Maria Rydberg, kommunchefen Claes-Urban Boström och kommunalrådet Mikael Pettersson.

– Toppen, vilket gäng, så engagerade, så lyhörda. Så stolt att vara med på kommunens raketresa från botten mot toppen när det gäller den årliga företagsrankingen.

När känner du dig lycklig på jobbet?

– Jag tycker om när det händer något. Vill inte att det skall stå still. När vi sitter i ledningsgruppen, när vi har framfart, när mina medarbetare är glada, när folk skrattar, då mår jag bra, då kan jag känna lycka.

Marie tänker, fortsätter:

– Det skall vara öppna dörrar, prestigelöst, vi gör detta tillsammans, i gemenskap med varandra.

Dåliga dagar?

– Visst har även jag dåliga dagar då jag kan tycka att det jag håller på med inte kan vara världens roligaste jobb. Men dessa dagar är sällsynta och inte så många under alla mina år här.

Marie har spelat fotboll i Kungsörs BK, innermittfältare, tills hon var cirka 30 år.

Hennes pappa och hans fru var danslärare på Köpingstriffarna. Marie har dansat mycket, bugg och foxtrot. Hon har också ridit under något år.

– Rörelse är viktigt. Idrott skall vara kul. Att gå ut och springa är inte kul. Att spela fotboll och att dansa är kul.

Numera är det padel som utgör Maries motionsliv, 3–4 gånger i veckan.

– Min sambo, Håkan, klagar och säger att han är en padelänkling. Men en gång i veckan spelar han padel – med mig.

Marie rör sig gärna i skogen och ääälskar att ”hämta hem svamp”.

– Det har blivit över 50 kilo svamp hittills i höst. Kantarell, blodriska, svart trumpetsvamp, karljohan och blomkålssvamp.

Marie har en dotter, Lia, 17 år, går på samhällslinjen på Vasagymnasiet i Arboga.

– En fantastisk skola! Lugnt, tryggt, utmärkta lärare.

Lia har sommarjobbat på Kungsudden, vill åka till Vietnam och lära sig vietnamesiska.

Hur påverkar samhällets utveckling mot grön omställning er produktion?

– Hårdare krav för varje år, som vi naturligtvis anpassar oss till. Vi har en utvecklingsavdelning, som följer teknikskiftet noga och försöker hitta nya produkter som vi kan tillverka i våra maskiner i Kungsör.

Vad säger branschens egna prognoser?

– I segmentet av dieselmotorer, som vi levererar, ser vi att volymerna kommer att hålla goda nivåer till 2035.

Fabriken i Kungsör har 5-skift, 168 timmar i veckan.

– Vi räknar med fullt kapacitetsutnyttjande i varje fall fram de närmaste fem åren. Då kan vi eventuellt gå ner i skift och skapa utrymme för andra produkter.

Okänd talang?

– Jag är talanglös. Kan inte sjunga, inte rita, inte sy. Jag hankar mig fram och gör mitt bästa.

Vad gör du och dina systrar när ni vill ha riktigt kul?

– När vi skall slå på stort åker vi till Stockholm en helg, går på Wallmans salonger, unnar oss en spa-upplevelse.

Vad drömmer du om?

– Jag är jordnära, har inga högtflygande planer. Aldrig sökt ett jobb. Bara tackat ja till de erbjudanden jag fått. Skulle jag trots allt vilja jobba någon annanstans än i Kungsör så skulle jag välja en fabrik i vår koncern i Kanada eller i Italien.

När Marie, tio år gammal, besökte fabriken och hälsade på sin mamma, tänkte hon….”här vill jag jobba när jag blir stor.”

Att hon en dag skulle bli chef för hela fabriken, med 310 anställda och 1 miljard kronor i omsättning, kunde hon inte ana. Inte då. Idag är hon vid ett mål hon inte ens drömt om.