”Människohandel finns utanför storstäderna”

I lördags bjöds Simon Häggström in som gästtalare till den elfte upplagan av Afternoon tea i Kungsör. Till vardags jobbar han som polis vid Nationella Operativa Avdelningen (NOA), och är specialiserad på människohandel för sexuella ändamål.

– Jag har jobbat med det i drygt tio år, och har under åren som gått skrivit för att bearbeta det eländiga vi får se i dessa miljöer, förklarar han.

Skrivandet har resulterat i de två böckerna ”Skuggans lag” och ”Nattstad”. Simon har valt att hålla det brutalt ärligt i sina böcker samt när han är ute och föreläser.

– Det jag berättar om är verkliga händelser, för att förmedla verkligheten så som den faktiskt är. 

En av de största utmaningarna har varit att hitta ett sätt att förmedla verkligheten utan att det blir för magstarkt.

– Men jag insåg ganska tidigt att det vore ett svek mot de kvinnor och barn som drabbas att försköna deras verklighet. Vi måste adressera problematiken i att det finns tusentals svenska män som väljer att köpa sex och utnyttja dessa kvinnor. Om vi inte vågar prata om det finner vi ingen lösning, konstaterar Häggström.

Är det en missuppfattning att människohandel och prostitution främst förekommer i större städer?

– Det är en av de vanligaste missuppfattningarna, men det är inte så konstigt. För några år sedan var det främst koncentrerat till Stockholm, Göteborg och Malmö, men människohandlarna har insett att det finns en marknad även utanför storstäderna.

För några veckor sedan greps hela 20 stycken sexköpare på fyra dagar i Örebro, och förra våren greps 15 stycken inom loppet av fyra dagar i Västerås.

– I alla städer längs de stora vägarna finns kvinnor från Rumänien och Nigeria som förs mellan olika städer med ett enda syfte, och det är att sälja sex.

– Ett av de största problemen med trafficking är att det är extremt mobilt, så det är svårt för polisen att ingripa just eftersom det är såpass gränsöverskridande. Ena dagen kan de vara i Örebro, nästa i södra Sverige och nästa vecka ha passerat norska gränsen.

Som med all handel är det efterfrågan som styr utbudet, och det är viktigt att belysa, menar Häggström.

– Jag brukar vara väldigt tydlig när jag är ute och föreläser med att det grundläggande problemet i den här frågan inte är människohandlarna, utan att svenska män väljer att investera sina pengar i att köpa sex när de är på väg hem från jobbet. Utan dessa män hade den organiserade brottsligheten inte varit intresserade av att syssla med detta.

Har du sett några förändringar i och med MeToo-rörelsen?

– Det har absolut påverkat den svenska grupperingen av kvinnor som säljer sex, de har verkligen fått en röst via sociala medier och gemene man får upp ögonen för deras verklighet. Men den största gruppen kvinnor, som främst är från Rumänien och Nigeria, har inte påverkats på samma sätt. I slutändan handlar det om kunskap. Väldigt många människor förstår inte hur omfattande problemet är.

Simon tror även att människor har svårt att ta till sig att de vanligaste sexköparna är svenska män med ett ordnat liv.

– Det skulle nog vara lättare att förstå om köparna var kriminella, men 90 procent lever helt normala liv.

Några varningssignaler om att det kan bedrivas människohandel i en lägenhet är att flera okända män rör sig i trapphuset och att kvinnor med östeuropeiskt ursprung står ute och röker, enligt Simon.

– Det tycker jag är så fint här i Kungsör, att man trots att det är en liten stad har en egen antitraffickinggrupp. De sitter inne på en djup kunskap och kan vara bra att vända sig till om man anar oråd. 

– Den här frågan handlar inte bara om vad polisen eller socialtjänsten kan göra, det är ett samhällsproblem och alla måste ta sitt ansvar och rapportera misstänkta saker.