Nej tack till flödande energi

Det blev ingen vindkraft på Tretjärnsberget, närboende och politiker sa nej. Vad blir det istället då, för vi kan ju inte fortsätta som förut. Redan ruinerande höga elpriser och ett förestående fördubblat elbehov är bara krusningar på ytan.

David Attenborough skriver i ”ett liv på vår jord – en vision för framtiden”. Det ser illa ut för det kanske enda intelligenta livet i hela universum. Från år 1937 till år 2020 har antalet människor ökat från 2,3 till 7,8 miljarder.

Koldioxidhalten i atmosfären, som bidrar till jordens uppvärmning, har ökat från 280 till 415 ppm. Vildmarken, vår orörda natur, har minskat från 66 till 35 % av jordytan. Och vi fortsätter att bli fler och vi fortsätter att satsa på ökat välstånd, för Sveriges del plus 5 % år 2021. Nu går det inte längre. Vi måste sätta stopp för en utveckling som leder till katastrof. Vi har inget val, vi måste ändra vår energiförsörsörjning,

Men vilka vägar skall vi välja? Jo alla utom de fossila och det gäller inte bara oss, det gäller globalt. I nuläget står 85 % av den globala energin av fossila bränslen, vattenkraften för 7 %, kärnkraft för drygt 4 %. Sol, vind, vågor, tidvatten och geotermisk energi, som naturen så generöst erbjuder oss, står för blygsamma 4 %. Det gäller bara att hitta bra vägar för att kunna ta vara på vad naturen erbjuder. Vi måste skydda en krympande orörd natur och finkänsligt granska var vindkraften skall etableras men skall vi klara ett fortsatt välståndsbygge måste vi tacka ja till all slags flödande energi.

Varför inte placera snurrorna till havs? Men nej säger försvaret. Flygarna klarar inte av att veja för tornen. Budgetera några kronor ur försvarsanslaget till utbildning av piloter där de får lära sig hur man undviker att kollidera med vindkraftstorn, skyskrapor, kyrktorn etc.

”Vi skall inte ha vindkraft, satsa på kärnkraft i stället” säger någon. Tyvärr, inga privata investerare verkar vilja vara med. För det krävs skattemedel och lånegarantier. Mikael Odenberg (M, tidigare försvarsminister) säger ”Vi skulle förvisso behöva mer väderoberoende elproduktion men om den ska komma till stånd genom kärnkraft så ligger det förmodligen 15–20 år bortåt i tiden” och så lång tid har vi inte på oss. Återstår lagring av oregelbundet tillförd energi, bland annat som vätgas.

Niklas Johansson på LKAB säger ”För 5 år sedan skulle jag inte ha sagt att vindkraft är lösningen på vårt energibehov. Men vätgasen och möjligheten till vätgaslagring har medfört ett paradigmskifte och skapat en helt annan situation för vindkraften”, och vi behöver bara köpa el när det blåser och till mycket låga priser.”

När LKAB, 2045, har gått över till vätgasbaserad förädling kommer de att med nuvarande volym på produktion kräva el motsvarande en tredjedel av den el som produceras i Sverige i dag.

Slutförvaringen av begagnat kärnbränsle är ett svårlöst problem. När bränslet tas ur bruk är det 250 grader varmt och måste kylas med flödande vatten. Det håller sig över kokpunkten i 35 år. Efter ytterligare 150 -200 år har det svalnat till hanterbar nivå. Det begagnade bränslet skulle kunna bli en stabil värmekälla i ett fjärrvärmeverk.

Slutförvaringen av plutoniumet är ett olöst problem. Plutonium används som bränsle i kärnvapen och i reaktorer, framförallt plutonium-239 (halveringstid 24100 år). Kanske lite utanför energifrågan – Sverige och Finland köper uran av Ryssland, Tyskland köper gas, förvånansvärt oförnuftigt att hota kunderna med aggressivt vapenskrammel. Så illa hanterar man inte sina kundrelationer. Nej, ersätt oförnuftiga satsningar på vapen och krigsmakt med diplomati. Erbjuda fredlig samvaro.

Ta upplösandet av unionen mellan Sverige och Norge som modell, två länder med befolkningar som trivs tillsammans.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Carl-Olov Persson