Rader om respekt

Den 3 september var jag så trött på att i TV höra samma politiker säga samma saker att jag – olikt mig – zappade till en kanal som visade ishockey. (Rögle vann med 2–1 mot ungerska Fehérvár).

Det konstruktiva spelet gav mer än valdebatterna, som ofta saknade mål och metod – till exempel för att avhjälpa bristerna i vården. Misskötseln av pandemin.

Kvinnan som avled efter att ha fått ättika i stället för vatten. Mannen som glömdes på toaletten i 16 timmar, etcetera

”Ivos bedömning är att det inte handlar om enstaka olycksfall i arbetet utan om långvariga och allvarliga brister i kommunernas förmåga att trygga en godtagbar kvalitet och säkerhet i vården”, kommenterade Sofia Wallström, generaldirektör för IVO, som gått igenom 50 000 journaler och enkäter.

Innan valet kom en forskningsrapport om stora olikheter mellan regionerna och behov av statlig styrning – som KD tidigare pratat mycket om men inte betonade i de viktiga TV-debatterna.

Mycket försvann i partiernas röstfiske. Socialdemokraternas valkampanj var i princip: Magdalena Andersson är bra, Sverigedemokraterna är dåliga.

MP:s metod var att ofta använda ordet brun för att måla ut miljontals SD-väljare som nazister. Hoppas att inte ”Putler” – som han gjorde i Ukraina – någon gång tar det som motiv för att ”befria” Gotland eller annat svenskt territorium.

År efter år har det visat sig att ju mer man pratar illa om SD, desto fler röster får partiet. Men det fattade inte heller försvarsminister Peter Hultqvist.

”Jag spelar inte dum”, hörde jag honom säga i en TV-debatt.

Strax innan valdagen kallade han SD för en säkerhetsrisk, med upprepad hänvisning till hur partiet röstat om Ryssland i EU.

Men oberoende Voice Watch konstaterar att av de åtta svenska partierna i EU hade SD den största bestämdheten gentemot Ryssland och röstade för de mer kritiska alternativen i 93,7 procent av fallen.

Jimmie Åkesson ilsknade till i stället för att svara Hultqvist med den sanningen.

Sanning är också talet om SD:s rötter. Vid starten 1988 bestod partiet av personer från nationalistiska och rasistiska organisationer. Mikael Jansson från Örebro började 1995 städa upp i partiet, en städning som sedan pågått år efter år med skandaler och följande uteslutningar.

Vänsterpartiet (som förr var kommunistpartiet) har också rötter. Magnus Utvik, som själv varit vänsterpartist, nämner bland annat stödet till Lenin, Stalin och de socialistiska öststaterna, och skriver:

Det finns inget annat svenskt riksdagsparti som har ett lika mörkt förflutet som Vänsterpartiet.

Som bondson känner jag det mer tryggt med Centern, som har rötterna i Bondeförbundet och vars riksdagsledamot enligt sägnen sa: ”Huvudsaken är inte att vi får lägre skatter, huvudsaken är att vi får bättre pris på getmesosten.”

Respekt är viktigt. Och vill du ha respekt, visa respekt! Så respekt försöker jag visa även mot SD och andra partier och personer som jag inte är så förtjust i.

I skolvalet på Nybyholm i Arboga vann Respekt-partiet. Och vid riksdagens öppnande, den 27 september i år, sade Carl XVI Gustaf:

Vi kan alla bidra till att det offentliga samtalet präglas av grundläggande respekt och hänsyn till varandra.

Respekten för religionsfrihet då? Julia Kronlid blev starkt ifrågasatt som andre vice talman för att hon var troende. Men Anders Norlén tror också på Gud. Han accepterades som talman av alla.

Apropå tro så är det Tacksägelsedagen denna söndag, då man i kyrkorna tackar för säd, frukt, svamp och annat som jorden ger oss.

Dessutom finns det så mycket annat att tacka för. Ibland vet man inte värdet på något förrän det är ett minne. Så, som Carl Welsh uttryckt det: ”Om du vill kan du hitta miljoner orsaker till att hata livet och vara arg på världen. Om du vill kan du hitta miljoner orsaker till att älska livet och vara lycklig.” Välj själv!

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.