”Det nya jämlika – olika för alla”

Anders Härdevik är grabben från Kolbäck, som spelade hockey i Westmannia i Köping, som hamnade i skolvärlden som lärare och ledare, som gärna spelar munspel och älskar mexikansk mat. Magazin24 har träffat honom.

Anders Härdevik är uppvuxen i Kolbäck och bor i Kolbäck. Hans pappa var elektriker. Hans mamma var dagbarnvårdare och stöd åt samhällets olycksbarn. En yngre bror och en yngre syster.

– Jag hade lätt för mig i skolan. Jag behövde inte anstränga mig mycket för att knäcka den sociala koden i skolan och förstå vad som förväntades av mig. Jag kunde tidigt läsa och skriva.

Skolan är Anders yrkesvärld, i dag verksamhetschef för grundskolan och grundsärskolan, 4 900 elever, i Enköping, en kommun där 94 procent av lärarna är behöriga.

Vi träffas hemma i hans hus, där han just nu är sjukskriven för en bytt  knäled.

Kolbäck i ditt hjärta?

– Bruksmentalitet har blivit en ursäkt för pojkar som inte tycker att det är kul att gå i skolan. Jantelagen kan vara stark i bruksorten. Du skall inte sticka ut. Vill du sticka ut måste du ha ett visst förtroendekapital – att du har muskler eller är bra i idrott. I bruksmentaliteten blir medelmåttigheten en dygd. Det köper jag inte. Bruksmentaliteten måste bli ett jävlarenamma. Jag kan också!

Anders spelade hockey i Kolbäck, kom med i TV-pucklaget, gick på hockeygymnasium i Västerås, blev målvakt i Westmannia i Köping, kom in på GIH och blev utbildad idrottslärare.

– Jag jobbade åtta år som idrottslärare i Västerås och Kolbäck. När jag var 29 år sökte jag en tjänst som skolledare i Torshälla.

Anders blev anställd, gick rektorsutbildning och arbetade som rektor i tio år. År 2009 skrev han boken ”Tur för skolan att den är obligatorisk”. Boken fick stor uppmärksamhet. I boken beskriver Anders hur skolan begränsar i stället för att utveckla unga människor. Boken blev början på en karriär som föreläsare.

– I sex år åkte jag omkring som konsult, föreläsare och utbildare. Knarkade uppmärksamhet, fick höga arvoden och tjänade mycket pengar.

Men våren 2014 mådde Anders inte längre bra.

– Jag kom fram till att mina drivkrafter var att göra skillnad på riktigt. Jag vill känna att det jag gör får verkan utanför väggarna där jag sitter. Vill jobba i ett sammanhang, över tid. Då tackade jag ja i november 2014 till mitt nuvarande jobb i Enköping, en kommun med 50 000 invånare.

Vilka är de tre största system­felen i svensk skola?

– Timplanen. Betygssystemet. Synen på formellt och informellt lärande.

Utveckla?!

– Timplanen i svensk skola har hängt med i 181 år. Den innebär att alla elever i en klass oavsett intressen, förutsättningar och behov skall få precis lika mycket tid av sin lärare i alla ämnen. Skolan uppmuntrar inte till effektivitet. Oavsett hur snabbt du lär dig måste du lägga ner lika mycket tid, lika många lektionstimmar, fram till terminens slut. Vi uppmuntrar inte till växt och utveckling. Vi uppmuntrar anpassning. Bäst att köra på treans växel. Det blir bäst för alla.

Detta har Anders försökt bekämpa.

– Jag har i min olika roller försökt att göra något åt detta, som lärare, fackligt ombud, rektor, utbildare, föreläsare, verksamhetschef. Systemet är skapat av människor och går att förändra av människor. Men när du går före och gör någonting som omgivningen inte känner igen blir reaktionen inte nådig. Olika för alla måste vara det nya jämlika.

Betygssystemet?

– I betygssystemet har vi passerat Competition Point. Vi har en lärarkår som känt sig tvingad att höja betyg för att delta i någon slags tävling. Vi har nått Cheating Point. Vi börjar att fuska. Betygssystem och betygsurval till gymnasiet känns för mig helt feodalt.

Formellt och informellt lärande?

– För att bli trovärdiga måste vi intressera oss mycket mer för vad eleven lär sig när eleven inte är i skolan. Den längsta tiden när en elev lär sig är inte i skolan. Den informella lärotiden är längre än den formella lärotiden. Skolan har inte ensamrätt på lärande. Nu har vi ny teknik för lärande som OpenAI och ChatGPT. De som inte vill ta till sig denna teknikutveckling är hopplösa förlorare.

Det finns framför allt en fråga där vi måste bestämma oss och fatta beslut.

– Vi är inte överens om syftet med skolan i dag, år 2023. I varje kommunaliserad skola, i varje utbildningsnämnd, måste vi ställa frågan: Vad är syftet med skolan? När vi har bestämt oss för svaret – då måste vi hitta incitament för att bedöma hur väl vi lyckas.

Vad är bra resultat i skolan?

– Den frågan kan vi inte svara på innan vi är överens om syftet. Alla anser sig ha tolkningsföreträde. En del anser att man skall ha roligt i skolan. Andra tycker att det är viktigt att mjölken i skolmatsalen är ekologisk. Åter andra tycker att höga meritvärden är det viktigaste. Det går inte att driva någon verksamhet om man inte är överens om vad som är syfte och mål.

Tror du att en skola som åter blir statlig är bästa vägen mot en likvärdig skola för alla?

– Nej, det tror jag inte. Det är för enkelt. Det kan låta som en bra tanke. Vad skulle staten göra? Det skulle bli ännu mera byråkrati. Se hur Skolverket växt med antalet anställda. Har skolan blivit bättre för det? Jag tror inte att en förstatligad skola är lösningen med stort L.

Berätta om skolan i Enköping?

– I Enköping är 94 procent av lärarna legitimerade. Det innebär inte att vi har bättre resultat än andra kommuner. Och det innebär inte att vi har bättre eller sämre ekonomi än andra kommuner. Vi jämför oss inte med andra kommuner. Vi jämför elever och lärare och rektorers resultat över tid – att alla har en utvecklingskurva uppåt, en allt bättre progression. Måttet för Enköpings grundskolor och grundförskolor är progression. Resan mellan invärde och utvärde.

Kan man tala om Enköpings-modellen?

– Jag är livrädd för att tala om modeller. En modell har byggts upp över tid. I mitt fall som verksamhetschef under åtta år. Men kommer man på studiebesök upplever man bara ett nu. Men upplever inte uppgångar, nedgångar, personalomsättning. Man kan inte se vilket mått av tillit som finns mellan politik och tjänstemän, mellan lärare och elever, mellan lärare och föräldrar.

Att köpa en modell kommer aldrig att funka, menar Anders.

– Du kan åka runt och få inspiration men magin i all verksamhetsförbättring handlar om att våga se det faktiska nuläget. Den ledare som vågar se den faktiska verkligheten i vitögat har förutsättningar att lyckas. Om man inte vågar utan sopar under mattan, börjar redovisa en massa konstiga resultat som inte stämmer – då är det mygel, då kommer du aldrig att lyckas. Det finns ett nuläge i varje klassrum. Det är där vi måste vara, jobba och förändra. Hur ser det ut i dina klassrum, för dina elever? Det ser inte lika ut som i klassrummet intill. Ska vi då jobba med samma lösning för båda klasserna? Absolut inte. Vi skall jobba med nuläge på individnivå. Att behandla alla olika är den nya jämlikheten.

Att bygga kultur är viktigt i ditt tänkande som skolledare, berätta?!

– Bra verksamhet har inget med tur och tillfällighet att göra. Det gäller lärare. Det gäller rektorer. Det gäller verksamhetschefer. Om man låtsas att vissa lärare och vissa rektorer har tur, för att de lyckas bättre, då har vi inte förstått någonting. Att vara lärare är en profession som har lön för att lyckas. Att inte lyckas är inte ett statiskt tillstånd. Men om man inte benämner det som ett misslyckande – då kan det bli ett statiskt tillstånd.

I Enköping rättas nationella prov centralt.

– Vi har haft centralt kodad rättning av alla centrala prov i Enköping i åtta år. Det har vi själva bestämt. På det sättet får vi inte glädjebetyg. Snarare får vi lite sämre betyg. Rättar en lärare själv sina egna elever är risken stor att man tar ovidkommande hänsyn i betygsättningen, typ ”…jag vet ju att Kalle just nu har det svårt hemma”.

Studieron i klassrummet?

– En avgörande faktor. Två gånger per år ställer vi frågan till alla elever hur de upplever sin situation. Om miljön är trivsam? Om läraren gör mig intresserad av ämnet? Om läraren förklarar så att jag förstår? Om jag är delaktig i hur jag visar vad jag kan? Har vi en kultur som tar personligt ansvar för vårt resultat? Ser vi dippar i ett klassrum har vi kärleksfull dialog. Hur tänker du som ansvarig lärare? Hur kan jag stötta dig?

Kan du tänka dig att starta en friskola i Köping?

– Nej, det tåget har gått. Det har blivit för mycket kamp om skolpengen. Friskolor är legitima i min värld. Men vi måste se över regelverket. Det handlar mycket om hur man väljer elever.

En frestelse du inte kan motstå?

– Bra råvaror när jag lagar mat. Jag har en förkärlek för mat som lagas i Sydamerika och södra USA. Rest en hel del i Casta Rica, Mexico, södra USA. Det var då jag upptäckte deras matkultur.

En okänd talang?

– Jag vill fortfarande bli rockstjärna. Med stigande ålder är min repertoar country och americana-musik.

Berikad med många tankeställare kring svensk skola fotograferar jag Anders, hemma och utomhus, och tar reporterbilen tillbaka till Magazin24:s redaktion.