”Kommunen äger frågan”

Vi träffar Henrik Eidestedt, som är miljöskyddshandläggare på Länsstyrelsen i Västerås. Han jobbar med verksamheter som måste söka tillstånd. Då föregår alltid ett samråd.

Det handlar bland annat om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Frågor som rör lagen om vattentjänster ingår i hans uppdrag. Han har också tillsyn över industrier; ser till att de följer sina tillstånd.

I debatten i Köping kring tvångsanslutningen på Norrmälarstrand, i fråga om vatten och avlopp till Köpings kommunala system, framhåller vissa politiker och partier att en återremiss och ett omtag i fråga om verksamhetsområde för vattentjänster inte är möjlig. Ty då får man ”Länsstyrelsen efter sig”.

Är inte hela denna frågeställning ett kommunalt beslut, inte en fråga för Länsstyrelsen?

– Alltså – kommunen har ju beslutat att bygga ut vatten och avlopp på Norrmälarstrand. I lagen om vattentjänster finns det en paragraf som säger att i vissa lägen har kommunen skyldighet att bygga ut vatten och avlopp. Det är den paragrafen som Länsstyrelsen har tillsyn över. Vi kan gå in och förelägga kommunen om att man ska förse ett område med vatten och avlopp, till exempel, eller dagvatten och något annat. Vi kan förelägga och även förelägga med vite i vissa fall. I fråga om VA på Norrmälarstrand är beslutet alltså helt och hållet kommunens. Länsstyrelsen har inte varit inblandad. Därför är frågan om återremiss bara en kommunal fråga i detta fall.

Riksdagen fattade 2023 beslut om ändring i lagen om allmänna vattentjänster, LAV. I paragraf 6 läser vi ”att särskild hänsyn skall tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö.”Hur tolkar du lagtexten?

– Att kommunen skall ta större hänsyn till möjligheten att lösa VA-frågan på frivillig basis. Större möjlighet för fastighetsägarna att lösa detta gemensamt.

Vi läser att ett flertal kommuner gjort ett omtag i hela frågan efter riksdagsbeslutet, till exempel Båstad, Orsa och Umeå. En återremiss och ny bedömning är förstås möjlig också i Köping?

– Då får man titta på om det framkommit nya uppgifter, som gör att man kan ändra den tidigare bedömningen. Då kan man göra ett omtag.

En stor otrygghet för de boende på Norrmälarstrand är den stora osäkerheten vad slutnotan blir för varje fastighet. Det enda som är säkert är att den beräknade kostnaden hela tiden stiger. I politiska kretsar talas det om att kostnaden kan bli så hög att övriga VA-kunder i Köping förväntas solidariskt vara med och betala. Kommentar?

– Grundregeln är att hela VA-kollektivet ska vara självbärande. Alltså det ska inte finansieras via skatten. Det man brukar göra är att ta ut en särtaxa för alla i ett område som ska anslutas. Det är dessa fastigheter som ska stå för kostnaden. Att skicka faktura till andra i det kommunala kollektivet skulle jag säga inte går.

Kommunen har i ansökan till Mark- och miljödomstolen anfört att kommunalt VA ska skydda badvattnet i Galten. I stället får kommunen tillstånd att placera fyra olika pumpstationer med breddning vid de enda fyra badplatserna som finns för fritidshusägare. Hur rimmar detta med den uttalade ambitionen att värna miljön och vattenkvaliteten?

– För det första så är det ju inte så att pumpstationer står och breddar hela tiden. Det är en grundförutsättning. Och om de står och breddar hela tiden, då är det något som är fel. Det man gör är att försöka minska hur ofta och hur mycket pumpstationerna breddar. Rent krasst är det ju så att ledningsnät läcker i vissa lägen. Men i det här fallet är det ju ett nytt område där man bygger nya ledningar. Har man dimensionerat rätt och vidtagit de här försiktiga åtgärderna är risken för att behöva bredda väldigt liten. Ja, det kan påverka badplatserna. Men tittar man på helheten så ska det inte vara någon större miljöfara utifrån till exempel övergödning.

En miljöinvestering för vattenmiljön inom EU ska enligt EU:s vattendirektiv vila på proportionalitetsprincipen, där kostnaden ska stå i proportion till uppnådd miljönytta. Experten Peter Ridderstolpe hävdar att de 212 fastigheterna längs Norrmälarstrand sammanlagt släpper ut 5 kilo fosfor per år i Galten. Samtidigt släpper kommunens avloppsredningsverk Norsa ut 1, 1 ton fosfor varje år genom tillstånd av Länsstyrelsen i Uppsala. Det förefaller inte vara rimliga proportioner på de miljöfaror vi pratar om?

– Nej, men samtidigt avser ju dessa 1,1 ton omkring 25 000 personer. Reningsgraden för fosfor i ett avloppsreningsverk ligger på över 97 procent. På ett enskilt avlopp brukar man ställa krav på rening till 90 procent. Reningsgraden är alltså högre i ett kommunalt reningsverk. Sen är det ju många fler anslutna. Då blir volymerna större. Men generellt så är ju ett kommunalt reningsverk många gånger mycket mer effektivt än ett enskilt avlopp.

Köpings kommun beslutade 2020–12–21 att undanta ön Stora Aspholmen med 23 fastigheter ifrån Norrmälarstrands verksamhetsområde, som beslutades 2016–11–28. Är detta beslut i enlighet med vattentjänstlagen?

– I denna fråga hade jag en diskussion med kommunen. Bebyggelsen på ön hade klumpats ihop med bebyggelsen på fastlandet. Allt betraktades som en samlad bebyggelse. I diskussionen kom vi fram till att ön Stora Aspholmen borde betraktas som en enhet för sig. Fanns det förutsättningar för ett kommunalt ansvar på ön eller inte? Husen hade låg standard. Många kom bara dit för att fika och vistas några timmar över dagen. Kommunen valde då att ändra och beslutade att Stora Aspholmen inte låg inom verksamhetsområdet.

När det gäller förutsättningar för att besluta om ett verksamhetsområde – är det praxis att undersöka markförhållandena och ta fram en geologisk markplan så att man vet var man måste gräva och var man måste spränga i berg innan ledningar kan läggas ner? Entreprenörerna som skall gräva klagar på att en geologisk markplan saknas. Därför är det omöjligt att komma med offert.

– Vi på Länsstyrelsen är inte inblandade i detta. Men oftast kanske man börjar med ett verksamhetsområde, sedan gör man en projektering. I den här projekteringsfasen undersöker man mer om hur allt det tekniska skall genomföras. Och hur detaljerad den är vet jag inte riktigt.

Mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget – vilka skydd finns mot cyberattacker, terrorattacker som i Ukraina, intrång i kommunalt VA-verk (Bollnäs kommun), förgiftning som dricksvatten? Vem bär ansvaret?

– Kommunen är huvudmannen för VA-frågor och har ett ansvar för sina system. Driften vid strömbortfall måste säkras. Det måste finnas reservdelar hemma i lager.