Kommunalrådet hittade barndomsvän efter 45 år

Storyn om hur det vänsterpartistiska kommunarådet i Köping, Andreas Trygg, bestämde sig för att försöka hitta barndomsvännen Robert är en riktig solskenshistoria.

En bild från 1981, där kompisarna är i sexårsåldern, är det sista minnet Andreas har av den kompis han lekte så mycket med hemma på Byjorden.
45 år senare har han ytterligare ett. Ett riktigt starkt.

– Robert flyttade till Jugoslavien redan innan vi började skolan och vi har inte haft något kontakt alls sedan dess. Men jag har tänkt mycket på honom. Inte minst i samband med kriget i Jugoslavien, berättar Andreas Trygg för Magazin24.

Förra veckan, en bit in i semestern, bestämde sig Andreas för att göra något åt saken. Han ville veta vad som blev av Robert.

– Jag släktforskar en del och har tillgång till något som heter ”Arkiv Digital”. Det är en tjänst där jag bland annat kunde komma åt folkbokföringen från 1980. Jag lyckades få fram exakt hur många Robert det fanns i Köping då, som var födda 1975. Dessutom visste jag att hans mamma och pappa hade jobbat på Volvo och då borde de ju kunna gå att spåra via Skatteverket, eftersom det rimligtvis betalas ut en liten del pension från den tiden.

Sagt och gjort och lyckoträff.

– Skatteverket hörde av sig med en adress i Slovenien. Den var visserligen från 2006, men jag chansade och skrev ett brev som jag hade låtit översätta till slovenska, säger Andreas Trygg.

Förra fredagen ringde telefonen – med Roberts syster Alexandra i andra änden.

Hon var hemma hos föräldrarna som fortfarande levde och blev såklart både glad och förvånad över att Andreas hade hört av sig.

Hon berättade att Robert lever i Ljubljana i Slovenien och att hon skulle kontakta honom direkt efter samtalet.

– Någon timme senare fick jag ett meddelande från Robert. ”Hej Andreas. Tack för brevet. Jag ska höra av mig snart (när jag slutar gråta). Jag åker på semester just nu. Vi hörs! Tack så jättemycket”.

Och sedan har ni också pratat i telefon?

– Ja, precis. Han berättade att han faktiskt hade pluggat ekonomi i Lund och att han också varit i Köping några gånger. Vi kom överens om att höras flera gånger. Helt fantastiskt och också en uppmaning till andra som kanske går i samma tankar. Det går faktiskt att hitta människor om man bara ger sig fasen på det.

45 år är en väldigt lång tid, ändå?

– Det är ju det. Han flyttade till ett land som ju inte ens finns längre. Och hans föräldrar hade lika gärna kunnat vara döda. Då hade det blivit klurigare att få tag på en adress.