”Hål i hjärtat när någon stjäl från en grav”

Kapellkyrkogården i Köping.

En fridfull plats, med anor sedan över 110 år tillbaka i tiden.

Där vilar både disponenter och lokala fotbollslegendarer. Där vilar både unga vuxna och barn, som lämnat alldeles för tidigt.

Till kyrkogården kommer vänner, bekanta och anhöriga, som alla har sina egna sätt och vis att berätta att ”för mig finns du kvar”.

Rapporterna om stölder från kyrkogårdar är tack och lov inte jättevanliga, men de kommer ändå och de river alltid upp sår. Känslan av att ens integritet kränks, som Köpingsbon Aila Andersson förmedlar i en aktuell artikel i Magazin24, är lätt att förstå.

Försöker vi tänka gott kan vi kanske få det till att det handlar om människor som annars inte har mycket alls.

Att någon kan plocka med sig personliga gåvor och känslosamma utsmyckningar från en grav är det inte. Lätt att förstå, alltså.

Försöker vi tänka gott kan vi kanske få det till att det handlar om människor som annars inte har mycket alls.

Som hittar ett värde i att gå därifrån med någon annans saker för att kanske tjäna några kronor.

De allra flesta ser det nog mörkare än så.

Att en kyrkogård är fridlyst och att den lilla jorden runt en vän, bekant eller anhörig är helig.

”Snälla, låt den lilla leksaksbilen intill min son få vara kvar”.

”Låt rosorna bredvid min mamma få slå ut”.

Tyvärr är det ingen självklarhet och det går att förstå de som förtvivlat ropar efter till exempel övervakningskameror.

Alla vet ju att stora delar av samhället redan är där.

Men ska det verkligen behövas på en plats, som handlar om lugn och ro, avskildhet och vila?

Med tiden har vi nog tyvärr svaret på det.