”Bussen fortfarande borta”

Köpings lokaltrafik har en enkel tidtabell: kör själv.

Den fasta stadsbusslinjen försvann från Köping 2015. Elva år senare
kan lägesrapporten hållas kort: bussen fortfarande borta.

I april frågade en skribent här i Magazin24 varför Köping saknar
kollektivtrafik värd namnet. Det var rätt fråga. Men den tycks inte ha
stört kommunens politiker nämnvärt. Svaret blev en generad tystnad.

Tänk dig en kvinna på 78 år. Vi kan kalla henne Birgitta. Hon har
slutat köra bil och bor ett par kilometer från centrum. För långt för
hennes dåliga knän, men tydligen inte långt nog för att motivera en
buss. Ska hon handla, besöka vården eller träffa en vän är hon i
praktiken hänvisad till att boka Flexlinjen, be om skjuts eller stanna
hemma.

Köping saknar inte lokalbussar därför att staden är för liten, för
vidsträckt eller drabbad av någon märklig geografisk förbannelse.
Bussar har funnits.

Linje 6 ersattes av Flexlinjen i december 2015. Kommunen konstaterar
själv i sin översiktsplan att Köpings tätort i dag saknar stadstrafik
och i stället har ett flexbussystem.

Den linjelagda stadstrafiken försvann.

Nu kan man se resultatet. Köping talar om att rädda centrum, men gör
det svårt för människor att ta sig dit.

Man talar om arbete, men den som saknar bil blir beroende av andras välvilja.

Man talar om äldres självständighet, men lämnar dem med telefonbokning och begränsade tider.

Man talar om en attraktiv stad, men låter tågresenären stiga av vid en
station utan normal anslutande stadstrafik.

Det här är inte bara en bussfråga. Det är arbetsmarknadspolitik,
näringspolitik och vanlig mänsklig frihet.

Och partiernas handfallenhet är häpnadsväckande. Trots att problemet
är gammalt hittar man nästan inga skarpa förslag om att återinföra
linjelagd stadstrafik i Köping. Någon vill utreda lite. Någon nämner
”hållbar mobilitet”. Det har föreslagits extra turer mellan Köping och
Kolsva. Men vem tänker faktiskt ge Köpingsborna lokalbussar?

Det går inte heller att enkelt skylla frågan på VL eller regionen.
Enligt samverkansavtalet för kollektivtrafiken är det kommunerna som
beslutar om och beställer sin inom kommunala trafik, medan regionens kollektivtrafikmyndighet planerar och upphandlar den.

Det handlar inte om raketforskning. Genomför ett tvåårigt försök med
en eller två mindre bussar i regelbunden trafik mellan stationen,
centrum, sjukhuset, bostadsområdena, skolorna och handelsplatserna.

Mät resandet. Redovisa kostnaden. Utvärdera öppet.

Per Ågren (S), Maria Liljedahl (SD), Ola Saaw (M), Astrid Lamprecht
(KD), Andreas Trygg (V), Jenny Adolphson (C), Fredrik Andersson (VFiK) och Ivan Czitrom (L): ni företräder partierna i Köpings
kommunfullmäktige. Anser ni att dagens situation är rimlig? Är ni
beredda att genomföra och finansiera ett sådant försök efter valet –
ja eller nej?

Och till dig som bor i Köping: i år är det val. Politikerna kommer att
stå i sina valstugor och be om din röst. Gå fram och fråga vad de
tänker göra åt lokaltrafiken. Nöj dig inte med något politiskt
mumbojumbo om visioner, strategier och hållbar mobilitet.

De kommer att be om din röst. Be dem först om ett svar.

En gång behövde Köping en halv kilometer smörgåstårta för att sätta
staden på kartan. Den här gången räcker det med en busslinje för att
sätta den i rörelse.

Björn Isberg Eliasson
Munktorp

---

Det här är en debattartikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till debatt@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.