Janne var Sveriges snabbaste polis

Efter 36 år som polis i Köping är Jan Sköldberg ett välkänt ansikte och en viktig kugge i det brottsförebyggande arbete som bland annat bedrivs tillsammans med skolan, kommunen och socialtjänsten.

Det många kanske inte vet är att han länge hade en andra karriär: som sprinter.

– Men det börjar bli ett tag sen nu. Jag var snabbare på 90-talet, säger Jan Sköldberg och ler.

För den som inte har koll vittnar friidrottsstatistiken om medaljer av flera valörer från en rad mästerskap. DM, SM – och både Polis-SM och EM.

1993 och 1994, då blev det guld på hundra meter. Landets då snabbaste polis: Jan Sköldberg.

– Och jag har faktiskt haft nytta av det även i tjänsten. Det har hänt att jag sprungit ifatt en del personer, säger Jan Sköldberg.

När Magazin24 träffar honom är vi tillbaka på brottsplatsen. Eller, en av brottsplatserna, kanske vi ska säga.

Köpings IP. Det var här det började.

– Bollar var inte min grej, men jag var bra på att springa rakt fram. I sexan hängde jag med en klasskamrat till en träningstävling i terränglöpning som Köpings GIF arrangerade. Efter ett tag kom Sture Kautto (redan då en välkänd ledare) fram. ”Du ska träna med mig”, sa han. Och så blev det.

Hösten 1979 betydde stenhård drillning inne i Scheelskolans gymnastiksal. Kautto var mån om att hans adepter skulle vara rejält grundtränade. Några genvägar var det inte tal om.

Janne hakade på och utvecklades. Men tävlandet började motigt.

– Jag kom faktiskt sist i mitt första hundrameterslopp. Han som vann var visserligen 17 år och sprang på 12,7. Jag var bara tolv och gjorde 14,4.

Men du gav inte upp?

– Nä. 100 och 200 meter blev min grej. Under vintrarna även 60 meter.

Genombrottet kom sommaren 1985. Inför säsongen hade Janne gjort 11,46 på 100 meter som bäst. Under Gurkspelen i Västerås lossnade det rejält. Tiderna blev bättre i såväl försöket som i semifinalen och finalen.

– Jag åkte därifrån med 11,18. Det blev en riktig ketchup-effekt, där all träning plötsligt gav resultat, säger Jan Sköldberg.

Tre år senare tog han senior-DM-guld på 60 meter. Året därpå lämnade han tillfälligt Köping för Västerås, där han tävlade och tränade under tre år.

Sedan kom en annan bana in i bilden.

– Jag blev klar polis 1993, men under mitt andra år på utbildningen blev jag tvåa på 100 meter på Polis-SM. Det ledde till både de nordiska polismästerskapen och till EM för poliser. En häftig sak var bronset jag var med och tog på stafetten i 4 x 100 meter på EM i Polen. Då hade jag bland annat Tommy Björnqvist och Marco Granat som lagkamrater. De var ganska kända friidrottare på den tiden.

1998, i september, gjorde Janne sin sista tävling som aktiv sprinter.

Fast riktigt färdig med friidrotten var han inte.

Ett år in på det nya millenniet åkte han till veteran-SM i Bollnäs för att springa 60 meter. Resultatet: silver.

– Efter att ha haft ett rejält ryggskott bara ett par dagar tidigare. Men det försvann precis när jag skulle åka dit, säger Jan Sköldberg, som fortsatte att tävla sporadiskt. Det allra sista loppet kom på Borgsmo IP i Norrköping 2010.

Janne var 43 och sprang 200 meter. Även det loppet minns han i detalj. Och med viss fasa.

– Jag hade en 17-årig tjej i samma heat och höll henne bakom mig till det var 20 meter kvar. Då började det dra i baksidan av låret. Det slutade med att jag haltade mig i mål, säger Janne och skrattar åt minnet.

Springer du något i dag?

– Nej, jag fick ett diskbråck 2009 och började köra annat istället. Nu blir det crosstrainer, cykel, roddmaskin, lite hantlar och rullskidor ett par dagar i veckan.

Tävlingsmässigt? 26 långlopp på skidor. 15 Vasalopp och elva Engelbrektslopp.

– Men jag är varken uthållighetsidrottare eller skidåkare. Det är mer på blåbärsmotionärsnivå.

Fakta/Det här är Jan Sköldberg

Ålder: 59 år.

Bor: I Munktorp.

Familj: Sambo, en dotter, tre bonussöner och fyra bonusbarnbarn.

Gör: Polis i Köping sedan 36 år tillbaka. De senaste tolv som kommunpolis.

Intressen: Idrott och samhällsfrågor.

En ledig lördag: ”Då är jag gärna hemma och pysslar i huset, kollar på sport och umgås med familjen”.