Köping sviker sina elever
Inför valet 2026 var budskapen tydliga.
Inför valet 2026 var budskapen tydliga.
Centerpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lovade mer resurser till elever i behov av stöd, fler behöriga lärare och en starkare elevhälsa. Socialdemokraterna gick till och med till val med parollen ”Skolan först!” och lovade bland annat att införa tvålärarsystem. Moderaterna och Vänsterpartiet lovade mindre klasser.
Det här är viktiga och välkomna löften. Men hur ska eleverna och skolpersonalen kunna tro på dem när verkligheten i Köpings skolor präglas av år av neddragningar och en ständig oro för ännu fler besparingar?
Köpings skolor har under flera år tvingats hantera en pressad ekonomi. Nu hänvisas det dessutom till minskande barnkullar som ett skäl till att ytterligare neddragningar kan bli aktuella. Men färre barn betyder inte att skolans problem försvinner. Det betyder inte att elevernas behov av stöd minskar. Det betyder inte att arbetsbelastningen automatiskt blir lägre eller att de elever som behöver extra hjälp plötsligt klarar sig själva.
I varje klass finns elever som behöver extra anpassningar, särskilt stöd, vuxennärvaro och en undervisning som fungerar utifrån deras förutsättningar. Det finns elever som behöver hjälp att komma i gång, elever som behöver lugn och struktur, elever som behöver stöd under hela skoldagen och elever vars svårigheter kräver insatser från flera olika yrkesgrupper.
När resurserna inte räcker blir konsekvenserna konkreta. Lärare får försöka räcka till för allt fler behov samtidigt. Stödinsatser riskerar att skjutas upp, bli kortare än vad som behövs eller genomföras av personal som redan har fullt upp. Elever får vänta på hjälp, undervisningen blir svårare att anpassa och arbetsron påverkas. Det är eleverna som får betala priset för en organisation där ambitionerna är större än resurserna.
I 1 kap. 4 § skollagen står det att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov och att de ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Enligt 3 kap. 5 § ska elever skyndsamt få extra anpassningar när det finns risk att de inte når de kunskapskrav som minst ska uppnås. Om det finns behov av särskilt stöd ska rektorn se till att behovet utreds skyndsamt, enligt 3 kap. 7 §. Visar utredningen att eleven behöver särskilt stöd ska eleven också få det.
Det är alltså inte en fråga om huruvida kommunen tycker att det finns pengar över till stöd. Elevens behov ska styra. Skollagen ger inte kommunen möjlighet att låta bli att uppmärksamma eller tillgodose elevers stödbehov för att budgeten är ansträngd. Det går inte att gång på gång be personalen att springa fortare när förutsättningarna blir sämre.
Därför undrar jag:
• Hur ska kommunen säkerställa att alla elever får det stöd de har rätt till enligt skollagen?
• Hur ska löftena om fler behöriga lärare, mer resurser till elevhälsan och mindre klasser bli verklighet?
• Hur ska Socialdemokraternas löfte om tvålärarsystem genomföras?
• Hur ska elever i behov av särskilt stöd få hjälp i tid när skolorna samtidigt förväntas spara?
• Hur ska personalen få rimliga arbetsvillkor och förutsättningar att utföra sitt uppdrag?
Det räcker inte att hänvisa till minskande barnkullar och en ansträngd ekonomi. Om elevantalet minskar måste kommunen använda möjligheten till att förbättra kvaliteten, stärka stödet och skapa mindre undervisningsgrupper där behoven finns. Det borde vara ett tillfälle att investera i skolan – inte en ursäkt för att fortsätta skära ned.
Ni har själva pekat ut riktningen genom era vallöften, ta ansvar!
Sluta svika eleverna. Börja prioritera skolan – på riktigt.
Orolig förälder

Det här är en säg-din-mening-artikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du skriva till Säg din mening? Skicka in en text här. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.