Knark, hot, våld och oro – så är verkligheten för anhöriga till missbrukare

En gång i veckan träffas anhöriga till personer med missbruksproblematik i en trygg miljö, en plats där de kan vädra sina tankar och känslor med människor i samma sits som förstår.

– Vi kallar det för medberoendegrupp, för det är ju det vi är i grund och botten, säger en av medlemmarna.

Gruppen har funnits i cirka två år och har i nuläget åtta stycken deltagare.

– Man trodde att man visste lite om knark, att det fanns hasch och heroin, men det är så mycket mer. Det är som en helt ny värld som man aldrig trodde att man skulle bli en del av.

De tre personerna Magazin24 träffar ser gärna att det ansluter fler medlemmar.

– Vi hoppas på fler, för vi vet att det finns. Här förstår alla precis vad man pratar om, och ingen dömer.

– Bara det faktum att veta att man inte är ensam om det. Man kan säga det mest förbjudna för alla vet vad man menar.

Och det är inte bara oron för missbrukande ungdomar som diskuteras, många anhöriga kontaktas av personer som vill allt annat än väl.

– Som familj till en missbrukare händer det ofta att man upplever hot från langare. Det kan vara allt från 500 kronor till skyhöga belopp som de anser att man ska betala. Och där står du verkligen själv, då är det skönt att få stöd här.

– Jag tror inte att en 14-åring som testar röka hasch för första gången kan tänka sig att den ska bli kidnappad, misshandlad och hotad av langare, men det är tyvärr verkligheten.

De tre mammorna vi träffar har alla barn som missbrukar. Två av barnen har rehabiliterats på behandlingshem, och båda har återfallit i missbruk. 

– Det är inte behandlingshemmen det är fel på, många är jättebra. Det är eftervården som är otillräcklig, slår de fast.

I början av året stod det klart att Köpings kommun hade ett underskott på åtta miljoner, vilket förklarades med att det som kostat mest pengar var vården av unga missbrukare. Detta förvånar inte de anhöriga.

– Det är klart det blir dyrt att lägga stora pengar på behandlingshem när personerna återfaller i missbruk för att det inte finns någon eftervård.

– De kämpar ett tag, men när man inte får jobb eller någon sysselsättning dröjer det inte länge förrän de faller tillbaka i gamla vanor och missbruket är ett faktum. Det är så bortkastade pengar, såpass bortkastade att pengarna är slut och de inte ens får komma in på behandlingshem även fast de själva ber om det.

Och de ber om det, flera personer i gruppen vittnar om hur deras barn gång på gång bett om hjälp och vill komma in på behandlingshem.

– Min son åkte ambulans sex gånger på ett halvår. En av gångerna fick ambulanspersonalen igång hans hjärta först på vägen till akuten. Han var nära att dö men fick ingen som helst eftervård. Efter att ha blivit utskriven från sjukhuset fick han spendera något dygn på psyk, sedan ut på gatan igen. Han bad själv om att få komma in på behandlingshem för att inte dö, och handläggaren på socialen svarade att det inte finns pengar till det.

De berättar vidare om handläggare som är svåra att nå.

– Det är dit våra barn vänder sig när det är akut. Handläggarna svarar inte, ringer inte upp, det kan i bästa fall ta veckor innan någon hör av sig. Oftast är det våra barn eller vi som får ringa tills någon svarar. 

En av mammorna menar att det borde finnas en tydlig handlingsplan redan innan de lämnar behandlingshemmet.

– Som det är nu kommer de hem utan någon plan eller sysselsättning. Sen är det självklart upp till varje person att välja att börja missbruka, men det är inte så lätt utan stöd.

– Jag anser att det är kommunens skyldighet att fullfölja vården de har startat. För det berör inte bara en person, utan en hel familj.

Vad kan man ha som eftervård utöver en tydlig handlingsplan?

– Fråga den som missbrukar var den skulle vilja praktisera, vad den är intresserad av. Se till att den är sysselsatt och ha en kontaktperson som kan uppfatta direkt när det är påväg utför. Vi lever med det här, ser det varje dag och vet vad som skulle funka, varför kan man inte försöka att göra något bra istället för att kasta pengarna i sjön?

– Det är inte utan att man ifrågasätter renoveringen av Karlsdalstorget. Jag förstår att de har olika budget för olika saker, men de pengarna skulle kunna rädda flera människoliv.

Något som oroar medlemmarna i medberoendegruppen är att det förekommer narkotika på högstadieskolorna i Köping.

– Jag vet om att barn som går på högstadiet i Köping röker på, de går i 7:an och 8:an. Det var just på skolan som våra barn kom i kontakt med drogerna och de var i samma ålder.