Debatt: ”Kom ut ur garderoben, Sverigevänner”

Sverigevänner, kära Sverigevänner,

Jag kom med min mamma och fyra syskon till Sverige år 2000 – utan pappa eller närstående fick vi klara oss själva i det nya och välkomnande landet Sverige. En resa från det patriarkala kurdiska regionen i Irak – till det fria och demokratiska Sverige och Västerås. Jag är tacksam att det Sverige och det svenska samhället kunde finnas där för mig och min familj när vi var som svagast.

Men jag känner tyvärr inte igen det Sverige och det Västerås som jag en gång kom till.

Människor är mindre tillitsfulla och solidariska gentemot varandra, en känsla av skepticism och oro för hur Sverige utvecklas har tagit över människors vardag som ett mörkt moln som faktiskt inte försvinner hur mycket man än puttar det under mattan.
Tvärtom så ruttnar det och blir ännu smutsigare ju längre tiden går.

Det vi ser är hur de högerextrema är mer aktiva än någonsin och hur gängkriminalitet i invandrartäta områden breder ut sig på ett sätt som vi aldrig tidigare skådat i Sverige, folk dör på våra gator och blir nedskjutna mitt under dagtid, framför barn som leker. Det är mer lockande idag att som femtonåring gå med i ett gäng och se sig själv som en ”underklass” än att anstränga sig för att utbilda sig och få ett jobb och bidra till det gemensamma. Vi ser hur de stora utanförskap-områden blir allt större och allt fler, och de få etablerade familjerna som är kvar – flyttar ut.

Vi ser smygande attitydförändringar mot de värderingar som möjliggjort vårt samhällsbygge.

Vi ser även hur tilltron och tilliten till staten och de förtroendevalda minskar. Känslan av oro, kriminalitet, splittring, hat och segregation okar. Vi måste nu erkänna dessa känslor – annars riskerar det att falla i handen på de högerextrema och deras agenda – nämligen att ställa grupp mot grupp.

Rasism – visst finns det rasism, det har jag upplevt och jag hatar det, det gör ont ända in i själen. Det vore därför lätt att ta på mig offer koftan och raljera över hur synd det är om mig som utsätts för rasism och diskriminering pga mitt namn och min hudfärg. Men jag väljer att inte vara ett offer. Jag väljer att inte vara politiskt korrekt.

Sverigevänner,
Det är inte tid längre för reflektion. Vi måste nu ha svaren på de samhällsutmaningar som vi står inför. Vi måste nu våga se och bekräfta de människor bakom denna Sverigebild.

Men förresten vilka är dom där ”vi” egentligen?
Jo, det är alla vi som tror på demokrati, jämställdhet och solidaritet. Forskning har faktiskt visat att de samhällen som mår bäst är just – jämställda. Väldigt enkel matematik kan man tycka.

Men det handlar även om att förväntningarna måste bli tydligare med hur vi löser HUR-frågan. Dvs – vad det egentliga målet är och vad vi vill uppnå med migration och integrationspolitiken – och hur gör vi det på ett sätt som är förankrad hos medborgarna.

Jag tror starkt på att när individen är som svagast ska samhället vara som starkast. Men vi måste öka drivkraften för att människor som kommer till Sverige faktiskt kan och vill jobba och inte sättas i ett långvarigt bidragssystem. Myten om att Sverige är ett paradis för alla bidragsälskare måste därför krossas.

Vi bör starkt fundera på om det är effektivt ur ett integreringssynpunkt att nyanlända fritt kan välja sin bosättning.

Jag tror att om en bra och säker integration i grunden ska vara möjlig – måste en hanterlig och långsiktigt hållbar migration fungera.

Sverigevänner,
Hur kommer sig att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har monopol på att säga ”Sverigevänner” ? Hur kommer det sig att dom som älskar Sverige och värnar om de värderingar som byggt vårt land – drar sig för att uttrycka det med rädsla för att bli kallad för rasist?

Kan det vara så att vi i Sverige har fått för oss att det är extrem nationalism att älska Sverige? – alltså om vi älskar Sverige för mycket så till milda grad att vi inte ska hissa upp den Svenska flaggan utanför porten, inte tala gott om svenskheten, och helst sjunga nationalsången så tyst som möjligt.

Sverigevänner,
Historiens kanske viktigaste val står inför dörren och Sverige befinner sig i ett vägskäl – och vi måste välja vilket Sverige vi vill ha, vad vi vill ska spegla vårt samhälle, och vad vi vill uppnå med Sverige AB.

Vill vi ha en dominant, vinstdrivande samhällsstruktur med bra resultat- och balansräkning efter varje bokslut – där egoism och konkurrens är ledorden och individualismens självuppfyllelse som ska stå i centrum för lycka och framgång som ideal för vårt samhälle?

Eller vill vi ha ett Sverige där vi håller ihop, där alla är lika mycket värda och kan bidra utifrån sina egna möjligheter och förutsättningar, där alla får jämlika chanser till att lyckas med sina drömmar?

Sverigevänner,
Sverige ska fortsatt vara en stark ekonomi – Men inte på bekostnad av vem eller vilka som har de tuffaste armbågarna. Sverige ska vara en stark röst för mångfald, humanism och jämställdhet – Men inte på bekostnad av människors rädsla och politiskt korrekthet.

Sverige ska vara en stark röst för alla dem som undrar om det verkligen är möjligt med riktig demokrati, jämställdhet och solidaritet – är svaret JA. Men inte p.g.a. godhet utan tack vare våra värderingar.

Det är dags att komma ut ur garderoben – välj ditt Sverige.

Vladimir Ahmed, Kandidat till Västerås kommunfullmäktige Socialdemokraterna