Ett nytt och bättre liv

Latif Yosefi kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige för fyra år sedan. På kort tid lärde han sig tala svenska. Nu går han på ABB-gymnasiet, har tagit körkort driver ett UF-företag.

Latif Yosefi’s familj flydde från Afghanistan till Iran när Latif var ett år. Efter tre år i skolan fick han arbete på en skofabrik.

Vid 12 års ålder arbetade han 12-timmars arbetsdagar sex dagar i veckan, med lång resväg. Han jobbade tillsammans med en 70-åring som inte orkade så mycket, så Latif fick ta mycket extra ansvar.

Latif började planera hur han skulle kunna fly till Europa, för att få ett liv värt namnet. Hans föräldrar var emot hans planer, och det kostade stora pengar att fly. Men han började spara.

Familjen splittrades

Med tiden bestämde hela familjen att de skulle fly tillsammans. Mammans dåliga hälsa gjorde dock att hon fick stanna med yngste sonen i Iran. Pappan, Latif och hans två systrar flydde 2010 med hjälp av människosmugglare.

I Grekland kom de ifrån varandra. Latif försörjde sig i drygt ett år på att plocka apelsiner, oliver och lök. Hans pappa och systrar kördes någon annanstans, och sedan dess har Latif inte träffat någon i sin familj.

Kom till Sverige för fyra år sedan

Till Sverige kom Latif för drygt fyra år sedan.

– Jag kom till Centralen i Stockholm dagen innan julafton, berättar Latif. Jag tillbringade natten på stationen.

”Det var stökigt och det gick inte att få någon lugn och ro där, minns Latif. Några tyckte att de var bättre än andra och det skapade problem. Hela min uppväxt har jag tryckts ned och fått höra att jag inte kan lyckas. I dag vet jag att det inte är sant.”

Polisen hjälpte honom till ett asylboende och därefter till ett HVB-hem i Hallstahammar tillsammans med tio andra pojkar från Afghanistan.

– Det var stökigt och det gick inte att få någon lugn och ro där, minns Latif. Några tyckte att de var bättre än andra och det skapade problem. Hela min uppväxt har jag tryckts ned och fått höra att jag inte kan lyckas. I dag vet jag att det inte är sant.

Vändningen: Familjehem

”Vi hör ihop på något sätt”

Vändningen kom när Latif fick Barbara Kabacinski Hallström som god man och i juni 2012 fick flytta hem till henne och hennes man Roger i Strömsholm. Där kände han sig trygg från första början.

– Jag fäste mig vid Latif och kände att jag ville hjälpa honom, berättar Barbara. Vi hör ihop på något sätt. Han är oerhört omtänksam, hjälpte mig bland annat när jag hade fått knäprotes och såg till att jag hade det bra när jag hade ont.

A och O att kunna språket

Att Latif skulle lära sig tala och förstå svenska var Barbara väldigt noga med.

– Vill man komma in i ett nytt samhälle är det A och O att lära sig språket, menar Barbara.

– I början var jag skygg, berättar Latif. Jag blev stressad av att träffa nya människor. Och jag var inte van vid jämnåriga. Men jag fick hjälp att våga prata med folk, och numera tycker jag det är roligt att möta nya människor.

ABB-gymnasiet och UF-företag

Hösten 2014 kom Latif in på ABB-gymnasiet. Där ska alla elever starta UF-företag, och Latif driver tillsammans med klasskamraten Daniel Gimring Zaffran UF. De importerar saffran från ett jordbruk som kvinnor driver i Afghanistan.

– De har ett projekt för att avskaffa opiumodlingar och ersätta med annat jordbruk, berättar Latif. De som odlar saffranskrokus har fått förbättrade livsvillkor.

UF-företaget pågår tills skolan slutar nästa vår.

Efter gymnasiet planerar Latif att fortsätta plugga och ta ett deltidsjobb. Brist på sysselsättning har han aldrig haft. Han har alltid fått sommarjobb som han fått komma tillbaks till.

Vill vara med och utveckla världen

Vad Latif vill jobba med efter utbildningen vet han inte riktigt än.

– Jag vill bli en människa som kan mycket om världen och om olika samhällen, för att kunna lämna över något bra till yngre generationer när jag själv blir gammal. Jag lär mig mycket i Sverige om hur man kan göra samhället bättre, och vill vara med och utveckla världen. Jag är oerhört tacksam för det Sverige har gett mig – människovärde, möjlighet till utbildning, och mycket mer än så.