Hjältar in i väggen

Jag har haft äran att arbeta fackligt under det gångna året.
Under denna period har jag fått en helhetsbild av hur det är att stå på andra sidan.

Jag har upplevt de flesta aspekter ur ett arbetsliv. I havet av skriftliga varningar, varsel om uppsägningar, avsked och avstängningar med eller utan lön, går jag ändå ur det med en positiv känsla.

Jag kommer förmodligen aldrig att träffa så starka människor igen,
så som jag fått göra under detta år.
Människor som fullständigt ger allt för sina jobb. För sina brukare och för sina kollegor.
Det är svårt att inte bli stolt. Det är svårt att inte bli än mer motiverad till att försöka göra det bättre för alla dem som kämpar.
För alla de hjältar som arbetar sig själva rakt in i väggen, utan att blinka.

Jag har själv ett arbete jag älskar. Men jag hade nog inte riktigt förstått vad det innebar utan att själv fått se det med egna ögon.
Att få kliva ur min egen bubbla och ta ett par steg bakåt.
Att stå i korridoren och höra medlemmarna prata med och om de äldre med en sådan entusiasm,
kärlek och med ett sådant genuint intresse av att få personen att må bra. Det är anmärkningsvärt.

Dessa människor arbetar dagar, kvällar, nätter och helger samt delade turer och får ibland kliva på ett pass, trots att denne har semester.
De gör det för att det älskar sitt jobb. De gör det för att de älskar sina kollegor. Det gör det för att de älskar sina brukare.
Det gör det inte för pengarna. Det gör det inte för prestige. Det är äkta. Det är genuint. Sanningen är att det inte finns någon människa i världen,
som skulle låta sig själv gå till jobbet med en sådan låg lön, om man inte älskade sitt arbete, så som de gör.

Allt detta låter vackert. Och det är det. Men det ligger också en svag dimma av skam över det.
Tänk er att ni, trots denna godhet, trots denna lön, även kan lägga på faktorer så som:

• Spontana utbrott från ledning när arbetstagare ler eller visar glädje.
• Få nekad semester.
• Kränkningar.
• Hindrande av skyddsombud.
• Hot om skriftliga varningar.
• Ingen eller bristfällig återkoppling av tillbud och arbetsskador.

Ja, då har ni en bra bild av verkligheten.

Det är så det ser ut. Och det är en skam.
Jag har ofta under året ställt mig frågan; varför?
Vad är det arbetsgivaren vill uppnå?
Antalet sjukskrivna skjuter i höjden och det, om något, är kostsamt för en arbetsgivare. Så, hur tänker man?

Som jag började, har jag ändå en positiv känsla.
Och det är tack vare alla er!
Alla ni hjältar som arbetar er själva rakt in i väggen utan att klaga. Och ni gör det för jobbet ni älskar.
För kollegorna och brukarna ni bryr er om. Och det är beundransvärt.
Jag vill med detta önska alla er undersköterskor, vårdare, personliga assistenter som varje dag måste gå till jobbet med ont i magen, en riktigt god jul och gott nytt år.
Tillsammans är vi starka och vi slutar aldrig kämpa för vår rätt till en dräglig arbetsmiljö och anställningsvillkor.

Jacob Czitrom
Facklig företrädare
Regionalt Skyddsombud K.A.K
Kommunal Köping